- Start
- Internationella adoptioner
- Forskning och kunskap
- Forskningsrapport - Hälsa och sociala livsvillkor hos internationellt adopterade i vuxen ålder
Forskningsrapport - Hälsa och sociala livsvillkor hos internationellt adopterade i vuxen ålder
Detta är en sammanfattning av forskningsrapporten Hälsa och sociala livsvillkor hos internationellt adopterade i vuxen ålder, en rapport från CHESS och Karolinska Institutet i samarbete med institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet på uppdrag av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF). Rapporten i sin helhet kan laddas ned här Länk till annan webbplats.. Bakom rapporten står Anders Hjern, Inst för medicin Solna, Karolinska Institutet och CHESS, Stockholms Universitet/Karolinska Institutet, och Bo Vinnerljung, Inst för socialt arbete, Stockholms Universitet.
I videon nedan berättar barnläkaren och forskaren Anders Hjern själv om bland annat viktiga resultat och insikter utifrån den studie han och Bo Vinnerljung gjort.
Det finns omkring 60 000 internationellt adopterade i Sverige idag. För 20 år sedan visade registerstudier från Socialstyrelsen att de internationellt adopterade hade påtagligt ökade risker för psykiatrisk vård och självmord under ungdomsåren och ung vuxen ålder. I den här nya rapporten undersöktes om den höga psykiatriska sjukligheten hos internationellt adopterade kvarstår upp i mogen vuxen ålder. Rapporten fokuserar även på sociala livsvillkor i vuxen ålder i form av familjebildning, barnafödande och arbete, där uppföljningstiden i tidigare studier varit alltför kort för att tillåta några säkra slutsatser.
Studiepopulation och data
Studien baserades på anonymiserade data från nationella register som tillhandahölls av Statistiska Centralbyrån och Socialstyrelsen. Studiepopulationen bestod av internationellt adopterade och flyktingar med ursprung i Asien, Latinamerika och Afrika som anlänt till Sverige före åtta års ålder och infödda svenskar med svensk bakgrund. Analyserna av psykiatrisk sjuklighet baserades på longitudinella data om 1.6 miljoner individer födda 1973-1986 som följdes från 18 års ålder till och med 2017 (31-45 år), varav drygt 18 000 var internationellt adopterade och 22 000 flyktingar. Analyserna av sociala livsvillkor baserades på personer födda 1972-1983, och här ingick också en grupp på drygt 900 svenskadopterade, adopterade som var födda i Sverige och hade adopterats i tidig barndom.
Fördubblad risk för inneliggande psykiatrisk vård
Våra analyser visade att en fjärdedel av kvinnorna och en femtedel av männen bland de internationellt adopterade hade haft kontakt med psykiatrisk vård efter 18 års ålder, vilket var ungefär 60% fler än för infödda svenskar. Riskerna för internationellt adopterade var särskilt höga för inneliggande psykiatrisk där de hade en fördubblad risk för att någon gång vårdas inneliggande i psykiatrisk vård på sjukhus jämfört med infödda svenskar och denna riskökning för nyinsjuknande minskade inte med stigande ålder. Risken för självmord minskade däremot påtagligt med stigande ålder och i senare födelsekohorter, trots att risken för inneliggande sjukhusvård på grund av depression var fortsatt hög. Möjligen kan detta förklaras av en ökad medvetenhet om de internationellt adopterades ökade självmordsbenägenhet under senare år.
Risken för psykiatrisk vård hos internationellt adopterade var genomgående lägst hos dem som adopterats under sitt första levnadsår och ökade därefter med stigande ålder då adoptionen genomförts. Detta pekar på betydelsen av svåra livsomständigheter före adoptionen, som barnhemsvistelser och försummelse, för den ökade risken för psykiatrisk sjuklighet.
Ökad risk för sjukdomsrelaterad långvarig arbetslöshet
Två tredjedelar av de internationellt adopterade hade en fast förankring på arbetsmarknaden i åldern 34-45 år och dessa hade genomsnittligt en lön som väl motsvarade deras utbildningsnivå. Internationellt adopterade stod dubbelt så ofta långvarigt utanför arbetsmarknaden på grund av sjukdom jämfört med icke-adopterade svenskar, medan den allra högsta risken här fanns bland de svenskadopterade.
Ofrivillig ensamhet – orsak till ohälsa och självmord?
De internationellt adopterade hade mer sällan etablerat samboförhållanden/giftermål än andra i studien, och detta gällde i särskilt hög grad de internationellt adopterade männen som hade en 20% lägre förekomst av sådana förhållanden än infödda svenskar. Både de internationellt och svenskadopterade som hade erfarenhet av giftermål hade ungefär 50% oftare genomgått en skilsmässa, och också här var risken störst för internationellt adopterade män. Svårigheterna i att etablera partnerskap avspeglade sig också i att internationellt adopterade kvinnor mer sällan födde barn än infödda svenskar och flyktingar. Dessa svårigheter att etablera och bevara partner-relationer hos internationellt adopterade förklarades inte i första hand av ohälsa och var särskilt uttalade för adopterade med ursprung i Afrika.
De internationellt adopterades partners var i mycket hög grad infödda svenskar, vilket speglar etniciteten i uppväxtfamiljen. På motsvarande sätt hade majoriteten av flyktingarnas partners ett utländskt ursprung. En tolkning av dessa resultat är att se internationellt adopterades svårigheter att etablera partnerförhållanden som en konsekvens av en subtil form av diskriminering i det sociala sammanhang man växer upp i.
Hög risk för skilsmässa och svårigheter att etablera partnerförhållanden leder till att internationellt adopterade betydligt oftare än andra i det svenska samhället lever ensamma som vuxna. Det är troligt att detta bidrar till den höga risken för depression och självmord hos de internationellt adopterade.
Stort behov av riktade insatser
Studiens resultat pekar på internationellt adopterades ökade behov av psykiatrisk vård fortsätter upp i mogen vuxen ålder och att internationellt adopterade har svårare än andra att etablera och vidmakthålla parrelationer. Dessa resultat pekar på behov av statligt stöd till konkreta insatser, riktade till både adoptivfamiljer och till adopterade. Men det är också angeläget att systematiskt undersöka efterfrågan på stöd, främst hos de adopterade men även deras familjer.
I den statliga utredningen om internationella adoptioner 2003 presenterades förslag om etablering av regionala centra för stöd och rådgivning till internationellt adopterade och deras familjer, och etableringen av ett kunskapscentrum med ansvar för att sprida kunskap och stödja metodutveckling och forskning. Regeringen valde att inte gå vidare med dessa förslag. Resultaten av denna rapport pekar på att dessa förslag bör tas upp till en ny förutsättningslös diskussion.
Uppdaterad senast