Första mötet

Även om det är svårt att på förhand föreställa sig hur det första mötet kommer att bli kan den adopterade bli hjälpt av att få reflektera över olika förväntningar och farhågor inför mötet. Utifrån de tankar som den adopterade har kan sedan formerna för mötet planeras så bra som möjligt.

Att fundera på eventuella förväntningar och farhågor hos den biologiska familjen kan vara ett sätt att förbereda sig inför mötet och de olika reaktionerna som kan uppstå. Olika omständigheter, såsom sociala och kulturella, kan påverka hur den biologiska familjen bemöter förfrågan om kontakt. Den biologiska familjen kan ha egna förhoppningar som exempelvis att den adopterade ska ta kontakt och att en familjeåterförening blir möjlig. I andra situationer är en återförening inte lika enkel och självklar, vilket ibland kan bero på bakomliggande anledningar till adoptionen. Den adopterade och de biologiska föräldrarna kan ha olika förväntningar på hur en framtida relation ska se ut, exempelvis hur ofta de ska ses och om den adopterade kan bidra med framtida ekonomiskt stöd.

Hur vill den adopterade att det första mötet ska ske och vilka förutsättningar finns det till att mötas? Vilka för- respektive nackdelar kan det finnas med att mötas fysiskt jämfört med att mötas via distans? Ett sätt att inleda kontakten kan vara via brev, e-post eller videosamtal och därefter planera för ett fysiskt möte när den adopterade och den biologiska familjen har lärt känna varandra mer och fått en förståelse för den livssituation som den andra befinner sig i.

Hur känner den adopterade inför ett första möte med den biologiska familjen, är det ett möte som personen vill göra på egen hand eller med stöd av någon? Kanske vill den adopterade ha med en vän, sin partner eller sina adoptivföräldrar. Eller någon neutral myndighetsperson, som kan vara en känslomässig stötdämpare för både dem som kontaktas och för den adopterade själv. Att ta hjälp av en mellanhand kan också vara en försiktighetsåtgärd för att undvika att skapa problem för dem som hittas om deras nuvarande familjemedlemmar inte känner till adoptionen eller av någon anledning inte vill ha någon kontakt.

För kvinnor som lämnat ifrån sig sitt barn för att de varit ensamstående och som sedan gift sig och bildat familj kan t.o.m. hela tillvaron raseras och ibland även innebära en risk.

Det är svårt att genomföra ett samtal om man inte talar samma språk. Vilka språk behärskar den adopterade och den biologiska familjen? Finns behov av tolk, hur kan detta ordnas och är det möjligt för den adopterade att få hjälp att bekosta en sådan? Att kommunicera via tolk kan vara frustrerande och svårt för en person som inte är van. Det kan därför vara värdefullt för den adopterade att få information om hur det vanligtvis går till och vad som är bra att tänka på.

Hur förberedd vill den adopterade vara inför det första samtalet? Om det finns behov kan det värdefullt för den adopterade att få hjälp att planera samtalet. Finns det särskilda frågor den adopterade önskar få svar på? Är det något särskilt den adopterade vill berätta vid ett första samtal? Vad behöver den adopterade för att samtalet ska kännas så tryggt och bekvämt som möjligt?

Vad är en bra plats för ett första möte? Om det finns möjlighet att välja miljö kan man fundera över vad som skulle kännas tryggast och bekvämast för alla parter, där en neutral plats kan vara fördelaktigt. Det kan vara ett hotell, en restaurang, en park, en flygplats eller en kontorslokal.

Ett första möte kan innebära stark känslomässig påverkan och det kan vara skönt för alla att få dra sig tillbaka och smälta intrycken. Det är också svårt att på förhand veta hur samtalet kommer att flyta på. Därför kan det vara bra att redan innan mötet komma överens om hur långt det ska pågå. Det är lättare att förlänga än att förkorta mötet.