Barns försörjning och resekostnader

Särlevandeutredningen hade i uppdrag att redovisa hur samarbetet i frågor som rör ekonomi och omsorg om barnet fungerade mellan föräldrarna och i vilken utsträckning barnet drabbades av konflikter i dessa frågor.

När kommunikationen och förtroendet mellan föräldrarna inte fungerar, kan ekonomiska frågor om barnet vara en konfliktdrivande faktor som hämmar eller försvårar samarbetet. Barnet kan uppfattas som bärare av olika ekonomiska förmåner och användas som ett slagträ i föräldrarnas konflikt om ekonomi och andra frågor som rör barnet. Eftersom de ekonomiska frågorna inte hade haft något stort utrymme i kommunernas stöd till särlevande föräldrar beslutades att de kommunala samarbetssamtalen skulle utökas till att gälla även ekonomiska frågor.

Avsikten med denna förändring är att samarbetssamtalsledarna ska bidra till att föräldrar får större möjligheter att nå samförstånd genom att de får övergripande information om ekonomiska frågor som innefattar frågor om barns kostnader, föräldrars gemensamma försörjningsansvar samt olika familjeekonomiska stödsystem.

Kommunerna ska erbjuda samarbetssamtal för att ge föräldrar stöd i att komma överens i frågor avseende vårdnad, boende och umgänge samt i frågor som gäller barns försörjning (5 kap. 3 § första stycket 1 punkten SoL). Samtalen ska utgå ifrån barnets behov.

Med frågor om barns försörjning avses både föräldrars försörjningsansvar för barnet och frågor förknippade med detta, som barnets behov och relevanta ekonomiska stödformer. Bestämmelseninnebär ingen skyldighet för kommunerna att vid samarbetssamtal bistå föräldrarna med att upprätta avtal om underhållsbidrag eller att kommunerna ska godkänna innehållet i ett avtal om underhållsbidrag.

I de situationer som är mer komplicerade än vad som rimligen kan hanteras inom ramen för samarbetssamtalet, bör samtalsledaren kunna hänvisa föräldrarna vidare till specialister, t.ex. familjerättsjurister, privatekonomer, budget- och skuldrådgivare eller till Försäkringskassan.

Förbehållsbelopp normalbelopp

Av 7 kap 3 § FB framgår att när underhållsbidrag bestäms enligt 2 § får den bidragsskyldige förbehålla sig ett belopp för eget eller annans underhåll. Förbehållsbelopp för den bidragsskyldiges eget underhåll innefattar alla vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som är skäligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett normalbelopp. Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt make som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med. Med make jämställs annan som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med, om de har barn gemensamt. Normalbeloppet utgör 60 procent av prisbasbeloppet.

Oberoende av vad som annars gäller om en förälders underhållsskyldighet mot två eller flera barn får den bidragsskyldige för underhåll åt varje hemmavarande barn förbehålla sig ett belopp som, tillsammans med vad som utges till barnet av den andra föräldern eller för dennas räkning, för år 2021 utgör 40 procent av gällande prisbasbelopp. Rätten kan dock bestämma ett annat förbehållsbelopp om det föranleds av omständigheter i det särskilda fallet (7 kap. 3 § FB).

Förbehållsbelopp vid nödvändig extra utgifter

Föräldern kan också förbehållas mer än normalbeloppet om utgifterna för förälderns vanliga levnadskostnader på grund av särskilda omständigheter är onormalt stora eller extra utgifter annars framstår som nödvändiga, s.k. särskilda förbehåll. I NJA 1993 s 549 togs hänsyn till en skuld som den underhållsskyldige ådragit sig då familjens gemensamma villafastighet såldes.

Föräldrarnas bostadskostnad

Det är den faktiska bostadskostnaden, dvs. bruttokostnaden för bostaden minskad med eventuellt bostadsbidrag eller bostadstillägg, som dras av. Om föräldern bor med en annan vuxen får hälften av den gemensamma bostadskostnaden dras av. Ett lägre belopp än det verkliga bör, enligt förarbetena, förbehållas om bostadskostnaden är oskäligt hög med hänsyn till kostnadsläget på orten, eller om bostaden får anses vara alltför stor i förhållande till familjens storlek (NJA 1990 s. 201). Å andra sidan bör ett visst minsta belopp alltid tillgodoräknas om bostadskostnaden är osedvanligt låg (NJA 1991 s. 40).

Försäkringskassan meddelar varje år föreskrifter om vilken bostadskostnad som godtas vid beräkning av vissa bidrag. De brukar användas även vid beräkning av underhållsbidrag. De senaste föreskrifterna finns i Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2020:7) om genomsnittlig och högsta godtagbara bostadskostnad för år 2021. Att den underhållsskyldige tidvis har barnet boende hos sig kan beaktas vid bedömningen av vad som är skälig bostadskostnad (NJA 1987 s. 569).

Föräldrarnas överskott

Genom att från föräldrarnas nettoinkomster dra av det belopp som de enligt 7 kap. 3 § FB får förbehålla sig för levnadskostnader får man fram respektive förälders s.k. överskott. Det är dessa överskott som sedan fördelas proportionellt mellan föräldrarna enligt 7 kap. 1 § tredje stycket FB.

Beräkning av underhållsskyldigheten

I kostnaderna för barnets underhåll ska föräldrarna sinsemellan ta del var och en efter sin förmåga (7 kap. 1 § tredje stycket FB). Bestämmelsen innebär att underhållsskyldigheten fördelas mellan föräldrarna i relation till respektive förälders ekonomiska förmåga. Man uttrycker det ofta så att underhållsskyldigheten fördelas efter en kvotdelningsprincip. I förarbetena till 1979 års reform anvisas en formel för beräkning av underhållsbidrag.

Barnets behov X kr/månad x Bidragsförälders överskott X kr/månad

----------------------------------------------------------------------------------------- = X kr i underhållsbidrag

Föräldrarnas sammanlagda överskott

Underhållsbidrag vid växelvist boende

Även vid ett växelvist boende ska båda föräldrarna ta del i barnets försörjning utifrån sin ekonomiska förmåga. Föräldrarna antas stå för de kostnader som uppstår när barnet bor hos var och en av dem. Situationen liknar delvis den då föräldrarna lever tillsammans och gemensamt ansvarar för kostnaderna för barnet. Ingen av föräldrarna är normalt skyldiga att betala underhållsbidrag för barnet till den andra föräldern vid växelvist boende. Båda föräldrarna tar i stället del i den dagliga omsorgen och fullgör alltså sin underhållsskyldighet genom att svara för de kostnader som uppkommer.

Föräldrar som har växelvist boende barn kan också behöva tänka igenom hur barnets kostnader fördelas mellan dem. Om den ena föräldern har en betydligt högre inkomst än den andra är det kanske rimligt att den förstnämnda betalar mer än den andre föräldern.

Enligt HD kan en förälders underhållsskyldighet vid växelvis boende inte grundas på 7 kap. 2 § FB men 7 kap. 6 § FB kan tillämpas vid växelvist boende om en förälder försummar sin underhållsskyldighet. HD skriver: ”En förälders underhållsskyldighet är, som redovisats i det föregående (p. 7), beroende av barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga, och ett barn kan göra anspråk på större underhåll ju bättre föräldrarnas ekonomiska förhållanden är. En central princip är att barnet ska ha likartad ekonomisk standard som föräldrarna även om dessa inte lever tillsammans.

Barnet ska därför ha rätt att leva på en nivå som inte alltför mycket avviker från den standard som den bäst ekonomiskt ställde föräldern har och, vid växelvist boende, inte endast under den tid barnet bor med föräldern. Att en förälder fullgör sin underhållsskyldighet under den tiden utesluter därför inte att föräldern kan anses försumlig i den mening som avses i 7 kap. 6 § FB, om barnet under den tid det bor hos den andre inte får det underhåll från föräldern som det är berättigat till”. (NJA 2013 s. 955). Det kan också vara bra att föräldrarna tänker över hur vissa ekonomiska frågor ska lösas, även om det inte handlar om underhållsbidrag. Föräldrarna kan behöva diskutera hur kostnaderna för större klädinköp, inköp av cyklar och datorer m.m. ska fördelas. Detsamma gäller exempelvis kostnader för fritidsaktiviteter och nöjen. Återigen är det barnets bästa och barnets behov som är det väsentliga när föräldrarna gör ekonomiska överenskommelser utifrån vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga. Föräldrarna kan dessutom behöva komma överens om vad de ska göra om barnet blir sjukt eller då andra behov uppstår.

Avtal och överenskommelser

Samarbetssamtalen kan leda till att ett avtal mellan föräldrarna om vårdnad, boende och umgänge träffas. Samtalen kan också resultera i en överenskommelse mellan föräldrarna som gäller dem emellan, men som inte kan läggas till grund för verkställighet. Det finns dock inget som hindrar att föräldrarna kommer överens även om andra frågor exempelvis resekostnader. En sådan överenskommelse kan biläggas ett avtal om vårdnad, boende, umgänge. Regeringen konstaterar att det inte finns något som hindrar att detsamma görs också med en eventuell överenskommelse om frågor som gäller barnets försörjning. Det kan snarare vara en fördel att bilägga en överenskommelse avseende även dessa frågor, eftersom de hänger nära samman med frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Det finns inga formkrav för ett avtal om underhållsbidrag i föräldrabalken. Avtal kan således även ingås muntligt. För att ett avtal skall kunna ligga till grund för verkställighet krävs dock att avtalet är skriftligt och bevittnat av två personer (3 kap. 19 § UB).

För att undvika att föräldrarna förleds att tro att innehållet i en överenskommelse om underhållsbidrag som biläggs ett avtal om vårdnad, boende och umgänge ersätter ett verkställbart avtal om underhållsbidrag mellan föräldrarna, är det av största vikt att samtalsledaren informerar föräldrarna om att innehållet i en sådan bilaga, även om det är giltigt mellan föräldrarna, inte kan läggas till grund för verkställighet.

Att vända sig till domstol

Om föräldrarna inte kan komma överens om underhållet kan barnet via vårdnadshavaren stämma den andre föräldern. Av 7 kap. 2 § tredje stycket FB framgår att vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbidrag, även om denne inte uppnått myndig ålder. Också en förmyndare får företräda barnet. Talan om underhåll till barn tas upp av tingsrätten i den ort där svaranden har sin hemvist (7 kap. 12 § FB). För att hovrätten ska pröva tingsrättens dom krävs prövningstillstånd (49 kap. 12 § RB). Barnets företrädare framställer ett bestämt yrkande om underhållsbidrag. Den andre föräldern medger eller bestrider yrkandet. Domstolen beslutar om underhållsbidrag efter vad som är skäligt utifrån barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.

Att gå vidare till domstolsprövning medför kostnader för föräldrarna. Huvudprincipen enligt 18 kap. 1 § Rättegångsbalken, RB, är att den som förlorar ett mål ska stå för den andra partens kostnader, men när det gäller mål om underhåll kan domstolen besluta att båda parterna får stå för sin egen rättegångskostnad (7 kap. 19 § FB). Finns det inte sådana skäl och har barnet i rättegången företrätts av en förälder som varaktigt bor tillsammans med barnet, skall föräldern i stället för barnet åläggas att ersätta motparten dennes rättegångskostnad.

Av 7 kap. 1 § första stycket FB framgår att föräldrarna ska svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Det innebär att alla föräldrar som har förmåga, ska bidra till sitt barns försörjning. Det gäller oavsett om föräldrarna bor tillsammans med barnet eller ej. Vidare framgår att när föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms ska hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa.

Av tredje stycket i paragrafen följer att föräldrarna sinsemellan ska ta del i barnets kostnader var och en efter sin förmåga. Det är barnets vårdnadshavare som ska bevaka att barnet får tillfredställande försörjning, vilket framgår av 6 kap. 2 § andra stycket FB.

Båda föräldrarna är underhållsskyldiga

Föräldrar är underhållsskyldiga för sina barn oavsett om de bor med sina barn och oavsett vem som har vårdnaden om dem. Men den förälder som inte har vårdnaden om barnet och inte heller bor tillsammans med barnet ska betala underhållsbidrag till den andre föräldern. Om föräldrarna har gemensam vårdnad men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den ena föräldern ska den andre föräldern betala underhållsbidrag (7 kap. 2 § FB). Om barnet bor växelvist hos föräldrarna betalar ingen av föräldrarna underhållsbidrag till den andre. (Se nedan avsnitt om växelvist boende).

Av 7 kap. 7 § FB framgår att underhållsbidrag ska betalas i förskott för kalendermånad samt att underhållsbidrag i form av engångsbelopp ska betalas till socialnämnden om barnet är under 18 år.

När upphör försörjningsansvaret?

Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst till dess barnet fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning (7 kap, 1 § andra stycket FB). Det gäller därför inte studier på universitet och högskolor eller annan eftergymnasial utbildning.

Avtal om underhållsbidrag till ungdomar som fyllt 18 år träffas mellan den unge och den bidragsskyldige föräldern. Om den unge flyttat hemifrån träffar den unge avtal med var och en av föräldrarna.

Hur beräknas ett underhållsbidrag

Utgångspunkten för beräkningen av underhållsbidraget är som ovan nämnts barnets behov och föräldrarnas ekonomiska förmåga.

Barnets behov

Barnets behov kan beräknas på olika sätt. Ett sätt att beräkna är att med hjälp av Konsumentverkets[2] beräkningar av referensvärden komma fram till vilka behov och vilka kostnader föräldrarna anser att barnet har. Ett annat mått kan vara de schablonbelopp domstolarna ofta använder, dvs. en viss procent av aktuellt prisbasbelopp beroende på barnets ålder.

Följande poster är exempel på sådant som kan ingå vid beräkningen av barnets behov, barnets levnadskostnader, barnets barnomsorgsavgifter, andra särskilda kostnader för barnet, minskat med barnbidrag eller studiebidrag.

När barnets behov bedöms ska hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa. Ett barn i högre ålder som har börjat förvärvsarbeta får i allmänhet räkna med att använda inkomsterna av arbetet till sitt eget uppehälle. Detta utesluter dock inte att föräldrarna ändå kan ha underhållsskyldighet för att barnet skall komma upp i den standard som det är berättigat till. Mindre inkomster som barnet får genom feriearbete eller liknande bör normalt inte påverka föräldrarnas underhållsskyldighet. Vad gäller barnets tillgångar bör man i allmänhet ta hänsyn endast till avkastningen. Det kan dock någon gång finnas skäl att också beakta värdet av en mer betydande tillgång.

Föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga

Med en förälders ekonomiska förmåga avses förälderns förvärvsförmåga. Vanligast är att förälderns inkomst är ett mått på hans eller hennes förvärvsförmåga och underhållsskyldigheten bestäms då med utgångspunkt från förälderns inkomst. Men om föräldern utan godtagbar anledning struntar i att utnyttja sin förvärvsförmåga beräknas underhållsbidraget med utgångspunkt från den inkomst som föräldern skulle ha haft om han eller hon hade utnyttjat sin förvärvsförmåga.

Om föräldrarna inte kan komma överens om underhållsbidrag eller den ena föräldern inte kan eller vill betala, eller på något annat sätt inte fullgör sin underhållsskyldighet kan den förälder barnet bor hos ansöka om underhållsstöd. Frågor om underhållsstöd administreras av Försäkringskassan och regleras i 18 kapitlet i Socialförsäkringsbalken.

Vem får underhållsstöd?

Underhållsstöd kan lämnas till ett barn vars föräldrar inte bor tillsammans. Barnet måste bo varaktigt hos och vara folkbokfört hos en förälder som dessutom ska bo i landet och vara vårdnadshavare för barnet om det är under 18 år.

Om barnet fyllt 18 år kan det få förlängt underhållsstöd (18 kap. 2 och 4 §§ SFB).

Att ansöka om underhållsstöd kan bli aktuellt om den förälder som ska betala underhållsbidrag till barnet

• inte betalar något underhållsbidrag
• betalar ett belopp som är lägre än underhållsstödet
• inte betalar underhåll i rätt tid
• inte på annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll.

Med vilket belopp underhållsstödet utgår framgår av 18 kap. 20 § SFB

Finns det anledning att anta att den bidragsskyldige i rätt ordning betalar fastställt underhållsbidrag, ska detta belopp räknas av från underhållsstödet (18 kap. 22 § SFB).

Den underhållsskyldiges betalningsansvar till försäkringskassan

Den förälder som är underhållsskyldig för barnet kan bli skyldig att till Försäkringskassan betala hela eller delar av det underhållstöd som lämnas till barnet. (19 kap. 2 § SFB).

Domstolen

Om föräldrar inte kan komma överens om ett underhållsbidrag kan tingsrätten avgöra frågan om och hur stort underhållsbidraget ska vara, om boendeföräldern lämnar in en stämningsansökan till domstolen. Ansökan görs i barnets namn och föräldern är ombud för barnet. Frågan om underhållsbidrag kan också väckas i samband med, eller påbörjas senare, i ett mål om skilsmässa, vårdnad, boende och umgänge. Då är det föräldern som vill att underhållsbidraget ska betalas ut som är part i målet och inte barnet. En förälder som har funderingar om att väcka talan i domstol kan rådgöra med ett juridiskt ombud innan talan väcks.

Länkar

Sveriges domstolars information om underhållsbidrag

https://www.domstol.se/amnen/familj/foraldrar-och-barn/underhallsbidrag/ Länk till annan webbplats.

Försäkringskassan ansvarar för frågor om och utbetalning av bland annat barnbidrag, föräldrapenning, vårdbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd. På Försäkringskassans webbplats finns ett verktyg för att beräkna underhållsbidragets storlek. Där finns också en mall för avtal om underhållsbidrag. Det går även att boka ett personligt webbmöte med en handläggare för att få hjälp att räkna ut underhållsbidraget.

• Försäkringskassans information till separerade föräldrar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

• Försäkringskassans mall för avtal om underhållsbidrag Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

På Konsumentverkets webbplats finns ett beräkningsinstrument, Budgetkalkylen, för att ta fram en budget.

• Konsumentverkets kostnadsberäkningar Länk till annan webbplats.

• Hallå Konsument – Budgetkalkylen Länk till annan webbplats.

Om föräldrar inte kan komma överens om ett underhållsbidrag kan domstolen avgöra frågan om och hur stort underhållsbidraget ska vara.

• Sveriges domstolars information om underhållsbidrag Länk till annan webbplats.
  
  

Kronofogden ansvarar bland annat för frågor om utmätning, avhysning och skuldsanering. Till Kronofogden kan en vårdnadshavare vända sig för att begära verkställighet för obetalda underhållsbidrag eller kommande löpande bidrag som ännu inte förfallit till betalning.

• Kronofogden – ansökan om verkställighet av underhållsbidrag Länk till annan webbplats.

I vissa situationer kan det finnas en skyldighet för boendeföräldern att bidra till barnets resekostnader vid umgänget. För att det ska finnas en skyldighet ska barnet bo tillsammans med endast den ena förälder. Om barnet bor i stort sett lika mycket hos båda föräldrarna, ett så kallat växelvist boende är frågan inte aktuell.

Boendeförälderns bidrag

Det primära ansvaret för resorna i samband med umgänget läggs i första hand på den förälder som inte bor tillsammans med barnet. Den förälder som barnet bor med ska dock ta del i kostnaderna efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter (6 kap. 15 b § första stycket FB). I normalfallet ska samma principer tillämpas som när underhållsbidrag till barnet bestäms enligt 7 kap. FB. En förälder som saknar förmåga att bidra till barnets resor är inte heller skyldig att göra det.

Föreslagna beräkningsnormer

Hur resekostnader ska beräknas har inte preciserats i föräldrabalken utan detaljfrågorna har överlämnats till parterna och rättstillämpningen. Det innebär att föräldrar fritt kan komma överens om hur de vill fördela resekostnaderna.

I förarbetena till lagstiftningen förordas dock att förälderns del beräknas med en kvotdelningsmetod på samma sätt som när underhållsbidrag till barn beräknas (se kap.7 kap 3 § FB). Omständigheterna i de enskilda fallen är emellertid så varierande att ett ganska stort utrymme måste lämnas åt mer skönsmässiga överväganden vid bedömningen av betalningsförmågan. Även andra omständigheter än de ekonomiska kan beaktas vid skälighetsbedömningen. Anledningen till varför barnet och den särlevande föräldern bor på olika orter bör enligt förarbetena normalt inte vägas in i bedömningen. Om en förälder flyttar långt bort utan någon godtagbar anledning kan det emellertid finnas skäl att ta hänsyn till det vid bedömningen. Även i andra fall kan omständigheterna vara sådana att det framstår som skäligt att fördela kostnaderna på ett annat sätt än enligt huvudprincipen.

Vilka kostnader beaktas?

För att kostnaderna ska fördelas bör de vara av någon betydelse. Avståndet bör vara relativt stort; ett riktmärke kan vara att avståndet överstiger tio mil. Hänsyn måste också tas till antalet umgängesresor. Även om kostnaden för varje enskild resa är låg kan antalet resor göra att kostnaderna totalt sett blir betydande. I skälighetsbedömningen ingår också att endast nödvändiga kostnader ska beaktas, till exempel val av billigaste färdsätt med allmänna kommunikationer. Av betydelse för valet av kommunikationsmedel är också restiden och den tid som barnet har på sig att umgås med föräldern. Det finns exempelvis situationer då bil kan anses vara det bästa alternativet. Kostnader för hotellvistelse torde kunna beaktas om inga andra boendealternativ står till buds. Bestämmelsen omfattar resor både inom och utom landet.

Avtal om kostnader för resor

Föräldrarna kan själva träffa avtal om fördelningen av resekostnader. Sådana avtal om resekostnader behöver inte godkännas av socialnämnden för att gälla. Nämndens godkännande medför inte heller att en sådan överenskommelse kan verkställas enligt reglerna i utsökningsbalken.

Beslut från domstol

Om föräldrarna inte kan komma överens kan de vända sid till domstol för beslut. Frågan om fördelning av resekostnader prövas normalt i samband med att domstolen behandlar frågan om umgänge och omfattningen av detta. Det finns dock inget som hindrar att resekostnaderna prövas av domstol även om umgänget i övrigt inte är föremål för domstolens prövning. Detta kan bli aktuellt om föräldrarna är ense om umgängets omfattning och önskar ett domstolsavgörande endast om resekostnaderna. Domstolen har ingen skyldighet att utan yrkande från föräldrarna utreda fördelningen av resekostnader, trots att denna fråga anses utgöra en del av umgängesfrågan.