Forskning om insatser för att stödja adopterade barns psykiska och fysiska hälsa

Rätten till stöd till adopterade är reglerat i både svensk lag och i internationella konventioner. Socialtjänstens ansvar att ge stöd och hjälp till adopterade och deras familjer förtydligades 1998 i Socialtjänstlagen (2001:453). Det finns dock praxisvariationer i Sverige avseende vilka insatser som ges via kommunernas socialtjänst till adopterade och deras familjer. Det är också ovanligt att det ges adoptionsspecifika insatser till föräldrar och/eller barn.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har hjälpt MFoF att undersöka vilken vetenskapligt sammanställd forskning som finns om insatser för att stödja adopterade barns psykiska och fysiska hälsa. SBU:s upplysningstjänst har efter litteratursökning och kvalitetsgranskning inkluderat en systematisk översikt i svaret till MFoF: Drozd F, Bergsund HB, Hammerstrøm KT, Hansen MB, Jacobsen H. A systematic review of courses, training, and interventions for adoptive parents. J Child Fam Stud 2018;27:339-54.

Översikten fokuserar på olika insatser för adoptivföräldrar, bland annat effekter av interventioner avseende interpersonell funktion (relation mellan förälder och barn eller mellan adoptivföräldrarna) samt insatsernas effekt på föräldraförmåga samt stress hos föräldrarna.

Även om vissa av studierna visade på positiva effekter betonade författarna att studierna har hög risk för bias (överskattning eller underskattning av resultat) inom flera områden. De menar att det behövs bättre studiedesign i framtida studier samt att interventionerna som studeras behöver vara mer likartade. Upplysningstjänstens svar kan läsas i sin helhet via nedanstående länk:

Insatser för bättre psykisk och fysisk hälsa hos adopterade barn Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

SBU identifierade även fyra primärstudier (RCT-studier) som handlar om stödinsatser till adopterade barn och deras föräldrar. De fyra RCT-studierna avsåg fyra olika interventioner riktade till den adopterade eller dennes föräldrar; Attachment and Biobehavioral Catch-up (ABC), Child Parent Relationship Therapy (CPRT), en intervention som bestod av videofeedback (VIPP-FC-A) samt en beteendeinriktad online-träning (denna studie innehöll en blandad grupp av deltagare med både familjehemsföräldrar och adoptivföräldrar). MFoF har granskat dessa studier med hjälp av SBU:s mallar för att undersöka hur välgjorda studierna är.

Studien av den beteendeinriktade online-träningen bedömdes inte hålla tillräcklig kvalitet, bland annat på grund av hur rekryteringen till studien genomförts samt på grund av bortfall bland deltagarna i studien. Studierna av övriga metoder är dock noggrant genomförda.

Den övergripande slutsatsen är att metoderna Attachment and Biobehavioral Catch-up (ABC), Child Parent Relationship Therapy (CPRT) samt interventionen som bestod av videofeedback (VIPP-FC-A) (som alla innehöll inslag av filmat samspel samt feedback till föräldrarna hur de svarade mot barnets signaler) gav positiva effekter på relationen mellan föräldrar och barn. Till exempel ökade föräldrarnas sensitivitet/lyhördhet. Uppföljningar visade att effekterna kvarstod även efter att studierna avslutades.

Även om resultaten är lovande har studierna vissa begränsningar, exempelvis deltog ett begränsat antal deltagare i studierna och i två av studierna deltog enbart en förälder (oftast mamman). Det är också viktigt att understryka att det enbart är en studie för varje metod, för att kunna uttala sig om de enskilda metoderna behövs mer forskning om deras effekter. Metoderna behöver också studeras i svenska förhållanden.