Internationellt adopterade i Sverige

Internationella adoptioner var som vanligast i Sverige under 1970- och 1980 talen. Flest antal adoptioner genomfördes år 1977 då 1 776 barn adopterades från andra länder. Därefter har antalet internationella adoptioner minskat (ref 1). Under åren 2010, 2015 och 2018 genomfördes 786, 507 respektive 352 adoptioner (ref 2). Antal barn som förmedlades via adoptionsorganisationer motsvarade under samma årtal 655, 336 respektive 190 barn (ref 3). Minskningen av internationella adoptioner sker inte bara i Sverige utan över hela världen, samtidigt som antalet nationella adoptioner ökar internationellt.

De flesta adoptivbarn som adopterats till Sverige har förmedlats genom en auktoriserad adoptionsorganisation. Antalet barn som förmedlats på detta sätt har varierat genom åren. På 1970-talet förmedlades 40-50 % av de barn som kom till Sverige genom privat förmedling. Efter införandet av lag (1979:552) om internationell adoptionshjälp och ändringen i socialtjänstlagen 1985, minskade antalet adoptioner som förmedlades privat. År 1986 kom t.ex. nästan 90 % av adoptivbarnen till Sverige genom auktoriserad organisationsorganisation (ref 4).

Lagstiftning avseende internationella adoptioner har under åren utvecklats där både nationella lagstiftningar och internationella bestämmelser reglerar området. För att få tillstånd att adoptera krävdes redan på 70-talet ett medgivande från kommunen. Detta gällde dock endast om adoptionen skedde via Nämnden för Internationella Adoptioner (NIA) eller Adoptionscentrum (AC). Medgivande vid privata/enskilda adoptioner krävdes dock inte enligt lag förrän 1981. Förfarandet med enskilda/privata adoptioner var mycket svårt att ha en överblick över fram till i vart fall 1985 då det kom ett krav på yttrande från NIA om huruvida förmedlingssätt bedömdes som tillförlitligt eller inte. Om adoptionen skedde via auktoriserad sammanslutning var detta inte nödvändigt. 1997 tillträdde Sverige till Haagkonventionen, som även inkorporerades som svensk lag, och bestämmelserna kring de enskilda adoptionerna skärptes ytterligare.

Nämndens/adoptionsmyndighetens reella tillsynsmöjligheter över auktoriserade sammanslutningar var begränsade fram till 2005 års lagändringar som berörde lag (1997:192) om internationell adoptionsförmedling (LIA). 2005 års lagändringar innebar tydligare tillsynsverktyg för Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor (MIA), som under detta år blev ansvarig adoptionsmyndighet. Lagändringarna som följde med LIA innebar bl.a. att det land adoptionsorganisationer vill samarbeta med ska ha en adoptionslagstiftning eller annan reglering som beaktar Haagkonventionen och barnkonventionen. Ursprungslandet ska säkerställa att det görs en prövning om huruvida barnet har möjlighet att växa upp under goda livsvillkor i ursprungslandet innan det görs tillgängligt för internationell adoption (ref 5). Vidare ska en auktoriserad sammanslutning vara skyldig att dokumentera förmedlingsverksamheten samt bevara denna så länge den kan antas ha betydelse för den som förmedlats för adoption eller dennes närstående.

Bakgrunden till att barn adopterats kan se olika ut. Barnets föräldrar kan exempelvis ha varit fattiga, haft sociala svårigheter eller drabbats av sjukdom och dödsfall. Modern kan också ha varit ung eller ogift och bedömt det som omöjligt att behålla barnet utifrån landets sedvänjor. Barn kan ha påträffats övergivna och blivit omhändertagna av sociala myndigheter och där myndigheterna inte lyckats hitta föräldrarna. Även politiska beslut, som exempelvis den tidigare enbarnspolitiken i Kina, kan vara orsaker till att föräldrar tvingats överge sina barn.

Internationella adoptioner är på många sätt komplexa där olika kulturer, lagar och aktörer är inblandade. Synen på vad som är barnets bästa kan exempelvis skilja sig mellan olika länder, vilket i sin tur kan avspeglas i adoptionsregler och beslut. I en historisk beskrivning av adoptionsverksamheten i Sverige beskrivs internationella adoptioner som en process där både privata och offentliga aktörer är delaktiga och förhandlar betydelsen av barnets bästa, föräldraskap och familj. Vidare beskrivs att denna process sker i ett samhälleligt sammanhang som är präglat av vetenskapliga perspektiv, politiska beslut och kulturella föreställningar om barn, familj och föräldraskap (ref 6).