Grundtankar till utvecklingen av modellen hämtades framförallt från en grupp systemiska psykiatriker i Milano. De var inspirerade av biologen och filosofen Maturanas teorier om cellers sociala system. Cellen beskrevs där vara i växelverkan med omgivningen, utan att ändra sin identitet.

För att nå förändring enligt det systemiska synsättet behöver medlingen inledas med att ”öppna” parternas system för att ny insikt ska kunna skapas. Människor behöver känna att den nya insikten är kompatibel med den insikt som de redan har. Ett centralt begrepp i Milanogruppens teori och praktik är olika frågetyper, som är avsedda att skapa reflektion. Milanogruppen inspirerade även Karl Tomm och Tom Andersen, som utvecklade och beskrev den reflekterande dialogen.

Även John Haynes tog avstamp i systemteori. Haynes var psykolog och har praktiserat, utbildat och bedrivit policyarbete inom familjemedling under flera decennier. Haynes började arbeta med familjemedling efter att ha hjälpt några vänner efter en svår skilsmässa i mitten av 1970-talet. Han använde till en början en praktisk, intuitiv medlingsstilstil. Med tiden strukturerade han sin modell. Den systemisk transformativa medlingen kallades före 1993 Haynesmodellen och därefter Milanomodellen. Det finns ett stort antal videor som beskriver hur medlingen går till. Dessa videor finns tillgängliga bland annat via YouTube.

Larry Fong, också psykolog, bidrog till att utveckla den systemisk kognitiva modellen bland annat med betoning på olika frågetyper. Fong har också producerat ett antal filmer där han bland annat betonar vikten av att parterna känner trygghet innan problemlösningsfasen påbörjas. Fong poängterar betydelsen av framtidsfokus och parternas beskrivning av sitt önskade läge.

Den systemiska processen fick kritik för att sakna känslomässig inlevelse. Kritiken bemöttes med resonemang om att starka känslor existerar men det är genom logisk reflektion som parterna hittar en lösning. De olika frågetyperna, främst de cirkulära frågorna, anses skapa självinsikt hos parterna. Målet är att skapa klarhet hos parterna genom externaliserande och dekonstruerande frågor. Via externalisering separeras problemet från personen, och via dekonstruktion sker analys med syfte att hitta underliggande strukturer. Frågetyperna beskrivs närmare längre fram i dokumentet.

Medlingen sker genom insamling av data, utveckling av hypoteser och prövande av hypoteser. Systemisk kognitiv medling anses vara en utveckling av faciliterande medling, och vara problemlösande till sin karaktär. Konflikten ses inom systemisk kognitiv medling som en kris i interaktionen.

Medlingsstilen bygger på systemteori där problem ses i sin helhet och samverkan mellan olika delar i systemet ses som betydelsefullt. Parternas agerande anses bottna i deras tidigare erfarenheter och deras sociala kontext. Även parternas kognitiva förmågor är centrala. Medling betraktas som en logisk process där parterna enas om vad som kan förhandlas om, och sedan genom medlingens struktur får stöd att nå målen. Tänkandet påverkar hur parterna tar emot, processar och lämnar ut information. Strukturen under medlingen hjälper parterna att fokusera på, och uppnå sina mål.

Medlingen startar med att undersöka parternas mål och strategier och övergår sedan till att lösa problem. Medlaren uppmärksammar känslor, men undviker att arbeta med dem, därför att det inte ses som fruktbart att fastna i dem. Det anses viktigt att inte blanda ihop psykoterapi och medling. Inom den systemisk kognitiva medlingen betonas att medling har ett annat upplägg samt andra verktyg och mål än psykoterapin. Terapeutiska verktyg kan ibland användas vid korta, enskilda samtal men medlingen i sig anses vara en problemlösande process åtskild från terapi.

Medlingen kan förbättra relationen utan att medlaren direkt arbetar med den. Medlaren skapar en kommunikativ och strukturerad miljö med syfte att kunna finna lösningar, vilket gör det lättare för parterna att samarbeta även framöver. Genom att stärka förmågan till problemlösning förbättras relationen.

Medlaren ansvarar för processen och parterna för innehållet i medlingen. Medlingen har hög grad av struktur och medlaren är mycket aktiv. Medlaren arbetar med att förflytta parterna från det känslomässiga till det förnuftsbaserade, och från dåtid till nutid och vidare till framtid. Medlaren ses som en omriktningspunkt, vilket innebär att kommunikationen sker till största delen via medlaren.

Medlaren använder strategiska frågor för att klarlägga parternas syn på situationen och bidra till reflektion. Denna distans till egna antaganden bidrar till att skapa förändring av attityder och beteenden. Målet är att hitta en överenskommelse som tillgodoser alla inblandades behov.

Parternas antas komma till medlingen med sin egen bild av konflikten. Denna bild går ofta ut på att den andre parten har brister och att konflikten löses genom att den andra ändrar sitt beteende. Medlarens roll är inte att få fram en ”sann” bild genom det frekventa frågandet. De strategiska frågorna antas istället bidra till utveckling av parternas tänkande. Parterna kan lösa sin konflikt, först när de blivit eniga om vad konflikten handlar om.

Under medlingen är det centralt att medlaren visar respekt för båda parter och undviker att fastna i en parts beskrivning av problemet eller förslag till lösning. Istället ska medlingen

bidra till att parterna hittar en ny, gemensam definition av problemet. Medlaren väljer vilken part som ska inleda samtalet, och vilket ämne som ska ses som det centrala. Problem som identifieras som perifera lämnas åt sidan. Medlaren bör hela tiden reflektera över sin roll och ses som en del i systemet. Även medlaren behöver ha perspektiv och distans till sitt eget agerande.

Neutralitet

Inom systemisk kognitiv medling ses inte medlaren som objektivt neutral. Istället innebär en förståelse av neutralitet att medlaren förhåller sig reflexivt till sig själv i rollen som medlare, och ser sin egen del i systemet. Medlaren har till uppgift att ständigt reflektera över sin roll i processen och göra avvägningar mellan olika intressen. Medlarens tekniker såsom urval av frågor, fokusområden med mera anses inte kunna vara helt neutrala.

Medlaren strävar efter att stödja båda föräldrarna att tillvarata barnets intressen, utan att medlaren styr vilka dessa intressen är. Medlaren reflekterar över alla parters (inklusive sina egna) intressen. Det har till syfte att skapa ömsesidig förståelse. Medlaren reflekterar över sin roll, både före, under och efter medlingen. Medlingen planeras på ett strukturerat sätt för att åstadkomma denna dynamiska form av neutralitet.

Upplägget av medlingen baseras på vilken hjälp som parterna önskar och på deras förmåga till problemlösning. Medlingen genomförs i cykler, där sakfrågorna förhandlas var för sig. Varje gång ett problem som kan förhandlas inom ramen för medlingen identifieras, startar en ny cykel. Medlingen börjar med en överenskommelse om mål. Därefter bryts parternas positioner ned till områden att kommunicera och göra överenskommelser om. En gemensam idealbild skapas. Parterna skapar själva lösningar utifrån de tidigare formulerade kriterierna. Medlaren ger stöd i att komma förbi positionerna genom att undersöka vilken mening och vilka behov som ligger bakom positionen.

Medlingsprocessen som beskriven av Hans Boserup i boken Six Ways in Seven Days – Special Part of the Mediation Process

1. Problem presenteras.
2. Medlaren samlar in information.
3. Medan insamling av information sker, stannar medlaren upp när ett problem passerar för förhandling.
4. Medlaren samlar ytterligare information för att få en gemensam kontext.
5. Val av förhandlingsområden.
6. Förhandling om det identifierade problemet sker inom kontexten parterna har kommit överens om.
7. Efter denna cykel, fortsätter medlaren med nästa problem som är lämpligt för förhandling och ny cykel upprepas.
8. Parternas förslag sammanfattas, och med denna grund, kan parterna ingå avtal.

Inom den systemisk kognitiva medlingen finns ett antal grundprinciper: som särskilt kännetecknar denna medlingsmodell:

Jämbördiga parter

Ett grundläggande förhållningssätt är ömsesidighet/jämbördighet (på engelska mutualizing), att båda parternas uppfattning av verkligheten ses som aktuell och att de har ett gemensamt

intresse av att lösa konflikten. Medlaren har att noga se till att båda parter får komma till tals på ett likartat sätt under processen, och att de frågor som ställs inte ger stöd för enbart en av parternas verklighetsuppfattning. Den part som inte inleder samtalet får stöd av medlaren att inte svara direkt på den andra partens beskrivning, utan istället försöka ge sin egen bild av situationen. Det är viktigt att begränsa den inledande partens problembeskrivning. Stor del av tiden under medlingen kommer annars att handla om den inledande partens uppfattning av situationen.

Normaliserande

En annan utgångspunkt är normaliserande, att parternas situation inte är ovanlig eller konstig, att problem liknande deras går att lösa. Det skapar hopp om att en framtida lösning är möjlig.

Framtidsfokus

Framtidsfokus är ytterligare ett centralt fundament som riktar energi mot det som går att förändra. Det är i framtiden möjligheten till lösningar finns. Fokus ligger på att lösa problem, inte att beskriva dem i detalj. Medlingen startar med kartläggning av nuet men övergår därefter till framtiden. Parterna får stöd att i lämna tidigare misslyckade försök för att istället hitta nya framtida möjligheter. Ett undantag är om parterna har inslag av fungerande samarbete sedan tidigare. Medlaren kan fråga efter om parterna stött på liknande svårigheter tidigare, och hur de då löste dem. Denna erfarenhet kan användas som en modell för kommande problemlösning.

Omformulering av roller

Parterna får stöd av medlaren att omformulera sina roller, att lämna parförhållandet och fungera som medföräldrar. Om en part hänger kvar vid rollen som sårad eller kränkt kärlekspartner så ger medlaren istället utrymme till denne i rollen som förälder. På så sätt ökar graden av konstruktiv interaktion mellan parterna, vilket möjliggör överenskommelser.

Skapa en produktiv miljö

Öppningen av medlingen ses som särskilt viktig. Det är här medlaren sätter tonen för samtalet och kan skapa en produktiv miljö. Medlaren analyserar parternas förhandlingsstrategier och stödjer parterna att utveckla färdigheter som hjälper dem att nå sina mål. Beskrivningen av problemen hålls ganska kort och saklig. Parterna ombeds berätta om sina mål och förhoppningar med medlingen. Medlaren behöver säkerställa att båda parternas berättelser ges lika utrymme och uppmärksamhet.

Språk och agerande

Medlaren ringar genom olika frågetyper in de centrala frågeställningarna. Att fokusera på frågor ändrar även riktningen på tänkandet genom att en mer logisk del av hjärnan aktiveras. Medlaren hjälper parterna att lämna sina positioneringar och definitioner av problemen och uppmuntrar till gemensam problembeskrivning. Via sitt språk och agerande skapar medlaren trygghet för parterna när de ändrar inställning. Genom att agera som kommunikativ förebild lär medlaren parterna att förhandla. Fokus ligger på vad parterna önskar uppnå. Medlaren använder ofta sig själv för att ändra riktningen av energin i samtalet. ”Låt se om jag förstått…? ”Berätta för mig…” Medlaren omdirigerar på detta sätt anklagelser mellan parterna och använder sig själv som buffert/mellanhand.

Summering, omformulering och sammanfattning

Medlaren arbetar med summering, omformulering och sammanfattning. Summering sker på ett strategiskt sätt genom att användbara delar av parternas berättelse uppmärksammas. Känsloyttringar ses i allmänhet inte som användbara. Fokus ligger på fakta, parternas mål och strategier. Summeringarna är först prövande, öppna och undersökande. Allteftersom parterna hittar en gemensam problemformulering kan medlarens summeringar bli mer koncisa. Via omformuleringar ges parterna möjlighet att antingen utveckla eller korrigera medlarens beskrivning. Detta skapar klarhet, distans till egna tankar och utrymme för reflektion. Syftet är att nå en gemensam problemdefinition. Innan själva förhandlingen om sakfrågorna påbörjas sammanfattas parternas problem i en kontext. Det finns ofta vinster med att återknyta till de mål som partens inledningsvis angett.

Identifiera, prioritera och avgränsa ämnen

Under förhandlingsfasen behandlas frågorna var för sig. På så sätt byggs en helhet bestående av dellösningar upp. Förhållandet mellan de olika delarna behöver synliggöras under medlingen, så att helheten blir funktionell för parterna. Medlaren styr så att parterna inte talar om flera olika kontexter samtidigt. Medlaren hjälper parterna att identifiera, prioritera och avgränsa ämnen som ska förhandlas.

Klargörande frågor

Medlaren arbetar med olika frågetyper för att skapa klarhet hos parterna. Klarheten gäller både parternas kontext och vad de kan förhandla om. Det är centralt att medlaren lyssnar aktivt för att kunna ställa relevanta följdfrågor och få fram samstämmighet mellan det sagda och det hörda. Frågorna är avsedda att skapa reflektion- med syfte att få fatt på nya lösningar och utvidga parternas förståelse för den kontext där problemet existerar.

Karl Tomm beskriver fyra olika frågetyper i Systemisk intervjumetodik:

1. Linjära frågor – med syfte att utreda
2. Cirkulära frågor – med syfte att utforska
3. Strategiska frågor – med syfte att korrigera
4. Reflexiva frågetyper – med syfte att underlätta

Cirkulära frågor

Inom systemisk kognitiv medling fokuserar man framförallt på cirkulära frågor för att skapa reflektion, varför dessa beskrivs särskilt i detta dokument. De cirkulära frågetyperna utvecklades av det tidigare beskrivna Milanoteamet. Dessa frågor är avsedda att utforska situationen/ problematiken och hjälpa parterna att hitta alternativa förhållningssätt. Målet är att stödja parterna att få en bild av sin egen interaktion som i sin tur visar på mönster i deras relation och kommunikation. Med hjälp av denna bild kan sedan parterna gå mot en interaktion som stämmer bättre överens med deras mål.

De cirkulära frågetyperna beskrivs i boken Familjeterapins grunder och bestå av fyra olika kategorier:

1. Triadiska frågor har till syfte att skapa självreflexivitet och inlevelse. Ett exempel är: ”Vad tror du X upplevde då du…”

1. Skillnadsfrågor tydliggör skillnader, likheter och kan bidra till att skapa balans. Ett exempel är: ”Vilken är skillnaden mellan hur mamma och pappa...”

1. Översättningsfrågor visar samband mellan tanke, känsla och handling. Ett exempel är: ”Hur visar X att han är ledsen?”
2. Hypotetiska frågor kan skapa begriplighet och sammanhang. De innehåller ofta vad, om och hur. Ett exempel är ”Hur tror du att ert samarbete kommer att se ut om ett år?”

Inom både transformativ och systemisk kognitiv medling är ”empowerment och recognition” viktiga begrepp. Vägen dit ser däremot olika ut. Inom systemisk kognitiv medling förbättras relationen främst genom att medlingen skapar en miljö för lösningar.

Den trygga och produktiva miljön möjliggör samarbete. Det förbättrade samarbetet underlättar i sin tur parternas relation. Även om inte huvudsyftet med medlingen är att utveckla föräldrarnas relation till varandra blir det något av en välkommen bieffekt. Inom den systemiska kognitiva medlingen är skiljelinjen mellan terapi och medling tydlig.

Lite kortfattat kan sägas att i den transformativa medlingen arbetar medlaren med att utveckla förmågan till problemlösning via förbättring av relationen. I båda medlingsmodellerna uppfattas parternas relation som viktig, men modellerna förhåller sig på olika sätt till denna.

Utveckling

Sedan den systemisk kognitiva medlingen introducerades under 1980-talet har ny kunskap tillkommit och samhällsstrukturerna är förstås också förändrade. Allt detta påverkar även utvecklingen inom medling. I detta avsnitt ges några exempel på sådan kunskap som angränsar till/har relevans för den systemisk kognitiva medlingsmodellen.

Samtiden, metoder och modeller

Medlare är olika följsamma till modeller och många använder flera olika modeller beroende av konfliktens karaktär och parternas situation. Medlare tolkar och utövar modeller utifrån sin personliga bakgrund. Medlaren förändrar konfliktens dynamik genom sitt sätt att förhålla sig; genom struktur, engagemang, medkänsla, mål, färdigheter, värderingar och etik. Det saknas för närvarande forskning som styrker att en viss modell ger bättre resultat. De flesta medlare använder en primär modell som stöd för att avväga nästa steg under medlingen.

Fokusområden i samhället påverkar också medling. Strukturerade metoder för barnsamtal vid medling (exempelvis Child Inclusive Mediation) har skapts.[3] Även stöd för screening, bedömning och bemötande då våld i nära relation har förekommit har utvecklats efter att dessa områden har belysts (exempelvis SAFeR Mediation Discussion Guide)

Metoder för samtal och frågetyper är också ett område där utveckling skett. Gerry O´Sullivan beskriver i S Questions model tillvägagångssätt för att konstruera frågor som utmanar tänkandet, ändrar perspektiv och möjliggör samförståndslösningar. Frågorna baseras på kunskap inom psykologi och neurovetenskap och är utformade specifikt för medling.

Neurovetenskap

Den snabba kunskapsutvecklingen inom neurovetenskap kommer till nytta även vid systemisk kognitiv medling. Det är främst begreppet recognition (erkännande), som används inom flera medlingsmodeller, som fått en djupare innebörd. I till exempel SCARF-modellen, som introducerats av David Rock vid NeuroLeadership Institute, betonas de mänskliga behoven av trygghet, tillhörighet och rättvisa för att kunna samarbeta. De grundläggande begreppen står för: status - att bli sedd (ex som förälder), förutsägbarhet - vetskap om vad som ska hända, autonomi - att ha möjlighet att påverka, samhörighet - känsla av tillhörighet och trygghet med andra samt rättvisa. Genom att optimera dessa faktorer kommer, enligt denna modell, parternas samarbetskapacitet att öka.

Mentaliseringsteori

Mentalisering handlar kortfattat om att kunna se sig själv utifrån och andra inifrån. Mentaliseringsteori ger en bakgrund till ett perspektiv på det egna tänkandet som den systemisk kognitiva medlingen förespråkar, bland annat genom de cirkulära frågetyperna. Mentalisering kan fungera som verktyg för att underlätta kommunikation.

Det kognitiva perspektivet

Det kognitiva perspektivet inom familjemedling har vidareutvecklats av bland annat Bill Eddy, advokat, terapeut och familjemedlare, inom ramen för metoderna New Ways for Families och New Ways for Mediation. Dessa metoder innefattar strukturerade processer där föräldrar med hög konfliktnivå får guidning att lära sig nya färdigheter, lämna rigida positioner och börja lösa problem. Medlingen bygger på kunskap om hur människor i intensiva konflikter fungerar och hur den dynamiken bäst kan hanteras under medlingen för att parterna ska kunna nå överenskommelser.