Effekter av selektivt och indikerat stöd
Större effekter ses för de indikerade preventions- och behandlingsprogrammen med barn i risk för eller med högre nivåer av beteendeproblem, jämfört med de universella och selektiva programmen med lägre nivåer av problem och risker.
En SBU-rapport från 2019 som kommenterar en systematisk litteraturöversikt av ett 50-tal föräldraskapsstödsprogram har ytterligare stärkt evidensen för föräldraskapsstödsprogram som en effektiv insats för barn med utagerande beteende.
Selektiva och indikerade gruppbaserade eller individuella föräldraskapsstödsprogram är vanligen baserade på social inlärningsteori och ibland i kombination med anknytningsteori. En sammanfattning av forskningsläget hos dessa program visar vanligtvis en måttlig effekt på föräldraförmåga och barnens beteendeproblem. Målgruppen är oftast föräldrar med barn i åldern 3–12 år.
Utagerande problem kan förebyggas med Family Check Up på selektiv nivå i åtminstone några år jämfört med ingen insats och kan minskas på indikerad nivå med De otroliga åren, Parent Child Interaction Therapy och Triple P vid uppföljning efter sex månader jämfört med ingen insats. Det visar en systematisk översikt och utvärdering av program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn 2–17 år från SBU 2021.
Normbrytande beteende hos barn 6–11 år minskar med exempelvis Cope, De otroliga åren, Komet och Triple P enligt Socialstyrelsens kunskapsstöd från 2021 med rekommenderade insatser i socialtjänstens arbete. Resultaten gäller även föräldrar till barn med ADHD eller till familjehemsföräldrar.
Föräldraskapsstödet för föräldrar till ungdomar kan behöva förstärkas ytterligare, då det precis som för det universella stödet finns färre selektiva och indikerade föräldrastödsprogram utvecklade och utvärderade och effekterna är likaså mer skiftande.
Barnhälsovårdens universella stöd i form av det första hembesöket när barnet är nyfött fungerar som en möjlighet att identifiera barn vars familjer är i behov av ytterligare selektivt stöd. Det finns flera exempel på hembesöksprogram med positiva effekter på barnets hälsa eller på riskfaktorer för att utveckla ohälsa, särskilt på selektiv och indikerad nivå. Dock saknas det studier av skillnader i effekterna mellan olika hembesöksprogram.
Det finns också ett antal metoder som är tänkbara gällande stöd för att främja spädbarns anknytningsrelationer och föräldrars lyhördhet att användas i barnhälsovården och i samverkan med socialtjänsten, men det saknas en tydlig överensstämmelse mellan de metoder som har evidens och de som faktiskt används i praktiken.
Relaterat
Uppdaterad senast