Effekter av universellt föräldraskapsstöd

Universellt föräldraskapsstöd är förhållandevis billigt och lättillgängligt och den största effekten uppnås med små före­byggande universella insatser riktade mot hela befolkningen jämfört med stora åtgärdande insatser mot ett fåtal i högriskgrupperna. Detta brukar kallas för preventions­paradoxen. Små effekter på viktiga områden som barnets beteende, föräldraförmåga och psykosocial anpassning är förmodligen det bästa en kan förvänta sig av de universella föräldraskaps­stödsprogram som finns idag.

Det är sannolikt att låga doser av universella föräldraskaps­stödsprogram inte direkt kan leda till förändringar på befolkningsnivå hos barn eller föräldrar på kort sikt, men det är troligt att det kan bibehållas över tid och kan därför med­föra långvarig påverkan på befolkningsnivå. För att ha en långsiktig befolkningspåverkan måste en tillräcklig mängd av föräldrar omfattas av stödet. Mer uppmärksamhet behöver därför ges för att engagera de delar av befolkning som traditionellt har varit svårare att nå och minska hindren som kan upplevas för att delta i föräldraskapsstödsprogram. Detta tillvägagångssätt kallas proportionell universalism. Det primära målet för universellt stöd bör alltså inriktas på att öka rekrytering och engagemang av familjer i föräldraskaps­stöd. Det universella stödet kan förväntas förhindra den stigma som finns för att söka stöd och fungera som en ingång till mer intensiva och riktade program, särskilt om alla dessa program uppfattas vara samman­hängande insatser.

De senaste tio årens vetenskapliga utvärderingar av universella program och metoder för föräldra­skapsstöd är baserade på social inlärnings-, utvecklings- och/eller anknytningsteori och visar en stor variation i redovisade effekter. Vanligtvis, men inte alltid, syns små effekter på barns beteende och föräldrabarn­relationen när programmen genomförs och föräldrarna tycker att stödet har varit meningsfullt, men ibland syns inga effekter alls. En systematisk översikt från SBU 2022 visar att universella föräldraskapsstödsprogram under barnets första tre år ger barnen förbättrad social och emotionell kompetens.

Flest program finns för föräldrar till barn i åldern 2–6 år och generellt ses mer effekt hos barn än ungdomar. Det kan bero på att tillgången till föräldraskapsstöd till föräldrar med tonåringar är begränsad, så även forskningen i Sverige och internationellt. Samtidigt kan stöd till föräldrar under den känsliga tonårsperioden vara extra viktigt. Resultaten mindre uppenbara än för yngre barn och fler studier med likvärdiga resultat krävs för att kunna dra tillförlitliga slutsatser.

Universella föräldraskapsstödsprogram har blandade effekter (positiva eller inga) på utagerande beteendeproblem hos barn, men är mer effektiva för de föräldrar som själva har psykisk ohälsa eller upplever större oro för sina barns anpassning. Detta resultat överensstämmer med att det ses högre effekter hos riktade (selektiva och indikerade) program än universella. Detta är ett väntat resultat eftersom utgångspunkten för universella program är föräldrar i allmänhet som inte har så stora problem. Då kan heller inte mätbara effekter av att minska specifika problem förväntas. Dock visar SBU i en ny systematisk översikt och utvärdering av program för att förebygga psykisk ohälsa, att utagerande problem hos barn 2–17 år kan förebyggas med Family Check Up, på universell nivå i åtminstone några år jämfört med ingen intervention.

Idag finns det väldigt få studier med långtidsuppföljningar av effekter samt studier av skillnader och likheter i effekterna mellan olika föräldraskapsstödsprogram.

Den tidiga spädbarnsvården i Sverige under 1930-talet (det som idag är barnhälsovården) bestod i huvudsak av hälsoundersökning, information till mamman samt hembesök. En långtidsuppföljning av denna förebyggande universella vårdform har visat livslånga positiva effekter hos de barn vars mammor fick ta del av stödet i form av bättre läs- och skrivfärdigheter, högre inkomster och längre livslängd än de som inte tagit del av stödet. De som gynnades mest var utsatta familjer, vilket har haft stor betydelse för att minska hälsoskillnader. Således har barnhälsovården (BHV) i Sverige en lång tradition av universellt föräldraskapsstöd under barnets första levnadstid vilket ger en god möjlighet att identifiera barn med behov av ytterligare insatser. Dock finns det inga studier av barnhälsovårdens universella stöd eftersom verksamheten sedan länge är etablerad och erbjuds till alla. Det finns ett fåtal studier av universella hembesöksprogram, men evidensen är otillräcklig.