Oegentligheter
Genom en noggrann genomgång och bedömning av adoptionsdokument kan den adopterade få reda på detaljer som kan vara viktiga pusselbitar för ett fortsatt sökande eller som kan hjälpa till att besvara frågor som hen har om sitt ursprung. Handlingar kan vara upprättade på ett språk som hen inte förstår och kan då behöva hjälp med översättning.
Illegala adoptioner och andra oegentligheter handlar om att barn utan sina föräldrars informerade samtycke och på skilda tillvägagångssätt berövats sin ursprungsfamilj och identitet. HCCH definierar begreppet illegal adoption som en adoption som är ett resultat av missbruk som bortförande, försäljning, människohandel och andra olagliga aktiviteter¹. Därtill tillkommer andra situationer som kan betraktas som oegentligheter där de biologiska föräldrarna exempelvis kan ha utsatts för påtryckningar eller blivit lurade beträffande adoptionens innebörd eller konsekvensen av deras samtycke. Handlingar kan också ha fabricerats så att det framstår som att barnet är föräldralöst. Gränsen mellan illegal adoption och andra oegentligheter i samband med adoption kan vara svår att dra.
Internationella konventioner såväl som nationella lagar har sedan 1980-talet utvecklats för att förhindra oegentligheter inom internationell adoption. En grundläggande ståndpunkt i 1993 års Haagkonvention är att upprätta ett system för samarbete mellan de fördragsslutande staterna för att säkerställa att deras skyldigheter beaktas och därigenom förhindra bortförande av, försäljning av eller handel med barn (artikel 1b).
Barnkonventionen framhåller medlemsstaternas skyldigheter om det framkommer att barn olagligt berövats sin identitet, där barnet ska ges lämpligt bistånd och skydd i syfte att snabbt återupprätta sin identitet (artikel 8.2). I fakultativt protokoll till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi anges att konventionsstaterna skall vidta alla möjliga åtgärder i syfte att se till att allt lämpligt bistånd ges till offren för sådana brott, inbegripet deras fullständiga återanpassning i samhället och deras fullständiga fysiska och psykiska återhämtning (artikel 9.3).
Det kan finnas flera anledningar till att den adopterade själv misstänker att brott eller oegentligheter har begåtts i samband med adoptionen, exempelvis om dokumentationen är bristfällig, om det framgår motstridiga uppgifter i adoptionshandlingarna, eller om det i media publiceras artiklar om oegentligheter i det land som den adopterade kommer ifrån. En ursprungssökning kan i dessa fall bidra till ett klarläggande där den adopterade får svar på sådana misstankar, exempelvis genom att den adopterade får ta del av ytterligare dokument och uppgifter om sitt ursprung eller om den biologiska familjen återfinns. I en situation där den adopterades misstankar kvarstår kan en polisanmälan vara aktuell. I alla situationer är det inte möjligt att få svar på sina misstankar, då omständigheter kan försvåra utredning eller möjligheten att söka efter den biologiska familjen.
När oegentligheter eller illegala handlingar i samband med adoptionen upptäcks kan detta få mycket starka psykologiska följder för den enskilde och de berörda. I de fall kommunen har kontakt med adopterade som misstänker eller får kännedom om att de utsatts för oegentligheter i samband med adoptionen är det viktigt att erbjuda stödinsatser och lämpliga åtgärder.
- Om det i samband med socialtjänstens stödinsatser till barn skulle framkomma att barnet har adopterats illegalt, har socialtjänsten ett ansvar att bedöma om en anmälan gällande misstanke om brott mot barn ska upprättas.
- En vuxen adopterad som har information som tyder på att oegentligheter begåtts kan behöva information om var hen kan vända sig för att anmäla misstanke om brott. Den som har förstahandsuppgifter ska lämna dessa till polisen, antingen genom att besöka närmaste polisstation för att göra en muntlig anmälan eller genom att skicka informationen skriftligen. Det kan vara bra att rådgöra med polisen om misstanke om brott även ska anmälas till ursprungslandet. Stödet från socialtjänsten kan i dessa situationer handla om att hjälpa den adopterade att förbereda anmälan till polisen.
- Samtals- eller behandlingsstöd i någon form kan vara nödvändigt för att få hjälp att bearbeta och hantera situationen. En möjlighet inom kommunens organisation kan vara dess öppenvård, exempelvis familjerådgivning.
Referenser
- Hague Conference on Private International Law. The implementation and Operation of the 1993 Hague Intercountry Adoption Convention: Guide to good practice. Guide No 1. 2008. Tillgänglig: https://assets.hcch.net/docs/bb168262-1696-4e7f-acf3-fbbd85504af6.pdf
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Använd sidans huvudmeny eller länkarna nedan för att gå vidare till andra delar i vägledningen.
Uppdaterad senast