Nya regler för föräldraskaps­presumtion från 1 januari 2022

De nya reglerna innebär att föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken ska presumeras (förutsättas) för den kvinna som är gift eller registrerade partner med den som fött barnet. Ett rättsligt föräldraskap ska även enligt 1 kap. 11 a § föräldrabalken presumeras när den som har fött ett barn är gift och en av makarna eller båda har ändrat könstillhörighet.

Presumtionerna ska gälla även när den make eller registrerade partner som inte har fött barnet har avlidit och barnet föds inom sådan tid efter hans eller hennes död att barnet kan ha blivit till dessförinnan.

Presumerat föräldraskap innebär att det är äktenskapet som får rättslig verkan för föräldraskapet vid barnets födelse. Innebörden av en föräldraskapspresumtion är att föräldraskapet följer av lag och inte behöver fastställas genom en bekräftelse eller en dom.

Enligt 1 kap. 9 § FB ska make eller registrerad partner till den som fött barnet anses som barnets förälder om samtliga följande kriterier är uppfyllda:

• Den assisterade befruktningen (insemination eller befruktning utanför kroppen) har gjorts med samtycke av make, registrerad partner eller sambo till den som fött barnet.
• Med hänsyn till samtliga omständigheter är det sannolikt att barnet har tillkommit genom den assisterade befruktningen.
• Den assisterade befruktningen har utförts vid behörig inrättning.
• Barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn.

Samma kriterier gäller för de fall ett barn kommit till genom assisterade befruktning och en eller båda av föräldrarna har ändrat könstillhörighet (1 kap. 13 och 14 §§ FB).

De nya bestämmelserna avseende föräldraskapspresumtionerna innebär att det inte per automatik kommer att ske en myndighetskontroll av om kriterierna för ett rättsligt föräldraskap vid assisterad befruktning med donerade spermier är uppfyllda.

Men om något av de fyra ovanstående kriterier inte är uppfyllda kan föräldraskapspresumtionen senare komma att hävas.

Om föräldrarna låter föräldraskapet vara registrerat i enlighet med presumtionen trots att kriterierna för föräldraskap saknas, t.ex. om barnet har tillkommit genom heminsemination eller genom en assisterad befruktning utomlands med anonym donator eller att den assisterade befruktningen inte utförts vid en behörig inrättning eller utan samtycke från den andra föräldern kan föräldraskapet senare komma att hävas.

En felaktig föräldraskapspresumtion kan framkomma i ett senare skede av barnets och föräldrarnas liv och föräldraskapet kan då komma att hävas. Det finns inte någon begränsning i tid för möjligheten att häva en felaktig föräldraskapspresumtion.

Ett tillfälle när ett föräldraskap kan ifrågasättas är i samband med en separation mellan föräldrarna. Föräldraskapet kan även ifrågasättas efter den presumerade förälderns bortgång. Föräldraskapet kan då ifrågasättas i domstol av den avlidnes arvingar.

En hävning av föräldraskapet innebär att den rättsliga relationen mellan barnet och den tidigare presumerade föräldern upphör.

Enligt 1 kap. 9 § FB ska make eller registrerad partner till den som fött barnet presumeras som barnets förälder om samtliga kriterier som framgår ovan är uppfyllda.

Detta betyder att om den assisterade befruktningen har skett i egen regi (heminsemination) eller genom behandling i utlandet med anonym donator är inte samtliga kriterier i ovanstående bestämmelse uppfyllda, vilket kan leda till att föräldraskapspresumtionen senare kan komma att hävas. I dessa fall ska i stället ett faderskap fastställas för den man vars spermier använts.

Socialnämnden är skyldig att utreda vem som är far till ett barn och att se till att faderskapet fastställs om inte faderskaps- eller föräldraskapspresumtion föreligger, dvs om kriterierna ovan inte är uppfyllda (2 kap. 1 § FB).

1. Genom att en allmän domstol förklarar att maken eller registrerade partner i äktenskapet inte är förälder till barnet (1 kap. 9 a § första stycket FB)
2. Maken eller registrerade partnern i äktenskapet skriftligen godkänner en annan persons skriftliga bekräftelse av faderskapet eller föräldraskapet, så kallad trepartsärende (1 kap. 9 a § andra stycket FB).

De två sätten för att häva ett presumerat faderskap beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.

1. Hävande av föräldraskapspresumtion genom dom

Domstolen ska förklara att make eller registrerade partner till den som fött barnet inte är förälder till barnet om någon av följande omständigheter föreligger:

• Den som fött barnet har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen, men kriterierna för assisterad befruktning, som framgår ovan, inte är uppfyllda, eller
• Om den som fött barnet inte har genomgått en sådan behandling.

Väcka talan om att häva en föräldraskapspresumtion i domstol kan göras av barnet, make eller registrerade partner i äktenskapet eller, under vissa förutsättningar, makens arvingar om maken eller registrerade partnern är avliden (3 kap. 14 -15 §§ FB).

Talan om att häva en föräldraskapspresumtion väcks vid rätten i den ort där barnet har sin hemvist (3 kap. 16 § FB).

Enligt förordningen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken m.m. är domstolen skyldig att meddela socialnämnden om domstolen har hävt ett föräldraskap. Det innebär att socialnämnden efter att nämnden mottagit ett sådant meddelade blir skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs.

Om det inte är möjligt att fastställa ett faderskap kommer utredningen att läggas ner och den som fött barnet blir barnets enda förälder och vårdnadshavare. En ansökan om adoption kan därefter lämnas till tingsrätten av make, registrerad partner eller sambo till den som fött barnet.

2. Hävande av föräldraskapspresumtionen genom annan persons bekräftelse – s.k. trepartsärende

Det går att utan rättegång häva föräldraskapspresumtionen om det sker samtidigt som en annan person bekräftar att den personen är far, förälder eller moder till barnet (1 kap. 9 a § andra stycket FB). Det kan göras efter en kontakt med socialnämnden.

Socialnämndens skyldighet att inleda en utredning är enligt föräldrabalken begränsad till fall då det har begärts av en vårdnadshavare eller av make eller registrerade partner i äktenskapet. Nämnden kan även inleda en utredning även i andra fall. Nämnden bör, utan stöd av särskild bestämmelse, kunna medverka vid utredning av föräldraskapet till barn som har fötts under äktenskap, när nämnden med hänsyn till barnets bästa och övriga omständigheter finner skäl till det.

En utomstående person som anser sig vara far till ett barn som fötts under ett äktenskap har ingen rätt att begära en utredning om föräldraskapet. Däremot kan personen anmäla till socialnämnden att han anser sig vara far till barnet. Efter en förhandsprövning kan en utredning inledas även om vårdnadshavaren eller make eller registrerad partner motsätter sig detta.

Om utredningen leder fram till att makens eller registrerade partnern i äktenskapet inte kan vara förälder till barnet kan föräldraskapspresumtionen hävas genom ett så kallat trepartärende. Det innebär att när det står klart för den som fött barnet och maken eller den registrerad partnern att maken eller den registrerade partnern inte är barnets förälder kan maken eller den registrerade partnern godkänna en annan persons bekräftelse av faderskapet eller föräldraskapet.

Vid ett trepartsärende hävs makens eller registrerade partnerns presumerade föräldraskap samtidigt som den andra personens faderskap eller föräldraskap fastställs.

Om det inte är möjligt häva föräldraskapet genom ett trepartsärende kan ärendet överlämnas till domstol.

Följderna av ett hävande av föräldraskapet, i synnerhet om det sker när barnet har hunnit etablera familjeband med föräldern kan vara ingripande och olyckliga både för barnet och för den förälder som anser sig vara barnets förälder. Hävs föräldraskapet går barnet miste om en rättslig förälder.

Det kan konstateras att ett hävt faderskap kan få långtgående psykiska konsekvenser för barnet. I de fall ett föräldraskap hävs riskerar förhållandet mellan barnet och den tidigare rättsliga föräldern att allvarligt påverkas.

Särskilt om vårdnaden efter hävt föräldraskap

Av föräldrabalken 6 kap. 1 § framgår att alla barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Vård- och omsorgsplikten gentemot ett barn upphör när ett föräldraskap hävs. Föräldern förlorar då sin rätt att bestämma i frågor som rör barnet och föräldern har inte längre någon skyldighet att se till att barnets grundläggande behov i fysiskt och psykiskt hänseende blir tillgodosedda. Om föräldrarna haft gemensam vårdnad ges den som fött barnet ensam vårdnad och har ensam beslutanderätt i viktiga frågor som rör barnet.

Särskilt om umgänge efter hävt föräldraskap

Barnets rätt till umgänge med den vars föräldraskap har hävts kan också påverkas.

Enligt 6 kap. 15 § 3 st. föräldrabalken har barnet rätt till umgänge med annan som står det särskilt nära. Barnet kan därmed i vissa fall ha rätt till umgänge med den vars föräldraskap har hävts.

Enligt 6 kap. 15 a § 2 st. FB är det bara socialnämnden som kan väcka talan om någon annan än barnets rättsliga förälder vill ha umgänge med barnet. Den vars föräldraskap har hävts kan alltså inte själv väcka talan om detta. Socialnämnden ska föra talan om umgänge om det kan anses vara för barnets bästa. Innan socialnämnden beslutar att föra en sådan talan ska en avvägning göras mellan de nackdelar en process för med sig och de fördelar ett umgänge kan leda till. Socialnämnden väcker emellertid sällan talan om umgänge med annan närstående än barnets rättsliga förälder, varför möjligheterna att få till stånd ett umgänge med den vars föräldraskap har hävts kan vara små.

Det finns även tillfällen då umgänge inte kommer till stånd med hänvisning till barnets bästa. Exempelvis kan umgänge nekas med hänvisning till att uppbrotten från umgängestillfällena är så traumatiska för barnet att det inte kan anses vara förenligt med barnets bästa att de genomförs. Eller att konflikten mellan barnets rättsliga förälder och den som önskar umgänge bedöms vara så stor att ett umgänge inte skulle vara till barnets bästa.

Barnet riskerar vidare att inte enbart förlora en förälder utan även bandet med hela dennes familj. Kontakten med dessa kan visserligen upprätthållas, men det finns också en risk att kontakten successivt upphör. På grund av de små möjligheter som finns att få umgängesrätt fastställd till en person som barnet står särskilt nära har barnet små möjligheter att behålla kontakten med sina tidigare släktingar.

Barnet är således i vissa fall beroende av att den som fött barnet tillförsäkrar barnets rätt till umgänge både med en tidigare rättslig förälder och tidigare släktingar, vilket kanske inte görs då det vanligtvis föreligger en konfliktsituation vid hävande av faderskap.

För att juridiskt befästa ett föräldraskap som inte uppfyller de kriterier som redogjorts för ovan och för att undvika en framtida oönskad hävning behöver föräldraskapspresumtionen hävas och barnet adopteras av maken, den registrerade partnern eller sambon till den som fött barnet.

Ett rättsligt föräldraskap som inte senare kan hävas för den person som inte har fött barnet förutsätter ett adoptionsförfarande i de fall de kriterier som redogjorts för ovan inte är uppfyllda.

Maken eller registrerade partnern till den som fött barnet kan ansöka hos tingsrätten om att som närstående få adoptera barnet för att det ska bli ett rättsligt föräldraskap. Innan dess behöver maken eller registrerade partnern till den som fött barnet alltså först ansöka om att häva föräldraskapspresumtionen.

Enligt svensk lag får den person som har fyllt 18 år adoptera. Som huvudregel krävs det att den förälder som är vårdnadshavare till barnet samtycker till adoptionen.

Det finns ingen blankett för att ansöka om adoption. Den som vill adoptera gör istället en adoptionsansökan i ett eget dokument. Till ansökan måste det skickas med särskilda personbevis för adoption, både för den som vill adoptera och för den som ska adopteras.

Vid domstolens handläggning kommer den som är barnets förälder ges tillfälle att yttra sig inom viss tid (4 kap. 18 § FB). Det innebär att om faderskapet har fastställts så kommer den som fastställts som barnets far att ges tillfälle att yttra sig. Är han dessutom barnets vårdnadshavare kommer hans samtycke att krävas för att adoptionen ska gå igenom (4 kap 7 § FB).

Den som adopteras ska anses som adoptivförälderns barn och inte som barn till sina tidigare föräldrar. Om en make, registrerad partner eller sambo adopterar sin makes, registrerade partners eller sambos barn anses barnet som deras gemensamma barn (4 kap 21 § FB). Det innebär att har ett faderskap eller föräldraskap fastställts för barnet så kommer den som fastställts som far eller förälder inte att anses som barnets förälder efter att barnet adopterats av make, registrerade partner eller sambo till den som fött barnet.

En adoption får inte ske mot betalning. Därför får inte en adoption godkännas om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller avtalats om bidrag till barnets underhåll.

Beslut om adoption fattas därefter av tingsrätten. Domstolen gör en lämplighetsprövning i adoptionsärenden för att bestämma om adoptionen skall tillåtas. Av 4 kap. 6 § föräldrabalken framgår att tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. Även barnets egen vilja ska ges betydelse i bedömningen. Vid adoption ger tingsrätten socialnämnden i kommunen i uppdrag att göra en adoptionsutredning.

Mer om handläggningen av adoptionsärendet finns att läsa på domstolsverkets hemsida, Adoption inom Sverige - Sveriges Domstolar Länk till annan webbplats.