Diskussion och betydelse för praktiken
Självskattad föräldraförmåga
Att föräldrar får skatta sin egen föräldraförmåga är ett vanligt sätt att mäta förändring i forskning som syftar till att utvärdera effekter av föräldraskapsstödsprogram. Det finns dock en rad olika instrument som mäter självskattad föräldraförmåga, och då dessa kan skilja sig åt mellan studier är det svårt att göra jämförelser [ref 1]. Studier som tittat på universella1 föräldraskapsstödsprogram visar dock ofta att föräldrar generellt skattar sin föräldraförmåga relativt högt.
I en svensk studie på det universella föräldraskapsstödsprogrammet Alla barn i centrum (ABC) fick föräldrar skatta sin föräldraförmåga2 innan och efter de genomgått programmet. Resultatet visade att föräldrarna skattade sin föräldraförmåga relativt högt redan i baslinjemätningen, 364 och 367 poäng av totalt 480 för interventionsgruppen respektive kontroll [ref 5]. Detta kan även jämföras med ett urval föräldrar i Storbritannien som skattade 349 poäng i genomsnitt [ref 6]. De höga värdena indikerar att föräldrarna redan hade stor tilltro till sin föräldraförmåga samt upplevde att barnets hälsa och utveckling var bra. En annan svensk studie undersökte effekter av utökade hembesöksprogram från barnhälsovården och socialtjänsten i socioekonomiskt utsatta områden [ref]. Föräldrarna fick skatta tilltron till sin3 föräldraförmåga och resultaten visade att skattningen var signifikant högre i det socioekonomiskt utsatta området än i kontrollområdena, men i samtliga områden var den totala genomsnittliga poängen relativt hög redan vid baslinjen - 227 och 222 poäng av totalt 240 för interventionsområdet respektive kontroll [ref 7, ref 8].
Resultatet vad gäller föräldrars självskattade föräldraförmåga i denna studie verkar alltså gå i linje med tidigare forskning, även om det inte går att göra en exakt jämförelse då studierna undersökte olika grupper av föräldrar och använde sig av olika instrument för att mäta självskattad föräldraförmåga. Att föräldrar generellt verkar skatta sin föräldraförmåga högt redan innan en intervention betyder dock inte att det inte finns utrymme för förbättring. Båda studierna ovan visade att föräldrar förbättrade sitt resultat på skattningen efter interventionen, vilket betyder att programmen hade positiv effekt. Det kan dock innebära att effekterna är mindre jämfört med program där föräldrarna har en lägre skattning (eller mer riskfaktorer) till att börja med.
Både universella och riktade4 insatser behövs om vi ska kunna nå det övergripande målet i den nationella strategin för ett stärkt föräldraskapsstöd [ref 9], att alla föräldrar ska erbjudas föräldraskapsstöd under barnets hela uppväxt. Universella arenor som mödra- och barnhälsovården, familjecentraler, öppna förskolan, förskolan och skolan möter föräldrar till nästan alla barn och har därmed stora möjligheter att stärka föräldrar i sitt föräldraskap. Dessa universella arenor bidrar till en stark bas i preventionsarbetet, och ger möjlighet för samhället att fånga upp de familjer som är i större behov av stöd.
Det sociala nätverkets betydelse för föräldrars upplevelse av föräldraskapet
Resultatet från denna undersökning visar att det sociala nätverket spelar stor roll för föräldrar. Men trots att majoriteten av de svarande anger att de har personer omkring sig som kan vara stöd i föräldraskapet, finns en stor andel föräldrar (22 procent) som uppger att de idag saknar ett sådant stöd. Detta är en viktig faktor att räkna in i arbetet med stöd till föräldrar. Den nationella strategin för ett stärkt föräldraskapsstöd [ref 9] 2018 betonar att ett starkt socialt nätverk runt föräldrarna är en viktig del i att främja barns hälsa och utveckling, och att insatser och mötesplatser som främjar detta bör uppmuntras.
Resultatet i denna studie visar också att stöd från närstående spelar roll för hur föräldrar uppfattar sin egen föräldraförmåga. Ju fler personer som kan vara stöd, desto högre skattning av föräldraförmåga. Då den självskattade föräldraförmågan har starka samband med positiva utfall både för föräldrar och för barn blir det sociala nätverkets betydelse än mer betydelsefullt. Ett starkt socialt nätverk kan minska föräldrastress [ref 3], vilket i sin tur påverkar föräldraförmågan positivt. Det kan därför vara värdefullt att även inkludera komponenter som handlar om hur man bygger och får tillgång till sociala nätverk då man utvecklar föräldraskapsstödjande insatser [ref 4].
De flesta föräldrar som deltog i denna undersökning har nära till en släkting som kan vara stöd. Detta är förstås positivt, inte minst för att statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) visat att närheten till mor- och farföräldrar kan ha betydelse för risken för sjukskrivningar hos småbarnsföräldrar [ref 10]. Före första barnet tenderar sjukskrivningstalet att vara ungefär lika för män och kvinnor, men efter första barnet stiger kvinnors sjukskrivningstal medan männens ligger kvar på ungefär samma nivå. SCB:s analyser visar att närheten till mor- och farföräldrar kan fungera som en skyddsfaktor – både kvinnor och män löper en lägre risk att bli sjukskrivna om deras föräldrar bor i samma kommun som de själva.
En studie som gjorts i samarbete mellan Örebro universitet, University of North Carolina och Pennsylvania State University i USA har också visat att socialt stöd kan göra stor skillnad, inte minst för mammor. Studien undersökte föräldrar med tonårsbarn som upplevde en låg känsla av kontroll över sitt liv, och såg att det fanns skillnader mellan kvinnor och män i hur det sociala stödet påverkade detta. Socialt stöd visade sig vara en hjälp för mammor i föräldrarollen, och gjorde att de fick en bättre relation till sina barn. För pappor gjorde dock inte det sociala stödet situationen bättre. Detta resultat indikerar att samhället kan behöva arbeta på olika sätt gentemot kvinnor och män när stödinsatser ska utformas [ref 4].
Att resultatet i denna undersökning visar att föräldrar i mindre städer har närmare till stöd och fler som kan hjälpa till kan tolkas på flera sätt. Tidigare studier har visat att socialt stöd kan vara särskilt viktigt för välbefinnandet hos föräldrar utanför storstäderna, eftersom det oftare saknas tillgång till samhällsservice och -stöd i dessa områden [ref 4]. Detta är förstås positivt. Däremot kan aktörer som arbetar med stöd till föräldrar i de större städerna utifrån detta behöva sätta fokus på att stärka föräldrars sociala nätverk på ett tydligare sätt än tidigare, och aktörer som påverkar tillgången till stöd utanför storstäderna behöver i sin tur arbeta för en ökad jämlikhet över landet vad gäller tillgången till stödinsatser.
Uppdaterad senast