Moderskap
Att det är klarlagt vem som är ett barns mor är avgörande för svenska myndigheters prövning av ärenden som rör barnet. Är kvinnan som fött barnet ogift är hon enligt svensk lag barnets enda vårdnadshavare och därmed den som kan företräda barnet inför svenska myndigheter. Om hon är gift med en man är även hennes make vårdnadshavare. Barnet företräds då gemensamt, enligt 6 kap. 3, 11 och 13 §§ föräldrabalken (FB).
Kvinnan som föder barnet
I svensk rätt finns inga uttryckliga bestämmelser som anger förutsättningarna för fastställelse av moderskap. Enligt svenska rättsprinciper är det den kvinna som föder ett barn som är barnets mor. Denna princip kallas mater est-principen och framgår av 1 kap. 7 § FB. Där anges att en kvinna som föder ett barn som tillkommit genom äggdonation ska anses vara barnets mor. Paragrafen har tillkommit med anledning av förekomsten av äggdonation och surrogatmoderskap (prop. 2001/02:89 s. 55).
Svenska myndigheters bedömning av moderskap
Myndigheter som prövar exempelvis medborgarskap, frågor om namn och passansökan avgör självständigt om moderskapet är styrkt eller inte när myndigheten bedömer om barnets ansökan inkommit från rätt företrädare för barnet. Om en svensk myndighet bedömer att det finns en möjlighet att barnet fötts av någon annan än den som anger sig vara barnets mor så kan kvinnan ombedjas att styrka att det är hon som fött barnet.
Aktuell myndighet avgör vilka handlingar som ska presenteras för att moderskapsfrågan ska kunna avgöras.
Registrering och fastställande
Vid registrering av mor till barnet i folkbokföringen saknar det betydelse om en annan än den som fött barnet angivits som mor i ett utländskt födelsebevis.
Det finns inga särskilda bestämmelser för fastställande av moderskap i internationella sammanhang som motsvarar bestämmelserna i lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor, IFL. Detta klargörs i SOU 2016:11 s 524 f. och prop. 2017/18:155 s 42.
Huvudregeln inom den internationella privat- och processrätten är att ett erkännande av utländska avgöranden förutsätter stöd i lag. (NJA 1974 s. 324, s. 629 och NJA 2013 N 17 samt SOU 2016:11, s. 467, 521 f. och 524 f). Högsta domstolen har gjort avsteg från huvudregeln vid två tillfällen (HD mål Ö 3622-19 och NJA 2019 s.504, se nedan under vägledande rättsfall). I båda dessa fall ansåg domstolen att det inte fanns något annat sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv och uppfylla principen om barnets bästa än att erkänna den utländska domen i Sverige.
Faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet
Om barnet tillkommit genom insemination eller befruktning utanför kroppen med spermier från en kvinna ska hon, enligt 1 kap. 14 § föräldrabalken (FB), anses som mor till barnet. Det som sägs om far och faderskap i FB och andra författningar ska gälla för kvinnan.
Moderskapet kan enligt ovan nämnda paragraf fastställas genom bekräftelse eller dom.
Vägledande rättsfall
Svea hovrätt 2018-01-23, mål T 5424-17
En kvinna i Georgien födde ett barn efter assisterad befruktning vid vilken ägg och spermier kom från ett gift par som var svenska medborgare och bosatta i Sverige. Den svenska kvinnan som ägget kom ifrån har med hänvisning till 1 kap. 7 § Föräldrabalken av domstolen inte ansetts vara barnets moder. Den kvinna som burit barnet registrerades som barnets moder. Den genetiske fadern hade i tidigare mål förklarats vara barnets fader och ensam vårdnadshavare.
Förvaltningsrätten i Karlstad 2018-11-23, mål nr 4149-18
Den omständigheten att en annan kvinna än den kvinna som fött barnet antecknats som mor i ett utländskt (georgiskt) födelsebevis ansågs av rätten sakna betydelse vid registreringen av mor till barnet i svensk folkbokföring. Den kvinna som fött barnet skulle registreras som mor i folkbokföringen av Skatteverket.
Högsta domstolen 2019-06-13, NJA 2019 s.504
En domstol i Kalifornien hade genom dom förklarat en svensk kvinna vara moder och vårdnadshavare till ett barn som fötts av en amerikansk kvinna. Den amerikanska kvinnan hade blivit gravid genom assisterad befruktning av ett ägg från en anonym donator och med spermier från den svenska kvinnans sambo. En tid efter hemkomsten till Sverige separerade det svenska paret och därefter fastställde svensk tingsrätt att mannen var barnets fader. Eftersom den svenska kvinnan och barnets far separerat var det enligt svensk lag inte möjligt för den svenska kvinnan att adoptera barnet. Barnet var vid tiden för domen fyra år och hade från sin födelse byggt upp ett familjeliv tillsammans med den svenska kvinnan. Högsta domstolen fann att det i detta fall inte fanns något annat sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv och uppfylla principen om barnets bästa än att erkänna den amerikanska domen såvitt avser frågan om moderskap i Sverige.
I ett särskilt yttrande tillades följande: […] ”Domstolen har genom avgörandet inte tagit ställning till om ett reservationslöst erkännande är det på sikt lämpligaste sättet att hantera liknande situationer. Europadomstolen har i sitt rådgivande yttrande angett att medlet för ett erkännande av relationen mellan ett barn och den tilltänkta modern inte nödvändigtvis behöver vara att det utländska avgörandet erkänns. Också andra sätt, inklusive adoption, är tänkbara. Det finns anledning för lagstiftaren att utreda de frågor som nu aktualiseras.”
Högsta domstolen 2019-12-17, Ö 3622-19
En domstol i Arkansas hade genom dom förklarat en svensk kvinna vara rättslig mor till ett barn som skulle komma att födas av en amerikansk kvinna. Den amerikanska kvinnan hade blivit gravid sedan ett ägg från en anonym donator, som befruktats utanför den amerikanska kvinnans kropp med anonymt donerade spermier, förts in i den amerikanska kvinnans kropp. Barnet var vid tiden för domen drygt ett år och hade från sin födelse levt tillsammans med den svenska kvinnan på ett sådant sätt att en faktisk familjerelation hade uppkommit. Den svenska kvinnan hade ansökt om att få adoptera barnet men fått avslag.Domstolen angav att det kunde inte vara uteslutet att det skulle vara möjligt för henne att få framgång med en ny ansökan om adoption men att det samtidigt kunde betraktas som osäkert hur en prövning skulle utfalla. En sådan prövning skulle komma att ta tid, vilket skulle vara till nackdel för barnet. Domstolen kom till den slutsatsen att det vid tiden för avgörandet inte fanns något lämpligare sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv och uppfylla principen om barnets bästa än att erkänna den amerikanska domen i Sverige.