Adoptionsprocessen i domstol

Domstolsprocessen fram till beslut om adoption beskrivs nedan.

Vem som får ansöka om adoption

En person får med sin makes eller sambos samtycke ansöka om att adoptera dennes barn, enligt 4 kap. 6 § föräldrabalken (FB). Den som vill adoptera måste ha fyllt 18 år (4 kap. 5 § FB) och det är den som vill adoptera som ansöker om adoption (4 kap. 11 § FB).

Var ansökan lämnas in

Ansökan lämnas till tingsrätten i den ort där barnet har sin hemvist. Om barnet inte har sin hemvist i Sverige görs ansökan till tingsrätten i den ort där sökanden har sin hemvist, enligt 4 kap. 12 § FB.

Krav på samtycke

Den förälder som samtycker till adoptionen måste vara barnets vårdnadshavare, enligt 4 kap. 8 § FB. Om den som fött barnet inte längre är barnets vårdnadshavare behövs inte denna persons samtycke men personen ska ges tillfälle att yttra sig eftersom den som fött barnet enligt svensk lag är barnets förälder (4 kap. 18 § FB). Se även rättsfall nedan.

Beslutsunderlag

Enligt 4 kap. 13–14 §§ FB ska tingsrätten se till att ett ärende om adoption blir tillräckligt utrett och ge socialnämnden i den kommun där barnet har sin hemvist i uppdrag att utse någon att genomföra en adoptionsutredning. Om barnet inte har sin hemvist i Sverige ska uppdraget lämnas till socialnämnden i den kommun där sökanden har sin hemvist. Rätten ska bestämma inom vilken tid utredningen ska genomföras, se till att utredningen bedrivs skyndsamt och får ge riktlinjer för adoptionsutredningen.

Barnets bästa ska ges största vikt vid alla frågor som rör adoptionen av ett barn, enligt 4 kap. 1 § FB. I bedömningen om adoptionen är lämplig ska hänsyn tas till såväl barnets behov av adoption som till sökandens lämplighet att adoptera (4 kap. 2 § FB).

Förbud mot ersättning

En adoption får enligt 4 kap. 10 § FB inte bifallas om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning.

I SOU 2016:11 ”Olika vägar till föräldraskap” s 554 ff görs följande bedömning i fråga om vederlagsförbudet i relation till kommersiella surrogatavtal: Vid ett kommersiellt surrogatarrangemang i utlandet kan det rättsliga föräldraskapet för barnet behöva fastställas eller överföras vid olika tidpunkter och i olika länder. Det vanligaste scenariot är att föräldraskapet i det surrogatvänliga landet överförs från surrogatmodern och hennes eventuella make till de tilltänkta föräldrarna på något annat sätt än genom en adoption. Det kan t.ex. överföras genom parternas undertecknande av surrogatavtalet eller genom surrogatmoderns samtycke till att de tilltänkta föräldrarna i födelsebeviset eller födelseregistret antecknas som barnets rättsliga föräldrar. När föräldraskapet har överförts och surrogatmodern har tagit emot det mellan parterna överenskomna vederlaget, anses parterna ha fullgjort sina förpliktelser enligt avtalet. Därefter kan det krävas ytterliga åtgärder i Sverige för att föräldraskapet ska övergå till de tilltänkta föräldrarna. Det kan vara svårt att hävda att de efterföljande åtgärderna omfattas av surrogatavtalet och att det ska betraktas som vederlag för adoption. Särskilt tydligt blir det när surrogatmodern inte längre är vårdnadshavare och hennes medgivande inte är nödvändig för att adoptionen ska bli av. Det finns därför oftast inte ett tillräckligt samband mellan vederlaget och adoptionen men det kan finnas ett samband mellan vederlaget till en surrogatmoder och adoptionen. En bedömning ska göras av omständigheterna i varje enskilt fall.

Adoptionsbeslutets innebörd

I och med adoptionen anses barnet vara adoptivförälderns barn och kvinnan som fött barnet anses inte längre vara barnets förälder (4 kap. 21 § FB). Om en make eller sambo har adopterat den andra makens eller sambons barn, ska den som har adopterats anses som makarnas eller sambornas gemensamma barn. När adoptionsbeslutet vinner laga kraft står barnet under vårdnad av både den som ansökt om adoption och dennes make eller sambo som var barnets vårdnadshavare sedan tidigare (4 kap. 22 § FB).

Vägledande rättsfall

Krav på samtycke

NJA 2006 s.505

En kvinna ansökte om att få adoptera sin makes barn. Barnet var sökandens och makens genetiska barn men föddes av en annan kvinna genom surrogatarrangemang. Sökandens make samtyckte i tingsrätten till adoptionen men överklagade tingsrättens beslut att meddela tillstånd till adoptionen och återkallade sitt samtycke. Adoptionsansökan avslogs.

Förbud mot ersättning

Svea hovrätt, 2016-03-18, ÖÄ 945-16

Den genetiske fadern som var ensam vårdnadshavare och den kvinna som fött barnen samtyckte till att den genetiske faderns maka adopterade barnen. Kvinnan som fött barnen hade fått viss ersättning för surrogatmödraskapet. Det hade inte framkommit att någon ersättning utgått efter att surrogatavtalet fullgjorts i samband med barnens födsel. Adoptionshandlingarna har undertecknats efter detta datum. Under dessa förhållanden ansåg hovrätten att det inte föreligger sådant samband mellan den ersättning som utgått och adoptionen att bestämmelsen i 4 kap. 6 § andra st FB (nuvarande 4 kap. 10 § FB) skulle vara tillämplig.

Erkännande av utländsk dom om adoption

Kammarrätten i Göteborg 2015-04-13, mål nr 2267-15

En domstol i Kalifornien hade fastställt att en svensk kvinna som inte fött barnen i fråga ensam hade såväl legal som fysisk vårdnad över barnen och att domen om föräldraskap i funktionellt hänseende skulle likställas med adoption. Kvinnan yrkade med hänvisning till domen att hon skulle registreras av Skatteverket som moder och vårdnadshavare. Förvaltningsrätten ansåg att den utländska domen inte uppfyllde Haagkonventionen artikel 23 och noterade bland annat att domen tillkommit innan barnens födelse, att det inte framkommit att svenska myndigheter uttalat sig om lämpligheten av adoptionen, att intyg enligt art. 17 c saknades och att det inte framkommit i domen att adoptionen ägt rum enligt Haagkonventionen. Rätten fann att det saknades grund för Skatteverket att registrerade kvinnan som moder och vårdnadshavare.

Länk

Barns rätt till information