- Start
- Faderskap och föräldraskap
- Kunskapsstöd till surrogat-arrangemang i utlandet
- Adoption
- Adoptionsutredning
Adoptionsutredning
Domstolen ska ge socialnämnden i uppdrag att utse någon att genomföra en adoptionsutredning. Uppdraget ges till den kommun där barnet har sin hemvist. Om barnet inte har sin hemvist i Sverige ges uppdraget till den kommun där sökanden har sin hemvist, 4 kap. 14 § föräldrabalken (FB). Den person som socialnämnden utser bör ha ingående kunskaper om adoption. Liksom när det gäller vårdnadsutredningar får uppdraget att utse en utredare delegeras till en anställd i kommunen, enligt 10 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453).
Utredningens innehåll
Barnets bästa ska ges största vikt vid alla frågor som rör adoptionen. Ett barn får adopteras endast om det är lämpligt. Barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera ska särskilt beaktas, 4 kap. 1–2 § FB.
Domstolen får enligt 4 kap. 14 § FB ge riktlinjer för adoptionsutredningen. Enligt 4 kap. 15 § FB ska det utredas om förutsättningarna för adoption är uppfyllda. Vidare ska den innehålla alla omständigheter av betydelse för att ge domstolen ett så fullständigt underlag som möjligt för bedömning i ärendet (prop. 2017/18:121 Modernare adoptioner s.73). Utredaren ska enligt 4 kap 15 § andra stycket FB även ge domstolen ett förslag till beslut.
För att utredningen ska bli fullständig kan uppgifter behöva inhämtas från en annan socialnämnd, exempelvis om sökanden bott i en annan kommun tidigare. Trots sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är en socialnämnd skyldig att, på begäran av den som utsetts att genomföra en adoptionsutredning, lämna ut uppgifter som kan vara av betydelse för adoptionsutredningen. Detta framgår i 4 kap. 16 § FB.
Socialstyrelsen ansvarar för frågor avseende socialnämndens utredningar av närståendeadoptioner.
Handläggningstiden
Domstolen bestämmer inom vilken tid utredningen ska vara slutförd (4 kap. 14 § FB).
Handläggningstiden beror på omständigheterna i det enskilda fallet, exempelvis om en eller flera kommuner är berörda och vilket underlag som är tillgängligt när uppdraget påbörjas. I vissa fall är det tillräckligt med en eller två månader, mer än fem månader hör till ovanligheten, enligt prop. 2017/18: s. 71.