- Start
- Faderskap och föräldraskap
- Kunskapsstöd till surrogat-arrangemang i utlandet
- Faderskap
- Fastställande av faderskap genom dom
Fastställande av faderskap genom dom
Domstolen kan både fastställa ett faderskap och fastställa ett utländskt beslut om faderskap. Vid fastställande av ett faderskap bedömer domstolen de faktiska omständigheterna, främst baserat på resultatet av en rättsgenetisk undersökning.
Vid fastställande av ett utländskt beslut om faderskap fastställer domstolen att en dom om faderskap som meddelats i utlandet eller en bekräftelse som gjorts i utlandet gäller i Sverige. Faderskapet fastställs genom dom om det genom en genetisk undersökning är utrett vilken man som är far till barnet, enligt 1 kap. 3 och 5 §§ föräldrabalken (FB).
Barn och vårdnadshavare kan väcka talan
Talan om fastställelse av faderskapet kan väckas av barnet genom en stämningsansökan, enligt 3 kap. 5 § första stycket FB. Om modern har vårdnad om barnet får hon alltid föra barnets talan oavsett om hon är myndig eller inte. Talan får också föras av en särskild förordnad vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnadshavare (3 kap. 5 § andra stycket, FB).
Barnets talan får också föras av socialnämnden i den kommun där mannen som fastställelsen avser är folkbokförd, 5 b § lag (1985:367) om föräldraskap i internationella situationer.
Talan kan inte väckas av den man som anser sig vara barnets far.
Var talan väcks
Enligt 4 § IFL får mål om faderskap tas upp av svensk domstol:
- om barnet har sin hemvist i Sverige,
- om talan förs mot en man som har sin hemvist i Sverige eller
- om det med hänsyn till barnets, moderns eller mannens anknytning till Sverige finns särskilda skäl att pröva frågan om faderskap i Sverige.
Om talan om faderskap förs mot en man med hemvist i Sverige ska stämningsansökan lämnas in till den tingsrätt där mannen ska svara i tvistemål i allmänhet (3 kap. 7 § andra stycket FB), det vill säga där mannen har sin hemvist. Är mannen folkbokförd i Sverige är det den ort han är folkbokförd som anses vara hans hemvist (10 kap. 1 § rättegångsbalken, RB).
När dom kan meddelas
Svensk domstol har skyldighet att se till att frågan om faderskapet blir ordentligt utredd. Det innebär att alla som kan föra talan i ett faderskapsmål ska beredas tillfälle att yttra sig i målet. En faderskapstalan får inte prövas slutligt i Sverige förrän barnet är fött (3 kap. 9 § 3 st FB).En dom om faderskap kan således inte meddelas dessförinnan.
Lagval
Om barnet vid födseln fick sin hemvist i Sverige ska frågan om faderskap bedömas enligt svensk lag (2 § IFL).
När det gäller barn med hemvist utomlands ska frågan prövas enligt svensk lag vid specifika fall. Detta gäller om fastställelsen avser en man som har hemvist i Sverige och det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier. Barnet i hemvistlandet ska dessutom inte ha några andra rättsliga föräldrar än mannen, hans make, registrerade partner eller sambo, 5 § 2 st IFL.
Hävande av faderskapspresumtion
Om kvinnan som fött barnet är gift med en man anses hennes make vara barnets far, enligt 1 kap. 1 § FB. Talan om hävande av faderskapet får föras i samma mål som talan om fastställande av faderskap om fastställelsen avser en man med hemvist i Sverige och barnet har hemvist utomlands (5 a § 1 st IFL). Även talan om hävande av faderskap, om kvinnan som fött barnet var gift med en man och hennes make ansetts vara barnets far, ska då prövas enligt svensk lag, enligt 5 a § IFL.
Erkännande av utländsk dom
Frågan om ett faderskap som fastställts av utländsk domstol gäller i Sverige kan prövas av tingsrätt efter ansökan av någon part i den utländska rättegången. Om frågan om fastställelsens giltighet uppkommer inför en annan svensk myndighet får även den myndigheten vid behov begära en sådan prövning av tingsrätten, enligt 9 § IFL.
Erkännande av utländsk faderskapsbekräftelse
Giltigheten av utländska faderskapsbekräftelser kan inte prövas enligt 9 § IFL. Den paragrafen avser endast avgöranden från utländsk domstol. En utländsk faderskapsbekräftelse kan dock bli föremål för fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § RB.