Är socialnämnden skyldig att inleda utredning om en fastställd bekräftelse ifrågasätts?

Nej. Socialnämnden ska inte inleda en faderskapsutredning när en fastställd faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse ifrågasätts. Om det utifrån barnets bästa finns starka skäl kan socialnämnden bistå med rådgivning och verka för att de berörda frivilligt genomgår en rättsgenetisk undersökning. Nämnden kan aktualisera frågan om att utse en god man för barnet som får ta ställning till bl.a. om barnet ska ansöka om en rättsgenetisk undersökning. Kostnad för rättsgenetisk undersökning beslutas av barnets bosättningskommun med stöd av 4 kap. 1 § SoL. Enligt 1 kap. 4 § FB ska rätten förklara att en bekräftelse saknar verkan mot en man om det senare visas att han inte är far till barnet.

JO har kritiserat en socialnämnd som inlett en utredning när riktigheten av en faderskapsbekräftelse ifrågasatts. JO framhöll att nämnden inte borde ha inlett en utredning utan skulle ha stannat vid att ge råd och stöd. Om socialnämnden anser att det ligger i barnets intresse att faderskapet utreds så kan nämnden anmäla till överförmyndaren att barnet är i behov av en god man (5 kap. 3 § SoF). Den gode mannen kan sedan väcka talan för barnet och begära en DNA-undersökning (JO 2013/14 s. 435).