Hur ska socialnämnden bedöma om ett barn har hemvist i Sverige?

En förutsättning för att socialnämnden ska vara skyldig att utreda faderskapet för ett barn är att barnet har hemvist i Sverige (2 kap. 1 §, 8 a §, 9 § FB). Om barnet bor med vårdnadshavaren så brukar barnets hemvist sammanfalla med vårdnadshavarens, men det måste inte vara så. Det avgörande är barnets aktuella och förväntade uppväxtförhållanden (prop. 1984/85:124 s. 19 och 42).

Det finns ingen definition av begreppet hemvist i föräldrabalken. I förarbetena till lagen står det att det hemvistbegrepp som finns i 7 kap. 2 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL) bör vara utgångspunkt för hur man tillämpar bestämmelsen i föräldrabalken.

Enligt 7 kap. 2 § IÄL ska den som är bosatt i en viss stat anses ha hemvist där om bosättningen - med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt - måste anses stadigvarande. Särskilt den enskildes avsikt att stanna kvar i landet är av betydelse vid bedömningen. Att bedöma hur de faktiska omständigheterna ska beaktas i varje enskilt fall kan vara en svår uppgift. Men lagens förarbeten och doktrin har ansetts ge tillräckligt god vägledning för hur hemvist ska bedömas. Omständigheter som bostad, anställning, skolgång, familjeförhållanden och om personen lärt sig eller studerar svenska har ansetts ha betydelse för bedömningen av hemvist. (Faderskapsutredningar i vissa fall med internationell anknytning. S201903929/FST s. 58, 65). Vare sig uppehållstillstånd, avsaknad av permanent uppehållstillstånd eller folkbokföring har ansetts vara avgörande för om en person ska anses ha sin hemvist här men är faktorer som får vägas in i bedömningen.

Det är ofta i samband med att en person flyttar från ett land till ett annat som det kan bli svårt att bedöma hemvist. För att en person ska ha hemvist i ett nytt land krävs i princip att två förutsättningar är uppfyllda. Personen ska ha ändrat sin vanliga vistelseort så att hen normalt vistas i det nya landet (kallas det objektiva rekvisitet). Personen ska också ha för avsikt att stanna i det nya landet och ha rättsliga förutsättningar att vistas i landet (det subjektiva rekvisitet). Personer som kommer till Sverige med såväl avsikt som möjlighet att stanna, till exempel på grund av giftermål eller kvotflyktingar, kan anses ha hemvist här redan från ankomstdagen. (Faderskapsutredningar i vissa fall med internationell anknytning. S201903929/FST s. 60-61, Bogdan 2014 s. 135). Däremot räcker det inte med att en person under en längre tid vistas här, om förutsättningarna saknas för att vistelsen ska utvecklas till en stadigvarande vistelse. Som exempel anges att en person som vistas illegalt i Sverige inte kan förvärva hemvist här. (Faderskapsutredningar i vissa fall med internationell anknytning. S201903929/FST s. 61, Örtenhed 2006 s. 208) Se även handboken Att fastställa faderskap s. 24-27