Nexum - ett verktyg för sammanhållet stöd till familjer i en hederskontext

Rutiner

Rutiner och riktlinjer syftar till att säkra upp att rätt saker blir gjorda, och på rätt sätt. De bildar gemensamma spelregler och underlättar komplicerade och komplexa processer där flera aktörer är inblandade. Ett sammanhållet stöd till familjer i en hederskontext är i stort behov av lokalt förankrade, och relevanta rutiner och riktlinjer.

Rutiner och riktlinjer arbetas fram på alla nivåer, nationellt och regionalt såväl som lokalt och verksamhetsnära, och omfattar många områden och perspektiv. Rutiner kan handla om aktiviteter, insatser och åtgärder för stöd till familjer. Eller om hur man ska agera och vart man ska vända sig vid misstanke eller upptäckt av hedersrelaterat våld.

Mer sällan verkar det finnas rutiner för att skapa och stärka själva förutsättningarna för att arbeta kunskapsbaserat och sammanhållet med stöd till familjer.

Rutiner och riktlinjer återfinns ofta i skrivna dokument, där innehållet är framtaget i en process av kunskapsinhämtning, avstämning mot behov och kontext och kanske också i förhandling där olika mål och ramar måste tas i beaktande.

Rutiner och riktlinjer behöver vara levande dokument, som ständigt behöver följas upp, utvärderas, uppdateras och aktualiseras för att fylla sin funktion. En stor utmaning ligger hur rutiner kan få genomslag, och vara kända och använda av de målgrupper de är till för.

Det är också viktigt att god kännedom finns om andra aktörers rutiner och riktlinjer, inom och mellan funktioner, verksamheter och organisationer. Detta behöver aktualiseras och stämmas av på alla nivåer. Detta kontinuerliga och strävsamma arbete att aktualisera rutiner och riktlinjer kan också skapa möjligheter till dialog inom och mellan aktörer, och utgöra en stadig plattform att luta sig mot som enskild och som verksamhet, och bidra till ett sammanhållande förhållningssätt och arbete.

Beslut

Ett sammanhållet stöd till familjer i en hederskontext kräver många olika former av beslut. Beslutsfattande sker på alla nivåer, från individ till nationellt, det handlar om formella och informella beslut som direkt och indirekt kommer att påverka omgivningen och arbetet.

Beslutsfattande kan till viss del styras genom att skapa regelverk för hur beslut ska tas och vad som krävs för att ett beslut ska räknas som giltigt. Men till syvende och sist fattas beslut genom att enskilda personer gör överväganden utifrån sin kunskap, kompetens och erfarenhet, och sin roll och funktion.

Beslutsfattande ger mandat att arbeta vidare. Beslut kring mer generella målbilder likväl som förväntningar på konkreta resultat behöver alltid åtföljas av nödvändiga resurser. Det behövs också en helhetsbild över hur ansvar, mandat och beslutsfattande ser ut och hänger samman för att kunna åstadkomma ett sammanhållet stöd. Här är det lätt att glömma familjerna själva som resurs. Även om de finns i en hederskontext finns de också mitt i vårt gemensamma samhälle.

Vad varje aktör har rätt och möjlighet att besluta om kan överlappa varandra, och där kan både dialog och konflikt uppstå när olikheter och krockar blir synliga. Ansvaret för och beredskap att hantera detta landar i sin tur ofta på den enskilda föräldern, familjen, eller professionen. Här krävs kunskap och kompetens för att hitta möjliga vägar och lösningar. Tydlighet och transparens från samhällets aktörer blir ett nödvändigt bidrag.

Utmaningen med korsande beslutsytor blir särskilt tydligt i all slags samverkan. Då flera organisationer och aktörer är berörda behöver gemensamt förarbete och överenskommelser göras, för att följas av separat beslutsfattande i respektive beslutsfattande forum. På så sätt kan beslut förankras och ändå öppna för gemensam planering, uppföljning och resursskapande.

Samverkan

Ett systematisk och sammanhållet arbete med stöd till familjer i en hederskontext förutsätter både samordning av mångas resurser och insatser men också en stor förståelse och förmåga att handskas med variation. Samverkan beskrivs som den viktigaste förutsättningen och den största utmaningen oavsett sammanhang. Det som varierar handlar om allt från olika organisationers uppdrag, ansvar och form till den enskildes kompetens, motivation och förmåga.

Att skapa samordnad variation innebär att så långt som möjligt synliggöra och ta tillvara olika arenor och aktiviteter som kan bidra stödjande för målgruppen. Dessa pusselbitar kan finnas på många nivåer och i olika miljöer och innebär ofta att resultat inte med enkelhet kan vare sig mätas eller beskrivas. Den typen av samverkan är en komplex process som både omfattar en långsam systemförändring och ett kraftfullt dagligt vardagsarbete.

Samverkan behövs för att stärka möjligheten till och utfallet av ett sammanhållet stöd till föräldrar i en hederskontext. En fungerande samverkan söker möjligheter, och grundar sig på tillit och förtrogenhet. Och det är också här den allra mest omfattande utmaningen ligger.

Det finns mängder av mötesplatser redan idag där medarbetare och funktioner från olika verksamheter och organisationer och familjer möts. Många aktörer har också gemensamma samverkansytor och nätverk som har beröringspunkter med frågor kring heder, våld och förtryck, och arbete med föräldraskapsstöd i olika former.

Fungerande samverkan skapas inte endast genom att beslut fattats eller att strukturer byggs, även om det underlättar. Samverkan kräver mycket, både på individ, verksamhets- och organisationsnivå – som t ex kännedom om varandras kompetens, ansvar och gränser – och ett träget arbete i dialog för att skapa gemensamma målbilder.

Organisation

Det vanligaste sättet att organisera för komplexa och samhällsövergripande utmaningar och uppdrag är troligen att skapa nätverk. Nätverk är centrala för att skapa kopplingar mellan aktörer. För att skapa ett sammanhållet och hållbart arbete med stöd till familjer i en hederskontext behöver man gå ett steg längre. Den typen av samhällsövergripande ansats kräver både ett nav och en synnerligen bred förankring.

Den här typen av arbete behöver resurssättas, både internt i organisationer och verksamheter men också gemensamt och långsiktigt. Att ge någon eller några en dedikerad funktion att utgöra nav för ett systemövergripande och helhetsskapande arbete kan också bidra till flödet inom och mellan aktörer för kartläggning, analys och uppföljning. Själva det handfasta dagliga arbetet, aktiviteterna och insatserna hör däremot till praktiken och kan ta sig många olika uttryck.

Att skapa förutsättningar för att många aktörer tillsammans ska dra i takt och åt samma håll krävs samsyn och en dagsfärsk och rättvisande kartläggning av en mängd perspektiv. Inget av detta ryms enkelt i ett traditionellt nätverksarbete eller ett projekt. Här behöver satsas på ett långsiktigt relationsbygge, metoder för sammanställningar av lokal information och utrymme att omvärldsspana.

Att organisera för en systemövergripande ansats kräver, förutom ekonomiska långsiktiga förutsättningar också ett åtföljande mandat och sanktion. Som i så mycket annat förebyggande arbete är det synergieffekterna som skapar förändring. Vad som händer på fotbollsträningen kan vara ett lika viktigt bidrag som arbetsplatsen fikabordssnack. Kommunens policy kring mänskliga rättigheter kan bidra lika mycket som förskollärarens vardagsfråga i vestibulen.

MFoF har tagit fram två konkreta utvecklingsstöd som kan vara användbara för att skapa en stärkt organisering. Dels Faktorer av betydelse för en stödjande organisation, dels Sju steg för ett hållbart föräldraskapsstöd.

Kunskap

Kunskap är en av de nyckelfaktorer som lyfts fram som en helt nödvändig grund i alla typer av verksamheter och för alla slags funktioner och roller som berör stöd till föräldrar i en hederskontext, såväl som i mängder av andra sammanhang med likartade utmaningar och uppdrag.

För att arbeta kunskapsbaserat behöver frågor också ställas kring vilken kunskap som faktiskt behövs, gällande form, innehåll och användning och hur den görs tillgänglig och får fäste. Frågor om vem som kan förmedla kunskap såväl som vem som behöver få möjlighet att äga kunskapen är också viktiga.

Kunskap om heder, våld och förtryck är centralt, såväl som kunskap om mänskliga rättigheter och barnets bästa, eftersom dessa områden är grundpelare i ett förebyggande perspektiv. En robust baskunskap ger en stabil grund för dialog med föräldrar, såväl som med andra aktörer.

En mängd källor till kunskap finns att tillgå. En viktig sådan källa finns i målgruppen för föräldraskapsstödet. Utan dialog med föräldrar och barn är inte ambitionen att stödja möjlig. Kunskap byggs också ur erfarenhetsutbyte och praktisk tillämpning av det man läst och hört.

Kunskap delas och förmedlas genom kommunikation, t ex i utbildningar, skrifter eller dialog. Att systematiskt inhämta eller erbjuda tillfällen till kunskapsförmedling och utbyte är en del av förutsättningarna för ett sammanhållet föräldraskapsstöd. Här kan alla aktörer bidra, från föräldrar till organisationer, men systematiken behöver hållas samman av en funktion med ett sådant ansvar.

För att veta att kunskap flödar och får fäste behövs kontinuerlig uppföljning och utvärdering. Det handlar inte bara om att utbildningstillfällen ägt rum, enkäten delats ut eller att material finns att ladda ner, utan ifall kunskapen tillämpas och är relevant.

Processer

För att åstadkomma ett systematisk och sammanhållet stöd till familjer i en hederskontext räcker inte beslut och planering, det handlar om att skapa rörelse och söka efter gemensamma nämnare.

All förändring innebär att en process är i gång. Och i det sammanhanget blir målbilden viktig som riktmärke och drivkraft. Dessa förändringsprocesser pågår samtidigt som, och som en del av det mer robusta och handfasta arbetet med nyckelfaktorerna Kunskap, rutiner, samverkan, organisation och beslut.

En process kan inte enkelt planeras och styras men genom att förstå och följa processen kan den ledas och påverkas. Processer sker på alla nivåer, från individens inre processer, mellanmänskliga processer och organisatoriska. Och i frågor som omfattar människors övertygelser, attityder och normer såväl som lagar, regler, uppdrag och ansvar är det inte bara att bestämma hur saker ska vara.

Att samordna med hänsyn till variation är mer av en process än ett projekt, mer en förhandling än enkla beslut. Men att med nyfikenhet ta sig an variation innebär rika möjligheter till utveckling på alla nivåer och mellan olika aktörer.

Mångfacetterade utmaningar har ingen enkel och omedelbar orsak – verkan-logik. Det handlar om långa tidsspann, komplicerade samband och dynamiska processer. Lägger man därtill mängden involverade aktörer så blir bilden ännu mer komplex. Detta ställer därmed högre krav på uppföljning, analys och utvärdering, såväl som på återföring och möjlighet att ta vara på resultat och indikationer. Här behövs kunskap kring hur en systematisk uppföljning av både det gemensamma och det aktörsspecifika kan genomföras och nyttiggöras för att skapa ett hållbart, sammanlänkat och långsiktigt arbete.

Relationer

I arbetet för ett sammanhållet stöd till familjer i en hederskontext är relationsbygget tillsammans med familjerna lika komplicerat som det är nödvändigt. Och vi talar inte enbart om det positiva bygget av goda relationer utan kompetens och mod att kunna hantera när relationer är svåra, skadliga eller förefaller omöjliga att bygga.

Att komma till tals och få vara delaktig är en av nycklarna för fungerande relationer. Och det är väl känt att relationer i mångt och mycket bygger på tillit och förtroende. Men i vissa delar behövs också draghjälp i att formalisera förutsättningar för att relationer kan byggas. Och ibland finns fördelar med regelverk och rutiner för att skapa forum där kommunikation helt enkelt förväntas.

Relationer är något nödvändigt för både samverkan och ett förebyggande arbete. Relationsbygget behöver börja långt innan relationen sätts på prov i en svår situation. Relationer är också ett starkt verktyg i ett förebyggarperspektiv, oavsett område. Och dialog är ett kraftfullt verktyg för att skapa relationer.

Men relationer behöver också byggas och stärkas mellan alla slags aktörer för att skapa förutsättningar för samverkan och underlätta ett hållbart och sammanhållet stöd. Här underlättar en samsyn om vad målbilden är och dialog om på vilket sätt var och en som individ, verksamhet och organisation kan bidra till den målbilden.

Struktur

Många aktörer med olika förutsättningar, synsätt och utgångspunkter gör arbetet med ett sammanhållet stöd till familjer i en hederskontext extra komplext och komplicerat. Att skapa hållbara formella strukturer är väsentligt när många aktörer och nivåer är involverade. Strukturer är ett vidare begrepp än organisationer eller samarbeten. Det omfattar också normer, värderingar och spelregler där grupptillhörighet och informella roller kan ha stor betydelse.

Att ha rutiner och kontaktvägar, ansvarsfördelning och tydliga lednings- och beslutsstrukturer underlättar ett sammanhållet arbete. En förutsättning för hållbarheten i det strukturella är att det är sanktionerat, accepterat och förankrat. Lika väsentligt är det att strukturerna är kända, lättillgängliga och relevanta för alla som berörs, från familjer till organisationer.

En hållbar struktur kräver ständig uppföljning för att fungera men är i sig också ett verktyg för att följa stora utmaningar eller utvecklingsarbeten då kontaktvägar och aktörer är synliga och aktuella. Att ta vara på befintliga strukturer är riktigt och rimligt men dess relevans måste också utvärderas och hanteras. Och ibland behöver strukturer utmanas och omskapas för att fylla sitt syfte, och när överlappande, parallella och konflikterande strukturer verkar i samma kontext kan det innebära stora utmaningar.

När strukturer är informella eller interna kan de vara svåra att få syn på och att påverka. Här behövs ett aktivt och nyfiket sökande efter vilka synliga och osynliga strukturer som är aktiva och strategier för hantering av vad som identifieras, särskilt i ett sammanhållet arbete.

Strategiskt arbete innebär att man banar väg för nödvändiga strukturer och processer. För att ett strategiskt arbete ska vara verksamt behöver det också omfatta analys av förutsättningar och att man agerar på denna kunskap med förståelse för vilka förutsättningar som behöver finnas. Det strategiska arbetet omfattar också planering såväl som transparens och delaktighet.

Kommunikation

Ett sammanhållet stöd till familjer i en hederskontext kräver kommunikation av många slag och för många syften. Vad som hindrar och underlättar kommunikation är väl beforskat men samtidigt så komplicerat i praktiken.

Kommunikation är av yttersta vikt för att skapa relationer och delaktighet. Och för att kunna kommunicera måste vi ha kontakt och kunna göra oss förstådda. Redan här möter vi utmaningar för mellanmänsklig kommunikation i sånt som vilket språk vi talar eller hur vi tolkar varandras uttryck och signaler. Och när en så grundläggande förutsättning inte fungerar får det återverkningar på allt annat vi vill åstadkomma eller förmedla. Och samma utmaning gäller för den information vi behöver utbyta mellan oss.

På verksamhets- och organisationsnivå verkar kommunikationsutmaningarna vara lika omfattande vilket får konsekvenser för kännedom och efterlevnad av rutiner, tillgång till resurser och spetskompetens och omvärldskunskap. Att skapa kommunikationsvägar mellan aktörer som blir angeläget i all slags samverkan verkar möta ständiga utmaningar.

Kommunikation utan att försäkra sig om att mottagare eller målgrupp för ett budskap nåtts av det och förstått det, är som att ropa i vinden och hoppas på svar. Att skapa möjlighet och rutiner för återkoppling ökar ändå möjligheten att försäkra sig om att kommunikationen nått sitt syfte. Sen får dialogen ta vid, på väg mot samsyn och gemensamma strukturer och strategier.

Samsyn

I en mångfacetterad utmaning som ett sammanhållet stöd till föräldrar i en hederskontext räcker det inte med en god organisering för ett strukturerat och strategiskt arbete. Det krävs också en kontinuerlig dialog för att skapa och legitimera en samsyn kring en gemensam målbild.

Ömsesidig kännedom och förståelse för olika aktörers ansvar, uppdrag, synsätt och resurser underlättar ett förhållningssätt där varje aktör på olika nivåer i organisation och samhälle ser sin möjliga roll att bidra. Här ligger ett stort ansvar på ledningsfunktioner och nätverk att skapa strategiska, strukturella och kulturella förutsättningar för ett sammanlänkat arbete i samsyn.

Samsyn handlar om att se samma. Det handlar om att förstå utmaningar, se saker som behöver lösas eller potentialen i att samverka. Det handlar i synnerhet om att ringa in en målbild och söka samklang i vägen framåt. Samsyn är inget som går att besluta om en gång för alla utan innebär ett strävsamt och pågående förankringsarbete.

Ett förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, och stödet till familjer i en hederskontext behöver ta sin fasta utgångspunkt i Mänskliga rättigheter och Barnets rätt. Här läggs både gränser och rättigheter fast kring vad som är varje människas rätt. Detta ger också de argument och den plattform som behövs i vardagsarbete såväl som för strategiska planer och policys.

För det är ett dilemma trots allt att balansera rättigheter och skyldigheter, där rätten att tro, tycka och tala ställs mot skyldigheten att värna och skydda. Och kanske är det enklare i det akuta läget än i det förebyggande arbetet, där normer och värderingar bryts och där respekt och förtroende byggs.

En förutsättning för samsyn är att öppna för dialog i dess djupaste bemärkelse, där en genuin vilja att förstå hur andra Pdf, 1.2 MB. individer och grupper tänker och resonerar och på vilka grunder, samsas med en strävan efter att hitta gemensamma nämnare och bekräftelse.