Lagändringar i föräldrabalken

Syftet med lagändringarna är att stärka skyddet för barn mot våld och andra kränkningar samt att stärka tryggheten och stabiliteten för barn som är placerade i familjehem.

De nya reglerna medför att MFoF kommer att se över och revidera allmänna råd och handböcker som berörs av lagändringarna. Tidsplanen för detta är ännu inte fastställd.

Här följer en redogörelse av de nya reglerna där den nya lagtexten är markerad med kursiv stil. Om förändringen innebär att någon del av lagtexten har tagits bort framgår det av informationen under respektive lagrum.

För mer information: Proposition 2024/25:10 Tryggare hem för barn Länk till annan webbplats.

6 kap. 2 a § FB – barnets bästa

Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld eller annat övergrepp, eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa.

I andra stycket anges vad socialnämnden och rätten ska fästa särskilt avseende vid när den bedömer barnets bästa. Ändringen i lagtexten innebär att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna inte längre nämns som en omständighet som det ska fästa särskilt avseende vid. Det görs också ett tillägg som lyfter fram risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld. Även om våld ingår i begreppet övergrepp är bedömningen att det finns ett värde i att särskilt lyfta fram våld i lagtexten. Med våld avses inte bara fysiskt våld utan alla former av våld.

Ändringen innebär att risken för att barnet far illa får en särskilt framträdande plats vid bedömningen av barnets bästa. Den markerar också att andra hänsyn, bl.a. behovet av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, är underordnade risken för att barnet far illa. Om det kan förutses en risk för att barnet far illa ska den risken väga tyngst vid bedömningen av vad som är bäst för barnet.

Att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna är underordnat risken för att barnet far illa innebär inte att det behovet saknar betydelse. Barn har rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, om det inte strider mot barnets bästa. Om det inte kan förutses någon beaktansvärd risk för att barnet far illa ska behovet av en nära och god kontakt med båda föräldrarna i regel väga tungt vid bedömningen av barnets bästa.

6 kap. 8 § FB – vårdnadsöverflyttning till familjehem

Om ett barn stadigvarande har vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller någon av dem, ska rätten utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet.

Vid bedömningen av om det är bäst för barnet att vårdnaden flyttas över ska rätten särskilt beakta

• barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning,
• barnets relation till familjehemsföräldrarna och deras förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt,
• familjehemsföräldrarnas inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med sina föräldrar och andra närstående,
• barnets relation till sina föräldrar, och
• barnets sociala situation i övrigt.

Frågor om vårdnadsöverflyttning prövas på talan av socialnämnden.

I första stycket har ordet uppenbart tagits bort vilket innebär att det inte längre ska vara en förutsättning för vårdnadsöverflyttning att det är uppenbart att det är bäst för barnet att vårdnaden flyttas. Det innebär att kraven för överflyttning av vårdnaden sänks något i förhållande till vad som hittills har gällt. En vårdnadsöverflyttning ska ske om det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till familjehemsföräldrarna. Liksom hittills krävs också att barnet stadigvarande har vårdats och fostrats i familjehemmet. Barnet ska i regel ha fått en så stark bindning till familjehemmet att barnet betraktar det som sitt eget hem, innan en vårdnadsöverflyttning kan bli aktuell. I prövningen av om det ska ske en vårdnadsöverflyttning ska, liksom hittills, prognosen för en återförening ingå.

Det nya andra stycket innehåller en uppräkning av omständigheter som rätten ska beakta särskilt vid bedömningen av om det är bäst för barnet att vårdnaden flyttas över enligt första stycket. De fyra första strecksatserna är desamma som de fyra strecksatserna i 13 c § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och 6 kap. 8 b § socialtjänstlagen (SoL), som anger vad socialnämnden särskilt ska beakta när den överväger om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden. Den femte strecksatsen är helt ny och läggs även till som en ny femte strecksats i dessa lagrum. De omständigheter som anges är inte uttömmande men ska ges en särskild tyngd vid bedömningen av om en vårdnadsöverflyttning ska ske.

Enligt femte strecksatsen är barnets sociala situation en omständighet som särskilt ska beaktas. Med barnets sociala situation i övrigt avses omständigheter som i hög grad påverkar barnets känsla av trygghet och tillhörighet. Det kan handla om att delta i idrottsträning, scouter eller kulturskolans verksamhet eller att kunna gå kvar i en skola där barnet har skapat trygga relationer till klasskamrater och personal. Även relationen med familjehemssyskon är betydelsefull.

6 kap. 15 § första stycket FB - umgänge

Barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, utom när det strider mot barnets bästa. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt.

I första stycket görs ett tillägg om barnets bästa. Tillägget innebär att något umgänge med föräldern inte ska ske när umgänge inte är förenligt med barnets bästa. Vad som är barnets bästa i en fråga om umgänge bedöms enligt 6 kap. 2 a § FB. I paragrafens övriga stycken är lagtexten densamma som tidigare.

6 kap. 19 a § FB – sakkunnigutlåtande från legitimerad psykolog

Om det i ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge är nödvändigt för att bedöma risken för att barnet far illa, ska rätten hämta in ett sakkunnigutlåtande från en legitimerad psykolog.

Paragrafen, som är ny, anger att domstolen under vissa förutsättningar ska hämta in ett sakkunnigutlåtande från en psykolog i frågor relaterade till riskbedömningen i ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge. Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt, i särskilt komplicerade och svårbedömda fall, och inte ses som en generell möjlighet att komplettera socialnämndens utredning. Den ska användas bara när ytterligare utredning i form av psykologisk expertis krävs för att rätten ska kunna ta ställning till om det finns en risk för att barnet far illa. Det kan till exempel vara så att psykologen ska uttala sig om innebörden och betydelsen av barnets reaktioner efter tidigare kontakt med en förälder som uppges ha varit våldsam. Det kan också handla om att bedöma konsekvenserna för ett barn som uttrycker en stark ovilja inför umgänge med en förälder utan att det framgår var den oviljan kommer ifrån.

Vad den sakkunnige psykologen närmare ska uttala sig om avgörs av det uppdrag som han eller hon får av domstolen. Uppdraget kan t.ex. bestå i att psykologen utifrån befintlig utredning ska uttala sig om barnets situation och vilka konsekvenser ett visst beslut skulle kunna få för barnet. Det ska dock alltid vara frågor i vilka psykologens sakkunskap krävs för att ge rätten ett bättre underlag för sin riskbedömning. Fokus ska ligga på barnets behov och på sådana förhållanden som är av relevans för rättens riskbedömning i det enskilda fallet. Det kan t.ex. handla om hur ett barns reaktioner kan tolkas ur ett psykologiskt perspektiv, eller om det i en viss situation är positivt för barnets välbefinnande att återuppta kontakten med en förälder. Avsikten är inte att psykologen ska uttala sig i bevisfrågor. Det ska alltså inte ingå i psykologens uppdrag att bedöma trovärdigheten hos en person eller ta ställning till vad som är utrett t.ex. kring tidigare inträffade händelser. Utlåtandet ska inte heller ta sikte på föräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare eller boende- eller umgängesförälder.

Ett sakkunnigutlåtande är tänkt att vara ett komplement till en redan genomförd vårdads-, boende och umgängesutredning. I flera fall lär det vara tillräckligt att psykologen tar del av tillgänglig dokumentation och uttalar sig utifrån den. I andra fall kan det anses lämpligt att psykologen också samtalar med barnet. Om behovet av barnpsykologisk expertis skulle uppstå medan en vårdnads-, boende- och umgängesutredning pågår kan det vara mer lämpligt att socialnämnden inhämtar uppgifter från en psykolog inom ramen för sin utredning.

20 kap. 9 § FB – offentligt biträde för barn och vårdnadshavare vid vårdnadsöverflyttning

I ett mål om överflyttning av vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare enligt 6 kap. 7–8 a §§ eller 10 e § eller i ett ärende hos socialnämnden om sådan vårdnadsöverflyttning ska ett offentligt biträde förordnas för barnet, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

I ett mål eller ärende som anges i första stycket ska offentligt biträde förordnas även för barnets vårdnadshavare, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

Paragrafen, som är ny, föreskriver en rätt till offentligt biträde för barnet och dess vårdnadshavare vid prövning av vissa frågor om vårdnadsöverflyttning. Rätten till biträde gäller i fråga om överflyttning av vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare enligt

• 6 kap. 7 § FB vårdnadsöverflyttning p.g.a. brister i omsorgen
• 6 kap. 8 § FB vårdnadsöverflyttning till familjehem
• 6 kap. 8 a § FB vårdnadsöverflyttning p.g.a. varaktigt förhinder att utöva vårdnaden
• 6 kap. 10 e § FB vårdnadsöverflyttning från tillfällig vårdnadshavare till särskilt förordnad vårdnadshavare

Biträde ska förordnas om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Det innebär en presumtion för att biträde ska utses. Bedömningen av om det måste antas att behov saknas får göras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.

En separat bedömning av behovet ska göras för barnet och respektive vårdnadshavare. Ett barn bör som utgångspunkt anses ha behov av ett biträde om barnets vårdnadshavare har det. Att barnet behöver biträde talar däremot inte med nödvändighet för att även vårdnadshavarna har ett sådant behov.

Behov av biträde kan ofta saknas i situationer där socialnämnden, barnet och vårdnadshavarna är överens om att det bör ske en vårdnadsöverflyttning. Om vårdnadshavarna har olika inställning till en vårdnadsöverflyttning bör det som utgångspunkt endast bli aktuellt att förordna biträde till den vårdnadshavare som motsätter sig överflyttningen. För det fall det har förordnats en god man enligt 20 kap. 2 § FB åt en vårdnadshavare saknar den vårdnadshavaren i regel behov av biträde. Om en vårdnadshavare väljer att inte medverka i handläggningen hos socialnämnden kan denne i regel antas sakna behov av biträde.

Ett offentligt biträde kan förordnas som tidigast när handläggningen vid socialnämnden påbörjats, det vill säga när socialnämnden beslutat att inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL om överflyttning av vårdnaden. Det är inte möjligt att förordna ett biträde tidigare än vid den tidpunkten men däremot senare. Vid vilken tidpunkt ett biträde utses kan variera från fall till fall. Ofta kommer det inte att vara möjligt att bedöma behovet av biträde förrän barnets och vårdnadshavarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning är klargjord.

När socialnämnden inleder en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL om en vårdnadsöverflyttning bör nämnden upplysa vårdnadshavarna och barnet om rätten till biträde, om det är lämpligt med hänsyn till barnets ålder och mognad (jfr. 6 § förvaltningslagen). Vidare bör nämnden löpande under ärendets handläggning bevaka behovet av biträde och anmäla behov av biträde när den bedömer att förutsättningarna är uppfyllda. Om nämnden i ett enskilt fall är osäker på om förutsättningarna för ett biträde är uppfyllda bör den i regel anmäla behov av biträde och överlåta till domstolen att pröva frågan.

Det förhållandet att ett biträde utses under handläggningen i socialnämnden innebär inte att det finns ett krav på att involvera biträdet i varje utredningsåtgärd. Ledning bör i det här avseendet kunna hämtas från vad som gäller vid handläggning av ärenden enligt LVU. Ett biträde bör exempelvis ha rätt att närvara vid eventuella sammanträden inför nämnden (jfr. 11 kap. 9 § SoL).

20 kap. 9 a § FB – behörig domstol för förordnande om offentligt biträde

I ett ärende hos socialnämnden förordnas offentligt biträde enligt 9 § av den domstol som är behörig att pröva frågan om överflyttning av vårdnaden. Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen, som är ny, anger hur ett förordnande av offentligt biträde ska handläggas om frågan aktualiseras före det att ett mål om vårdnadsöverflyttning har inletts i domstol. Av första meningen framgår att när frågan om att förordna ett biträde för barnet eller dess vårdnadshavare enligt 20 kap. 9 § FB uppkommer under socialnämndens handläggning av ärendet om vårdnadsöverflyttning, är det den domstol som är behörig att pröva frågan om överflyttning av vårdnaden som ska besluta om förordnandet. Vilken domstol som är behörig att pröva frågan om överflyttning av vårdnaden framgår av 6 kap. 17 § FB.

En ansökan kan göras av barnet, en vårdnadshavare eller socialnämnden. Om ansökan görs av barnet eller en vårdnadshavare ska den ges in till socialnämnden, som i sin tur ska överlämna ansökan med ett eget yttrande till domstolen (3 § lagen om offentligt biträde).

Yttrandet bör innehålla uppgifter om ärendet som är relevanta för domstolens prövning av biträdesfrågan och socialnämndens bedömning av biträdesbehovet. Om det finns särskilda omständigheter som domstolen bör känna till inför ett förordnande bör det anges i yttrandet. Om det tidigare har förordats offentligt biträde för barnet eller vårdnadshavarna, t.ex. i ett mål enligt LVU, bör nämnden ange vem som då förordnades eftersom det kan finnas ett värde i att förordna samma biträde vid prövningen av vårdnadsöverflyttning.

20 kap. 10 § FB – det offentliga biträdets uppgifter och befogenheter

Den som är offentligt biträde för barnet ska se till att barnets rätt enligt 6 kap. 2 b § första stycket att få information och möjlighet att framföra sina åsikter tillgodoses.

Barnets offentliga biträde får samtala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande.

Paragrafen, som är ny, reglerar de uppgifter som särskilt åligger barnets offentliga biträde samt biträdets befogenheter i förhållande till barnets vårdnadshavare. Biträdet ska se till att barnets rätt att få information tillgodoses. Informationen kan lämnas till barnet på olika sätt, exempelvis genom socialnämnden. Biträdet har också i uppgift att se till att barnets rätt att framföra sina åsikter tillgodoses samt att barnets åsikt kommuniceras till rätten och, i förekommande fall, socialnämnden. Biträdet ska fungera som barnets språkrör i processen. Under socialnämndens handläggning ska biträdet bevaka att uppgifter om barnets åsikt inhämtas i tillräcklig omfattning och i annat fall påtala att det finns behov av att komplettera utredningen med sådana uppgifter.

20 kap. 10 a § FB – lämplighetskrav för offentliga biträden

Till offentligt biträde för barnet får endast den förordnas som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget.

Paragrafen, som är ny, anger särskilda lämplighetskrav för barnets offentliga biträde. Det är domstolens ansvar att säkerställa att den som förordnas till offentligt biträde i ett visst fall har rätt kvalifikationer för uppdraget.

20 kap. 10 b § FB – det offentliga biträdets medverkan i processen

I ett mål om överflyttning av vårdnaden ska den som är offentligt biträde för barnet föreläggas att yttra sig skriftligen och kallas till sammanträde som om denne var biträde åt en part.

20 kap. 10 c § FB – det offentliga biträdets rätt till insyn

Den som är offentligt biträde för barnet har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet eller målet om överflyttning av vårdnaden.

Paragrafen, som är ny, ger barnets offentliga biträde rätt att ta del av uppgifter i ett ärende eller mål om vårdnadsöverflyttning. Bestämmelsen innebär att socialnämnden och rätten har en skyldighet att ge biträdet del av material i ärendet. Paragrafen medför inte i sig att uppgifter kan lämnas ut utan hinder av sekretess. I den utsträckning det finns behov av att lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess kan det bli aktuellt att tillämpa den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen.