I vilka situationer har familjerådgivningen en skyldighet att lämna ut uppgifter trots den absoluta sekretess som råder i familjerådgivningens verksamhet?

Bestämmelserna i 14 kap. 1 § SoL om anmälan av missförhållanden om barn som far illa utgör en sådan anmälningsskyldighet som bryter sekretess. Anmälningsskyldigheten för familjerådgivare är dock mer begränsad än vad som gäller för andra verksamma inom socialtjänsten. De som är verksamma inom familjerådgivningen är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet enligt 14 kap. 1 § andra stycket SoL.

Anmälningsskyldigheten gäller alla former av sexuellt utnyttjande.

För uppgifter som familjerådgivaren får kännedom om som privatperson finns det inte någon anmälningsskyldighet.

I 14 kap. 1 § tredje stycket SoL finns en skyldighet för vissa myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd. Denna skyldighet gäller emellertid inte för familjerådgivningen.

Familjerådgivningen har vidare en skyldighet att avslöja vissa allvarliga brott som är ”å färde” följer av 23 kap. 6 § BrB. Det är enligt bestämmelsen straffbart att inte avslöja sådana brott. Vilka brott som anmälningsskyldighet gäller framgår av brottsbalkens bestämmelser.24 Det är fråga om allvarliga brott såsom mord, dråp, rån och grov misshandel. Om en klient säger till familjerådgivaren att han eller hon ska gå hem och slå ihjäl eller allvarligt misshandla andre maken är familjerådgivaren således skyldig att göra polisanmälan om rådgivaren uppfattar hotet som allvarligt menat och inte bara retoriska överdrifter. En förutsättning är dock att det planerade brottet inte kan undvikas på annat sätt, t.ex. genom att varna det tilltänkta brottsoffret