I vilka situationer är det möjligt för familjerådgivningen att lämna ut uppgifter trots den absoluta sekretess som råder?

Eftersom syftet med sekretessbestämmelserna i OSL är att skydda den enskilde gäller sekretessen inte i förhållande till den enskilde själv. Den enskilde kan därmed helt eller delvis häva sekretessen enligt 12 kap. 2 § första stycket OSL. Finns samtycke från den enskilde kan familjerådgivningen därför lämna ut uppgifter till såväl enskilda som till myndigheter.

En familjerådgivare har möjlighet att polisanmäla brott mot barn även om förutsättningar för anmälningsskyldighet enligt 14 kap. 1 § andra stycket SoL inte föreligger.

Av 10 kap. 21 OSL framgår att sekretess enligt 26 kap. 3 § OSL inte hindrar att uppgift som angår misstanke om brott mot någon som inte har fyllt 18 år lämnas till polis- eller åklagarmyndighet. De brott som avses är brott mot liv och hälsa, dvs. kroppsskada, brott mot frihet, sexualbrott enligt 3, 4 eller 6 kap. BrB samt brott som avses i lagen (1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor.

Den 1 juli 2021 har ett nytt brott kallat barnfridsbrott trätt i kraft. Brottet finns i 4 kap. 3 § BrB. Syftet är att stärka det straffrättsliga skyddet för barn som bevittnar vissa brott mellan närstående. Det blir således straffbart att utsätta ett barn för att se eller höra vissa brottsliga gärningar, såsom vålds-, frids- och sexualbrott, i en nära relation. Familjerådgivningen ges därmed möjlighet att polisanmäla uppgifter om händelser där ett barn bevittnar, genom att se eller höra, vissa uppräknade brott såsom vålds- frids- och sexualbrott i en nära relation, även om förutsättningar för anmälningsskyldighet enligt 14 kap. 1 § andra stycket SoL inte föreligger.

Vidare hindrar inte den absoluta sekretess som föreligger inom familjerådgivningen att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning, 10 kap. 28 § OSL.