Kan socialnämnden godkänna ett avtal om vårdnad efter ett surrogatarrangemang utomlands?

En förutsättning för socialnämndens behörighet att godkänna ett avtal om vårdnad är att barnet har hemvist i Sverige och folkbokfört i en svensk kommun.

Vid prövningen av ett avtal ska nämnden se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda (6 kap. 17 a § andra stycket FB). Av utredningen bör det bl.a. framgå vilken uppfattning föräldrarna har. Enligt MFoF:s allmänna råd om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge (HSLF-FS 2017:51) bör den som utreder ärendet träffa föräldrarna. Det är en rekommendation och väljer socialnämnden att frångå den rekommendationen måste nämnden kunna säkerställa att nämnden har ett fullgott beslutsunderlag för sin bedömning ändå.

Det kan vara svårt att utreda surrogatmoderns inställning i de fall hon befinner sig i utlandet. Svenska beskickningar och konsulat är inte skyldiga att bistå vid godkännande av avtal om vårdnad, boende och umgänge. Deras skyldighet att bistå svenska myndigheter är begränsad till utredningar som rör fastställande av faderskap (3 kap. 17 § förordningen med instruktion för utrikesrepresentationen).

JO har kritiserat en socialnämnd som godkänt ett avtal om vårdnad innan mannen var juridiskt fastställd som far. Eftersom mannen i formellt hänseende inte var att anse som far till barnen saknades en grundläggande förutsättning för att avtalet skulle kunna godkännas. Nämnden hade därför inte laglig möjlighet att godkänna avtalet utan borde ha avvaktat att faderskapet blev klarlagt. (JO 2013/14 s. 440).