Bör vi utse en särskilt förordnad vårdnadshavare när adoptivbarn som ett led i adoptionsprocessen vistas längre perioder i Sverige?

Det är väldigt viktigt att barn som vistas i Sverige har en företrädare som kan bevaka barnets rättigheter och ansvara för vårdnad av barnet.

När barnet har fått uppehållstillstånd – och därmed normalt sitt hemvist i Sverige – kan bestämmelserna i 6 kap. 8 a § FB om särskild företrädare för barnet användas för att tillgodose barnets behov av representation.

Så länge barnet inte har fått uppehållstillstånd i Sverige är det dock möjligt att istället förordna en god man för barnet med stöd av lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn, LGEB. Den bedömningen gjordes av utredningen Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61). I dessa fall kommer barnet till Sverige på initiativ av den eller dem som ska adoptera. De blivande adoptanterna kan vara rättsliga ställföreträdare för barnet, men i annat fall är barnet ”ensamt” i lagens mening. Om barnet behöver en företrädare kan socialnämnden göra en ansökan till överförmyndaren om god man, men överförmyndaren får också självmant uppmärksamma frågan (3 § LGEB). Överförmyndaren kan då förordna den blivande adoptanten som god man. Företrädaren kan också vara en annan person om det av någon orsak skulle vara lämpligare (t.ex. om socialnämnden har återkallat sitt medgivande eller tingsrätten avslagit adoptionsansökan).

Efter ett beslut om adoption ska vårdnaden om barnet övergå till adoptivföräldrarna. Detta följer av 4 kap. 22 § FB.