Frågor & svar - Föräldrastödsprogram vid utagerande beteende hos barn: effekter och verksamma komponenter

Vad menas med ”verksamma komponenter”?

I de föräldraskapsstödsprogram som utvecklats i andra länder och i Sverige under de senaste decennierna ingår olika delar som syftar till att påverka kunskap, principer och färdigheter hos föräldrar. Dessa delar kallar komponenter. De delar av ett program som leder till faktisk förändring i föräldrars beteende och de strategier de tillämpar i sitt föräldraskap, och som i sin tur har positiv effekt på barnen, är de verksamma komponenterna. Idag saknas till stor del forskning på verksamma komponenter.

Vad baserar sig SBU:s kommentar på?

SBU har granskat artikeln ”Meta-analyses: Key Parenting Program Components for Disruptive Child Behaviour” som publicerades i februari 2019. Artikeln presenterar två meta-analyser av föräldraskapsstödsprogram som riktar sig till föräldrar med barn 2-9 år med utagerande beteende. Alla studier som ingår är randomiserade kontrollerade studier (RCTs), vilket är den starkaste studiedesignen. ”Randomiserat” betyder att de som ingått i studierna slumpats till att få ta del av föräldraskapsstödet eller inte, vilket minskar risken för systematisk snedvridning av resultatet. Man kan på så vis förutsätta att alla eventuella skillnader mellan de som får interventionen och de som inte får den är slumpmässiga och troligen jämnt fördelade mellan de olika grupperna.

Den första meta-analysen tittar på effekterna av programmen på universell, selektiv, indikerad nivå samt i behandling och inkluderar 154 studier och drygt 16 000 barn från 23 länder. Den andra meta-analysen undersöker resultatens stabilitet över tid och inkluderar 42 studier och drygt 5600 barn från 13 länder. Detta är ett stort vetenskapligt underlag.

Vilka är de huvudsakliga resultaten?

Föräldraskapsstödsprogram som syftar till att minska utåtagerande beteende hos barn 2-9 år är effektiva. Resultaten är statistiskt signifikanta[1] Länk till annan webbplats. på den selektiva (där det förekommer risk att barnen i en identifierad grupp ska utveckla utåtagerande beteende) och indikativa (barn som har ett konstaterat utagerande beteende) nivån, samt när barn behandlas för sitt utagerande beteende. Effekter på den universella nivån är inte statistiskt signifikanta.

Tre av de 26 komponenter som analyserats visade sig vara effektfulla på alla nivåer:

• Positiv förstärkning
• Beröm
• Naturlig och logisk konsekvens (t ex att föräldern tar bort en leksak som barnet slår med)

Ytterligare fem komponenter hade samband med utagerande beteende, med enbart på den indikerade nivån och i behandling:

• byggande av positiva relationer
• gemensam lek
• aktivt lyssnande
• färdigheter för föräldrarna själva (självreglering)
• att skilja föräldrar och barn åt för att kyla ner en konflikt

Två komponenter visade sig också ha negativ effekt, dvs barnen var mer utåtagerande när dessa användes, på universell och selektiv nivå:

• att lära barnen tydliga regler
• att lära föräldrar problemlösningar.

Övriga komponenter som granskades i meta-analysen visade inget samband för vare sig ökad eller minskad effekt på utagerande beteende. Fler komponenter i föräldraskapsstödsprogrammen gav inte bättre effekt. Effekten av de olika komponenterna var stabil över tid.

Vad betyder det att effekterna inte är statistiskt signifikanta på den universella nivån?

Det är viktigt att tolka dessa resultat i sitt rätta sammanhang. För det första var studieunderlaget mindre för den universella nivån, där endast 8 studier inkluderats i meta-analysen jämfört med 45 studier eller fler för de övriga nivåerna. Det är också svårt att påvisa effekter när barn inte visat några utagerande beteenden från start, vilket är fallet när man erbjuder program på universell nivå. I det fallet går resultatet i meta-analysen i linje med tidigare forskning. Barn som har ett konstaterat utagerande beteende bör inte heller erbjudas universella insatser då de har behov av mer stöd.

För det andra har tidigare studier påvisat att universella program kan minska dysfunktionella föräldrastrategier, stärka ett positivt föräldraskap och öka både föräldrars och barns psykiska välmående. Universella program har inte som sitt syfte att förändra föräldrarnas beteende (då det inte nödvändigtvis förekommer något problem) utan snarare att stärka föräldraförmågan och relationen mellan förälder och barn.

Det är alltså viktigt att vara tydlig kring vilket utfallsmått man tittar på i en studie, och vad de olika typerna av program syftar till. Både den universella och den riktade preventionen behövs om vi ska kunna nå det övergripande målet i den nationella strategin för ett stärkt föräldraskapsstöd, att alla föräldrar ska erbjudas föräldraskapsstöd under barnets hela uppväxt.

Vilka slutsatser kan man dra av detta som yrkesverksam?

Underlaget för de två meta-analyserna är stort och ger starkt stöd för att föräldraskapsstöd för denna målgrupp är en verksam insats. SBU bedömer att meta-analyserna är av god kvalitet, och det är inte sannolikt att någon kommande studie skulle förändra huvudresultaten.

De program som inkluderade komponenterna positiv förstärkning, speciellt beröm, och naturlig eller logisk konsekvens var effektivare för att minska utagerande beteende än de som inte innehöll dessa.

Det finns ett 20-tal manualbaserade föräldraskapsstödsprogram som används i Sverige, men få av dem har utvärderats på ett sådant sätt att det går att uttala sig om deras effekter. Om de bärande komponenterna i olika föräldraskapsstödsprogram skulle redovisas tydligt skulle det hjälpa dels föräldrar, dels kommuner och andra aktörer att välja vilket program de vill implementera.

Att titta på verksamma komponenter i föräldraskapsstödsprogram kan ge vägledning kring vilka program som har bäst effekt för den målgrupp man vill arbeta med. En behovs- och målgruppsanalys bör alltid föregå valet av program, så att man säkerställer att rätt insats ges till rätt personer.

[1] Länk till annan webbplats. Statistisk signifikans innebär att resultaten i två olika mätningar på samma målgrupp och för samma utfallsmått skiljer sig så pass mycket att det inte är sannolikt att det beror på slumpen, utan troligen representerar en verklig skillnad. Begreppet är vanligt i urvalsundersökningar där man undersöker en mindre del av en större population men ändå vill kunna uttala sig om den stora populationen med så stor säkerhet som möjligt. Läs mer på: