”Vi gick från återkommande utmaningar till bättre kommunikation”

Ing-Marie och Sören, som vill vara anonyma av omsorg om sina tonårsbarn, är två av ungefär 250 adoptivföräldrar som tagit del av stödet som funnits sedan 2022. Även om alla familjers situation är unika, visar sammanställningen att ungefär hälften sökt hjälp för att få stöd av någon som förstår adoptionsproblematik samt för att hantera känslor kopplade till detta. Två av fem har även sökt för att hantera känslor kopplade till adoption, relationsproblem och föräldraskap.

Det mest centrala temat är en känsla av otillräcklighet och osäkerhet. Föräldrar som genomgått en lång och krävande adoptionsprocess beskriver att de förberett sig noggrant, men ändå möter en verklighet som är mer komplex än de förväntat sig. En vanlig upplevelse är att föräldrar känner sig misslyckade när de inte omedelbart kan trösta eller knyta an till sitt barn på det sätt de hoppats. Vidare beskrivs hur intensiva känslouttryck hos barnet, särskilt i tonåren, kan bli mycket påfrestande.

Ing-Marie och Sören har två barn, Lilly och Lena, som båda är adopterade från Kina. Deras historia påminner om många adoptivfamiljers, med längtan och besvikelser, med svåra beslut och oro, med glädje och nya möjligheter. Under åren har det också funnits en rad utmaningar, både fysiska och psykiska.

Svårt vid förändringar

”Hos oss har det stundtals varit jobbigt, speciellt vid större förändringar, som till exempel när det varit dags att börja högstadiet eller gymnasiet”, berättar Sören som får medhåll av Ing-Marie:

”Vi kände oss otillräckliga vilket säkert är en känsla vi delar med många föräldrar, oavsett om man adopterat eller inte. Men vi sökte efter ett samtalsstöd som även hade adoptivperspektivet och trodde knappt det var sant när vi såg att stödet fanns – och att det dessutom var gratis!”

Från början kände de stort behov av återkommande stöd och fick möjligheten att gå på samtal ungefär en gång per månad. Sedan har samtalen blivit mindre frekventa och idag har de paus under sommaren men har ett nytt samtal inbokat i höst när yngsta dottern börjar gymnasiet.

Blivit lyfta

”Varje gång vi haft samtalet känner vi samma sak, en lättnad, att vi blivit lyfta. Det är skönt att få prata med en psykolog. Vi har fått perspektiv på det som händer och en förklaring till att starka känslor och rädsla för förändringar och att bli övergiven beror på tidigare separationer.

”Sedan händer det så oerhört mycket i tonåren. Vi har varit med om så mycket de här två åren när våra barn börjat frigöra sig, testat gränser och tagit sig utanför det trygga familjelivet. Nu väntar nya utmaningar, nya förändringar när det är dags för gymnasiet respektive att snart flytta hemifrån.”, konstaterar Sören.

Våga prova!

Paret vill också uppmuntra andra adoptivföräldrar som känner behovet att våga prova samtalsstödet, eftersom det gett dem så mycket.

”Ja, förutom att vi fått stöd som adoptivföräldrar, så har dessa samtal även stärkt oss som par. Vi känner att vi är ett team som kompletterar varandra!” berättar Ing-Marie.

”Psykologen har ju dessutom sekretess, så man kan vara trygg att det man resonerar om stannar där. Vi har också pratat om saker som varit utmanande och känsliga. Som förälder förväntas man att alltid vara den där kloka, stabila och reagera på rätt sätt, även när de testar både gränser och tålamod”.

”Det är då skönt att få prata med någon som vet vad detta beteendet kan bero på och vi som föräldrar får möjlighet att sätta ord på våra känslor ”, avslutar Sören.