Vägledning för ursprungssökning

Rätten till ursprung och identitet vid internationell adoption

Rättslig grund och internationella konventioner

Rätten till sitt ursprung och sin identitet fastställs både i nationell lagstiftning och i internationella konventioner. Det finns även bestämmelser som reglerar adopterades rätt till stöd i samband med ursprungssökning.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) är Sveriges centralmyndighet enligt 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. En grundläggande princip i konventionen är att barnets bästa ska vara avgörande i varje del av adoptionsprocessen. Konventionen reglerar ansvarsfördelningen mellan mottagarländer och ursprungsländer, och adoptioner som beslutats enligt konventionen i ett anslutet land erkänns även i övriga konventionsstater.

MFoF:s uppdrag och ansvar

De skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Haagkonventionen är i Sverige fördelade mellan MFoF, kommunerna och de auktoriserade adoptionsorganisationerna. MFoF:s uppdrag är att säkerställa att internationella adoptioner av barn till Sverige sker i enlighet med lag och på ett etiskt godtagbart sätt. Detta sker bland annat genom:

• Auktorisation och tillsyn av svenska adoptionsorganisationer
• Kontinuerlig uppföljning av förhållanden i ursprungsländer för att säkerställa landsauktorisation

MFoF följer även den internationella utvecklingen inom adoptionsområdet och samarbetar med motsvarande myndigheter och organisationer i andra länder, såsom Haagkonferensen för internationell privaträtt, International Social Service (ISS) och Unicef.

Kommunernas och adoptionsorganisationernas ansvar

Kommunerna ansvarar för att utreda och förbereda blivande adoptivföräldrar samt att ge stöd före, under och efter en internationell adoption. De auktoriserade adoptionsorganisationerna ansvarar för förmedling av barn som är tillgängliga för adoption.

Vägledningens upplägg

Denna vägledning är uppdelad i flera delar för att ge kommunerna goda förutsättningar att stödja internationellt adopterade vid ursprungssökning:

• Lagar och konventioner som garanterar adopterades rätt till sitt ursprung och identitet samt deras rätt till stöd vid ursprungssökning
• Ansvarsfördelning mellan berörda aktörer
  
• Sökprocessen i sex steg, med fokus på behov och stödinsatser

Faktorer som kan påverka ursprungssökning

Möjligheten för en adopterad att söka sitt ursprung kan påverkas av flera faktorer, till exempel:

• Bristfällig information om den egna bakgrunden
• Svårigheter att få tillgång till adoptionshandlingar
• Otillräckligt stöd i ursprungslandet

Dessa och andra utmaningar beskrivs mer utförligt i respektive steg av sökprocessen.

Steg 1 - Förberedelser

Att söka sitt ursprung kan beskrivas som en oförutsägbar resa, både vad gäller utfallet såväl som tidsrymden, och kan kosta på både psykiskt och ekonomiskt.

Vilket behov av stöd den adopterade har under sökprocessen är individuellt och kan även variera beroende på vilka utmaningar och hinder som kan uppkomma. Det kan exempelvis vara svårt att få tillgång till handlingar som rör adoptionen, språkliga- och kulturella barriärer försvårar sökningen, att ursprungsfamiljen inte går att hitta, att den biologiska familjen inte vill bli kontaktad, eller att det framkommer information om bakgrunden som är svår att hantera.

Stöd i olika former kan vara värdefullt för den adopterade under hela sökprocessen. Det kan handla om stöd av adoptivföräldrar, familj, vänner och professionella. Adoptivföräldrar kan dock förhålla sig till den adopterades ursprung och sökningen efter ursprunget, på olika sätt. Det är inte säkert att samtal kring ursprunget varit en naturlig del under uppväxten eller att den adopterade av olika anledningar har stöd från adoptivföräldrarna.

Reflektion

Det kan vara bra att den adopterade reflekterar över vad hen vill uppnå med ursprungssökningen.

Om ny information upptäcks eller sökandet leder till ett möte med den biologiska familjen kan det förändra den adopterades liv. Det kan också vara bra för den adopterade att fundera över hur det skulle kännas att snabbt hitta familjen, kontra att sökandet drar ut på tiden eller att det inte är möjligt överhuvudtaget. Eftersom det inte är möjligt att på förhand veta vad sökningen resulterar i kan det vara bra att reflektera kring olika scenarier, såsom vilka förväntningar som familjen kan tänkas ha, hur det skulle vara att hitta familjen och nekas att träffa den, eller om det framkommer obehaglig information om bakgrunden.

Kanske finns det inte någon optimal tidpunkt att påbörja sökningen, men det kan vara bra att undvika tider då livet är särskilt påfrestande.

Nedan är exempel på frågor som kan användas vid inledande samtal med den adopterade.

• Berätta var du befinner dig i din sökning
• Berätta vad det är som gör att du vill söka just nu
• Vilka förväntningar har du?
• Hur ser dina farhågor ut?
• Hur ser du på tidsperspektivet med sökningen?

Ta del av andras erfarenheter

I samband med ursprungssökning kan det vara värdefullt att ta del av andras erfarenheter. En möjlighet till detta kan vara att vända sig till en adoptionsorganisation alternativt någon av de adopterades riksföreningar, som kan erbjuda olika typer av träffar och aktiviteter och i vissa fall stöd vid ursprungssökning.

För mer information, besök respektive organisations eller förenings webbplats. Det kan också finnas grupper i sociala medier som riktar sig till adopterade från olika länder, där erfarenheter och tips kan utbytas.

Information om ursprungslandet

Att söka och ta del av information om ursprungslandet kan vara ett sätt att förbereda sig inför en fortsatt sökprocess, för en del kan det också vara själva målet med sökningen. Det kan exempelvis handla om få ökad kännedom och kunskap om landets kultur, skapa sig en förståelse för synen på adoption, eller att bekanta sig med platser och områden där den adopterade har sin bakgrund.

Steg 2 - Samla information

Att ta del av information om sin bakgrund och historia kan ge den adopterade svar på frågor om sitt ursprung men kan även vara uppgifter som är viktiga i en fortsatt sökning.

Alla de handlingar som rör adoptionen och den adopterades bakgrund kallas tillsammans adoptionsdokument. Vilken information som finns bevarad om adoptionen och den adopterades bakgrund beror på de bakomliggande omständigheterna, t.ex. om barnet blev överlämnat, påträffats övergivet, eller vilka regler som gällde i ursprungslandet vid tidpunkten för adoptionen. Även rutinerna vid den institution som tog emot barnet och personalens möjlighet och inställning till dokumentation av barnets bakgrund, såväl som brist på kunskap om barnets bästa och vikten av sparad information om barnet har betydelse i sammanhanget. Andra faktorer som kan ha betydelse är bristande möjligheter till arkivering, påverkan av miljön, som t.ex. regn, brand och skadeinsekter.

Om den adopterade inte har tillgång till några adoptionsdokument eller är osäker om det kan finnas ytterligare dokument att tillgå, finns möjlighet att kontakta de myndigheter och organisationer som varit delaktiga vid adoptionen. Det är svårt att på förhand säga vilka dokument som den adopterade kan förväntas få tillgång till, eftersom olika omständigheter påverkat vilka dokument som utfärdats och om de finns bevarade i det enskilda fallet. Vilken dokumentation som finns tillgänglig kan skilja sig mycket mellan adopterade även fast ursprungslandet och årtalet för adoptionen är densamma.

Stödet från socialtjänsten i detta steg kan handla om att informera den adopterade om var hen kan vända sig för att få tag på adoptionsdokument och hjälpa till med att utforma brev och skrivelser vid eventuell kontakt med myndigheter och organisationer i ursprungslandet.

Adoptionsdokument

Nedan beskrivs olika typer av adoptionsdokument som kan ha utfärdats under adoptionsprocessen, såväl i Sverige som i den adopterades ursprungsland.

Medgivandeutredning

För att adoptivföräldrar ska kunna ta emot ett adoptivbarn behöver de ett medgivande från socialnämnden vilket föregås av en medgivandeutredning. Om adoptionen har skett via en auktoriserad adoptionsorganisation har adoptivföräldrarna sällan någon kännedom om barnet eller dess bakgrund vid tidpunkten för medgivandeutredningen och denna utredning innehåller oftast inte några uppgifter som är relevanta i samband med ursprungssökning. Om barnet adopterats genom enskild adoption, och det är ett känt barn, kan det i medgivandeutredningen framkomma uppgifter om barnets ursprung.

Adoptionsutredning

En utredning som socialnämnden gör på uppdrag av svensk domstol efter att de blivande adoptivföräldrarna ansökt hos tingsrätten om att få adoptera barnet.

Domstolsbeslut

Ett beslut om godkänd adoption kan ha utfärdats av domstol i ursprungslandet och/eller i Sverige.

Uppföljningsrapport

En rapport som beskriver hur adoptivbarnet utvecklats och har det hos adoptivföräldrarna. En sådan utfärdas eller skrivs av socialnämnden eller föräldrarna och skickas sedan till ursprungslandet.

Födelsebevis

Innefattar uppgifter om barnet såsom födelsedatum, kön, och födelseort. Det kan även framgå uppgifter om längd, vikt, vilket födelsesjukhus etc.

Medicinska underlag

Dokument som innefattar uppgifter om barnets hälsotillstånd. Det kan exempelvis vara utdrag från sjukhusjournal i samband med barnets födelse, eller anteckningar som gjorts vid läkarbesök på barnhemmet eller andra sjukvårdsinrättningar.

Social bakgrundsrapport

Information kring barnets bakgrund kan vara utfärdade vid den sociala myndighet som utredde adoptionen, vid barnhemmet, eller från andra personer och organisationer som varit inblandade vid adoptionsprocessen. Informationen kan avse uppgifter om den biologiska familjen, anledningen till att barnet lämnats för adoption, var barnet har vistats tiden före adoption, etc.

Övrig information

Det kan även finnas andra typer av dokument, som t.ex. ansökan om svenskt medborgarskap, kopia på pass, foton och brev eller föremål från den person eller barninstitution som överlämnade barnet eller tagit hand om barnet den första tiden.

Utöver skriftlig dokumentation eller föremål kan adoptivföräldrarna ha information om den adopterades bakgrund som kan vara värdefull vid ursprungssökning. Det kan exempelvis vara information som de fått när de träffat omsorgspersoner som tog hand om barnet före adoptionen. Vidare kan det även handla om namn på personer och platser, händelser, samt berättelser om den adopterades bakgrund.

Rätten att ta del av information

Adopterades rätt till information om sin bakgrund är en viktig princip i barnkonventionen och Haagkonventionen. Varje land har sina bestämmelser för vilken information som ska bevaras och vilken information som lämnas ut till enskilda. Möjligheten att ta del av information kan begränsas av att den biologiska modern/föräldrarna skyddas av sekretess, myndigheters beslut eller att den adopterade måste ha uppnått en viss ålder för att kunna få del av information.

Utvecklingen i världen har generellt under den senare tiden gått mot en mer flexibel hållning när det gäller sekretessfrågan om adoptivbarnets bakgrund, där barnets rätt till sitt ursprung uppvärderats i förhållande till biologiska föräldrarnas rätt till integritet. Fler ursprungs- och mottagarländer erkänner nu adopterades rätt till sitt ursprung (ref 1).

Sverige

Huvudregeln i Sverige är att all offentlig förvaltning ska kunna granskas. Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip i svensk demokrati. En del uppgifter behöver dock hållas hemliga, som känsliga uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Därför finns skyddsregler i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Lagen innehåller bestämmelser om vilken sekretess som ska gälla för olika myndigheter och olika uppgifter. Sekretess gäller vanligtvis inte gentemot den person som uppgifterna rör. När någon begär ut uppgifter som skyddas av sekretess ska en prövning göras.

Sekretessen hos adoptionsorganisationerna och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) är svagare än den som gäller inom socialtjänsten.

Ursprungsländer

För att ta del av vilka lagar och regler som gäller vid ursprungssökning i ett visst land, kan vägledning erhållas av Haagsekretariatets (HCCH) lista över länders ackrediterade myndigheters profiler (hcch.net) Länk till annan webbplats.

Om den adopterade nekas att ta del av information kring sin bakgrund, till skydd för biologiska föräldrars identitet, går det att undersöka möjligheten att få tillgång till viss avidentifierad information såsom de biologiska föräldrarnas ålder, hälsostatus, sociala situation eller orsaken bakom att barnet lämnades för adoption.

Adoptivförälder

Av föräldrabalken framgår att ett barn har rätt att av sina föräldrar få veta att hen är adopterad, och att föräldrarna är skyldiga att så snart det är lämpligt berätta det för barnet. Skyldigheten gäller adoptivföräldern eller adoptivföräldrarna, men också make eller sambo till den som har genomfört en styvbarnsadoption. Av förarbetena framgår att det är föräldrarna som får avgöra hur långtgående information som ska lämnas. Bedömningen av när frågan om adoption ska tas upp, och hur informationen ska presenteras för barnet måste göras utifrån det enskilda barnets behov och förutsättningar samt vad barnet självt uttryck. Om barnet vill veta ska föräldrarna berätta. Det framhålls vidare att avsikten inte är att föräldrarna ska avvakta med att berätta för barnet om adoptionen på grund av att frågan kan väcka känslor och frågor hos barnet, utan att det i många fall är lämpligt att genom en öppen hållning från tidig ålder successivt berätta för barnet om adoptionen och barnets ursprung.

Enligt artikel 7 i barnkonventionen har barn vidare rätt att få veta vilka dess föräldrar är. Upplysningsskyldigheten i föräldrabalken omfattar dock inte en skyldighet för adoptivföräldrarna att berätta vilka barnets biologiska föräldrar är, utan endast det faktum att barnet är adopterat. Av förarbetena framgår dock att det kan vara lämpligt att lämna ytterligare information som ger barnet möjlighet att ta till sig vetskapen om sitt ursprung. Barnet kan då själv välja om hen vill söka närmare information om sitt ursprung. En förutsättning för denna valmöjlighet är dock att barnet känner till att hen är adopterad.

Socialtjänsten

Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men (26 kap. 1 § OSL). Sekretessen hindrar inte att uppgifter lämnas till en person som uppnått myndig ålder, om det gäller förhållanden av betydelse för att denne ska få veta vilka hennes eller hans biologiska föräldrar är (26 kap. 8 § OSL). När en person begär att få ta del av uppgifter om sin adoption, bör socialnämnden erbjuda råd och stöd i samband med utlämnandet av uppgifterna (ref 2). Även en omyndig person kan få ut handlingar efter socialnämndens prövning. Det har dock stor betydelse hur handlingarna visas.

Det är viktigt att socialtjänsten har gått igenom handlingarna och tänkt igenom vad uppgifterna betyder och hur de, inte minst känslomässigt, kan komma att påverka den adopterade som ska få ta del av dem. Om socialtjänstens handläggare finns till hands kan personen det gäller ställa frågor eller få stöd för att bearbeta sina reaktioner på de uppgifter som finns. Om en adopterad person begär ut uppgifter om adoptivföräldrarnas personliga förhållanden under medgivandeutredningen ska socialnämnden bedöma om det står klart att adoptivföräldrarna eller deras närstående inte lider men av att uppgifterna lämnas ut.

MFoF

MFoF har sekretess för ärenden som rör internationella adoptionsfrågor för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs (26 kap. 13 § offentlighets- och sekretesslagen).

Sökvägar för att hitta adoptionsdokument

Om den adopterade inte fått tillgång till sina adoptionsdokument via adoptivföräldrarna eller är osäker om huruvida det kan finnas ytterligare dokument att tillgå, finns möjlighet att ta kontakt med de myndigheter och organisationer som varit delaktiga vid adoptionen såväl i Sverige som i ursprungslandet. Var dokument kan förvaras beror på var och när adoptionen skedde och vem som förmedlade adoptionen.

Adoptionsorganisationer

Om adoptionen har förmedlats via någon adoptionsorganisation kan den adopterade vända sig dit för att begära att ta del av handlingar som avser sitt ärende. Adoptionsorganisationerna är skyldig att bistå den adopterade vid en sådan förfrågan. Adoptionsorganisationer som inte längre är verksamma har överlämnat handlingar till Riksarkivet, dit den adopterade istället kan vända sig (se rubrik Riksarkivet).

Adoptionscentrum (AC) är idag Sveriges enda verksamma adoptionsorganisation sedan Barnen Framför Allt (BFA-A) avvecklas vid årsskiftet 2025/2026. Adoptionshandlingar för BFA-A förvaras nu hos MFoF i Skellefteå.

Domstol

Många adoptioner har tidigare genomförts utan förmedlingshjälp via adoptionsorganisationer, i form av privat eller enskild adoption. I dessa fall kan tingsrätten ha fattat beslut om adoptionen och handlingar kan då finnas vid domstolen på den ort där adoptivföräldrarna bodde vid tiden för adoptionen. Även i de fall där det utländska adoptionsbeslutet handlat om en svag adoption, kan det finnas beslut i svensk domstol.

MFoF

MFoF hanterar olika former av beslut i samband med enskilda adoptioner och har utifrån dessa arkiverat vissa dokument. Utöver detta bevarar myndigheten vissa adoptionshandlingar efter beslut som fattats av Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor (1 jan 2005 – 31 dec 2015) samt adoptionshandlingar för bland annat Barnen Framför Allt (BFA-A) och Barnens vänner.

Migrationsverket

Uppgifter om adoptionen kan finnas bevarade vid Migrationsverket då de i samband med adoptionen fattar beslut om uppehållstillstånd eller medborgarskap för barnet.

Riksarkivet

Riksarkivet bevarar adoptionshandlingar beslutade och/eller förmedlade av tidigare verksamma adoptionsorganisationer, Justitiedepartementet (1972–76), Socialstyrelsen (1977–30 juni 1981) och Nämnden för Internationella Adoptioner (1 juli 1981–31 dec 2004). Vid Riksarkivet finns även folkbokföringsuppgifter som svenska kyrkans församlingar tidigare registrerade (tom 30 juni 1991). På Riksarkivets webbplats Länk till annan webbplats. finns beställningsformulär som ska användas för att beställa kopior på handlingar som förvaras vid Riksarkivet.

Skatteverket

Skatteverkets folkbokföringsregister innefattar exempelvis uppgifter om vilken kommun som var den adopterades första vistelsekommun. I folkbokföringsregistret kan det också finnas uppgifter om den adopterades ursprungsfamilj om de är kända. Skatteverket har hand om folkbokföringen sedan 1 juli 1991. Dessförinnan var det Svenska kyrkans församlingar som ansvarade för uppgiften. Samtliga kyrkobokföringshandlingar som före 1991 fanns inom Svenska kyrkan har överförts till regionala arkivmyndigheter, vanligen landsarkiv, vilka finns tillgängliga via Riksarkivet.

Socialtjänsten

Handlingar som kommit in eller upprättats i samband med en utredning om adoption får inte gallras, därmed kan det finnas uppgifter om den adopterades bakgrund hos socialtjänsten i den kommun där adoptivföräldrarna bodde vid tidpunkten för adoptionen.

Ursprungslandet

I ursprungslandet kan det exempelvis finnas dokumentation hos de myndigheter, domstolar, barnhem/institutioner och organisationer, som varit involverade i adoptionsprocessen. Det kan även finnas dokumentation vid sjukhus eller andra vårdinrättningar.

Steg 3 - Analysera

Varje adoption är unik, likaså den adopterades bakgrund och historia. Vad som dokumenterats beror bland annat på vem som skrev och i vilket kulturellt och historiskt sammanhang den personen var yrkesverksam. Dokumentation har ofta skrivits för att ge underlag för ett adoptionsbeslut, men det förekommer också att någon verkligen försökt skriva för att barnet i en framtid ska få kunskap om sin bakgrund.

Det kan vara bra att läsa dokumenten med ett öppet sinne. I alla händelser så kan dokumenten aldrig ge mer än en aning om de livsöden och händelser som ligger bakom adoptionen. Hur t.ex. en ekonomisk utsatt familj eller en ensamstående förälder beskrivs beror på det allmänna synsättet då dokumenten skrevs. Det beror också på inställningen hos den person, t.ex. domare, socialarbetare eller polis, som formulerade texten. Information som framgår kan vara skriven i syfte att skydda barnet eller föräldrarna.

De som lämnar barn för adoption döljer ibland information för att skydda sig eller någon annan. Det har varit vanligt, både i Sverige och utlandet, att man trott att det skulle vara bättre för barn att slippa veta vilka svårigheter som låg bakom att barnet lämnades bort för adoption. Förståelsen för att det är betydelsefullt att bevara information har blivit större med åren samtidigt som det i många länder även ställs allt högre krav på dokumentation och förvaring av dessa.

Ett stöd från socialtjänsten kan handla om att hjälpa den adopterade att gå igenom handlingar, att identifiera uppgifter som kan vara värdefulla för ett fortsatt sökande, eller att stödja i olika tankar och frågor som uppstår när den adopterade tar del av informationen.

Söka information

Genom en noggrann genomgång och bedömning av adoptionsdokument kan den adopterade få reda på detaljer som kan vara viktiga pusselbitar för ett fortsatt sökande eller som kan hjälpa till att besvara frågor som hen har om sitt ursprung. Handlingar kan vara upprättade på ett språk som hen inte förstår och kan då behöva hjälp med översättning.

Vad som är relevant att söka efter beror på vad den adopterade vill uppnå med sökningen. För någon kan det vara värdefullt att få kännedom om olika platser som hen planerar att besöka i samband med en återresa, medan andra letar efter uppgifter om den biologiska familjen i syfte att kunna hitta dem. Den adopterade kan behöva hjälp med att bedöma hur långt hen möjligtvis kan nå med den tillgängliga informationen.

Uppgifter som namn, födelsedatum och adresser som avser den biologiska familjen är exempel på uppgifter som blir viktiga i ett fortsatt sökande. Men även andra uppgifter såsom platser, namn på sjukhus, personer och liknande kan vara värdefull information som leder sökningen framåt. Om den adopterade helt saknar uppgifter om den biologiska familjen, men exempelvis har namn på det sjukhus där hen föddes, kan det finnas anledning att ta kontakt med sjukhuset för att ta reda på om de har dokumentation som hen kan få tillgång till.

När det framkommer uppgifter om att den adopterade hittats övergiven utan någon dokumentation om de biologiska föräldrarna, kan möjligheten att söka efter den biologiska familjen försvåras. Sökning via DNA kan då vara en möjlig väg framåt.

Oegentligheter

Illegala adoptioner och andra oegentligheter handlar om att barn utan sina föräldrars informerade samtycke och på skilda tillvägagångssätt berövats sin ursprungsfamilj och identitet. HCCH definierar begreppet illegal adoption som en adoption som är ett resultat av missbruk som bortförande, försäljning, människohandel och andra olagliga aktiviteter¹. Därtill tillkommer andra situationer som kan betraktas som oegentligheter där de biologiska föräldrarna exempelvis kan ha utsatts för påtryckningar eller blivit lurade beträffande adoptionens innebörd eller konsekvensen av deras samtycke. Handlingar kan också ha fabricerats så att det framstår som att barnet är föräldralöst. Gränsen mellan illegal adoption och andra oegentligheter i samband med adoption kan vara svår att dra.

Internationella konventioner såväl som nationella lagar har sedan 1980-talet utvecklats för att förhindra oegentligheter inom internationell adoption. En grundläggande ståndpunkt i 1993 års Haagkonvention är att upprätta ett system för samarbete mellan de fördragsslutande staterna för att säkerställa att deras skyldigheter beaktas och därigenom förhindra bortförande av, försäljning av eller handel med barn (artikel 1b).

Barnkonventionen framhåller medlemsstaternas skyldigheter om det framkommer att barn olagligt berövats sin identitet, där barnet ska ges lämpligt bistånd och skydd i syfte att snabbt återupprätta sin identitet (artikel 8.2). I fakultativt protokoll till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi anges att konventionsstaterna skall vidta alla möjliga åtgärder i syfte att se till att allt lämpligt bistånd ges till offren för sådana brott, inbegripet deras fullständiga återanpassning i samhället och deras fullständiga fysiska och psykiska återhämtning (artikel 9.3).

Det kan finnas flera anledningar till att den adopterade själv misstänker att brott eller oegentligheter har begåtts i samband med adoptionen, exempelvis om dokumentationen är bristfällig, om det framgår motstridiga uppgifter i adoptionshandlingarna, eller om det i media publiceras artiklar om oegentligheter i det land som den adopterade kommer ifrån. En ursprungssökning kan i dessa fall bidra till ett klarläggande där den adopterade får svar på sådana misstankar, exempelvis genom att den adopterade får ta del av ytterligare dokument och uppgifter om sitt ursprung eller om den biologiska familjen återfinns. I en situation där den adopterades misstankar kvarstår kan en polisanmälan vara aktuell. I alla situationer är det inte möjligt att få svar på sina misstankar, då omständigheter kan försvåra utredning eller möjligheten att söka efter den biologiska familjen.

När oegentligheter eller illegala handlingar i samband med adoptionen upptäcks kan detta få mycket starka psykologiska följder för den enskilde och de berörda. I de fall kommunen har kontakt med adopterade som misstänker eller får kännedom om att de utsatts för oegentligheter i samband med adoptionen är det viktigt att erbjuda stödinsatser och lämpliga åtgärder.

• Om det i samband med socialtjänstens stödinsatser till barn skulle framkomma att barnet har adopterats illegalt, har socialtjänsten ett ansvar att bedöma om en anmälan gällande misstanke om brott mot barn ska upprättas.
• En vuxen adopterad som har information som tyder på att oegentligheter begåtts kan behöva information om var hen kan vända sig för att anmäla misstanke om brott. Den som har förstahandsuppgifter ska lämna dessa till polisen, antingen genom att besöka närmaste polisstation för att göra en muntlig anmälan eller genom att skicka informationen skriftligen. Det kan vara bra att rådgöra med polisen om misstanke om brott även ska anmälas till ursprungslandet. Stödet från socialtjänsten kan i dessa situationer handla om att hjälpa den adopterade att förbereda anmälan till polisen.
• Samtals- eller behandlingsstöd i någon form kan vara nödvändigt för att få hjälp att bearbeta och hantera situationen. En möjlighet inom kommunens organisation kan vara dess öppenvård, exempelvis familjerådgivning.

Referenser

1. Hague Conference on Private International Law. The implementation and Operation of the 1993 Hague Intercountry Adoption Convention: Guide to good practice. Guide No 1. 2008. Tillgänglig: https://assets.hcch.net/docs/bb168262-1696-4e7f-acf3-fbbd85504af6.pdf Länk till annan webbplats.
   

Steg 4 - Söka familjen

När all tillgänglig information insamlats, eventuella översättningar är gjorda och materialet analyserats, är det dags att ta ställning till nästa steg, sökandet efter den biologiska familjen. Det kan också handla om sökandet efter andra tidiga omvårdnadspersoner som varit betydelsefulla för den adopterade. Att ta detta steg är att gå in i en ny fas av sökande.

Sökandet kan innebära kontakter med myndigheter, barnhem/institutioner och andra inrättningar. Det kan även innebära sökning på plats i ursprungslandet. Eftersom det i detta skede är svårt att veta hur livssituationen ser ut för de personer som eftersöks är det också viktigt att sökandet sker med försiktighet.

Vilken eller vilka sökvägar som kan vara aktuella beror givetvis på hur den adopterade vill gå tillväga, men också på vilket stöd som finns att tillgå i ursprungslandet, dess lagar, samt vilken information som den adopterade har om sitt ursprung.

Söka stöd via ursprungslandet

Vilket stöd som finns att tillgå varierar mellan olika länder. Det finns även länder vars nationella lagstiftning inte tillåter adopterade att söka sitt ursprung. Den landspecifika information som presenteras i vägledningen är inhämtad via olika samarbetskontakter som Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) har, exempelvis andra länders centralmyndigheter, Haagkonferensen för internationell privaträtt, International Social Service (ISS), och ambassader. Informationen avser främst stöd som erbjuds inom statlig regi.

Om informationen är otillräcklig eller saknas för ett specifikt land finns exempelvis möjlighet att ta kontakt med landets centralmyndighet, som möjligtvis kan vara behjälpliga för rådfrågning. På Haagsekretariatets webbplats (hcch.net) Länk till annan webbplats. finns en lista över centralmyndigheter och ackrediterade organisationer för de länder som är anslutna till Haagkonventionen. Där finns även information om hur de olika länderna har organiserat arbetet med internationella adoptioner.

Utöver de sökvägar och stöd som nämns i vägledningen finns även privata och ideella aktörer, föreningar och organisationer som kan erbjuda olika typer av stöd vid ursprungssökning. Sådana möjligheter kan finnas såväl i Sverige som i ursprungsländerna.

Länder i ordning A-Ö

Saknar du information om ett land?

Om du saknar information om ett specifikt land kan du kontakta MFoF för mer information.

Söka via sociala medier

Sociala medier skapar möjligheter att söka efter personer, oavsett var de befinner sig i världen. Det kan vara ett snabbt och effektivt sätt att söka för den adopterade, men kan också innebära olika risker, både för den adopterade själv och för de som blir eftersökta. Det kan därför vara bra att reflektera över vilka fördelar denna sökväg har, i förhållande till eventuella risker som kan uppstå.

Den som blir kontaktad via sociala medier kan exempelvis känna en misstänksamhet över om den som tar kontakt är en bedragare som utger sig för att vara anhörig. Ett sätt att säkerställa släktskap är genom DNA-test. Adopterade och de biologiska föräldrarna eller övrig släkt kan också hamna i utmanande och riskabla situationer om deras möten sker i avsaknad av professionellt stöd och utan förberedelser, där privatlivets skydd och den personliga integriteten kan hotas. Särskilt utsatt är de biologiska mödrarna utifrån religiösa eller kulturella aspekter.

Om den adopterade överväger denna sökväg kan socialtjänstens stöd handla om lyfta olika scenarier som kan inträffa, och om möjligt undersöka alternativ som minimerar eventuella risker.

Söka via DNA

Det är allt fler internationellt adopterade personer som registrerar sitt DNA i olika databaser runt om i världen. En del använder sig av DNA tester för att söka efter sina biologiska släktingar och en del använder det för att säkerställa att den som uppger sig vara biologisk förälder eller annan släkting är den de utger sig för att vara. Vissa länder, exempelvis Sydkorea, har egna register som stöd för internationellt adopterade och deras familjers ursprungssökning. Det finns även flera privata aktörer som erbjuder DNA-tester och sökning mot en avgift.

Att lämna ett DNA-prov sker vanligtvis med hjälp av ett salivprov eller genom att skrapa på insidan av kinden med en tops. Företaget eller aktören som utför sökningen kan sedan analysera DNA-provet och jämföra arvsmassan mot databasen. Om någon biologisk släkting också har lämnat sitt DNA uppstår en matchning och personerna kan kopplas ihop. Möjligheten att hitta biologiska familjemedlemmar via DNA-sökning, är förstås beroende av att fler än den adopterade själv lämnar DNA. I vissa länder har sökning via DNA inte fått något genomslag och förekomsten av tester hos befolkningen är därmed i det närmaste obefintlig. Möjligheten att sökningen ska resultera i någon träff blir då liten.

Sökning via DNA är ett förhållandevis tillförlitligt sätt vad gäller tekniska möjligheter att analysera och jämföra resultat. Som vid flera andra sökvägar kan det dock uppstå situationer som kan innebära risker. Den biologiska mamman kan exempelvis ställas inför en riskfylld situation om den adopterade får matchning och kontaktar en släkting som inte har kännedom om den genomförda adoptionen.

Överlag kan DNA-sökning leda till oväntade överraskningar för inblandade, såväl positiva som negativa, och det kan därför vara bra att fundera igenom farhågor och risker innan en sådan sökning påbörjas. Vid val av denna sökväg är det också lämpligt att jämföra olika företag avseende kostnader, typer av DNA-test, databasens omfattning och dess geografiska täckning, etc. Det kan exempelvis variera mycket mellan företagen vad gäller antalet testade och i vilken världsdel eller länder som de har störst täckning. Vidare tillåter en del företag att resultat förs över till andra företags databas, medan andra företag inte möjliggör detta.

Socialtjänstens stöd kan handla om att ge den adopterade möjlighet att reflektera kring eventuella risker och farhågor med denna sökväg.

Söka via Non Governmental Organisations

Non Governmental Organisations (NGO:s) är ett internationellt begrepp för icke statliga organisationer. Vissa av dem är specialiserade på att bistå adopterade vid ursprungssökning och kan ta betalt för sina tjänster.

Innan den adopterade anlitar en NGO kan det vara bra att undersöka om och hur andra har blivit hjälpta i samband med sin ursprungssökning. I ett avtal bör det tydligt framgå vad sökuppdraget innebär, kostnaderna för dessa och att betalningarna kan skötas på ett säkert sätt. Alla som bistår adopterade vid ursprungssökning bör åtminstone känna till de internationella principer och den etik som hör ihop med konventionerna inom adoptionsområdet.

Söka via en återresa

Att resa till sitt ursprungsland brukar kallas återresa. Vad den adopterade vill uppnå med en sådan resa är väldigt individuellt. Det kan exempelvis handla om att besöka platser där den adopterade vistades som barn, lära sig mer om kulturen, besöka myndigheter för att försöka ta del av adoptionshandlingar eller att söka efter biologiska familjemedlemmar på plats i landet.

Att komma tillbaka till det land där den adopterade föddes och tillbringade sin första tid i livet kan väcka tankar, känslor och minnen men kan även uppbringa känslor av tomhet och sorg. Sedan adoptionen ägde rum kan stora förändringar ha skett i landet. Det gäller inte bara beträffande människors livsvillkor och sociala och ekonomiska förhållanden utan även när det gäller vissa platser och adresser där den adopterade tidigare bodde. Det kan för den adopterade upplevas speciellt att befinna sig i en miljö där man till utseendet smälter in men samtidigt kanske inte behärskar språket eller de kulturella koderna. En del kan få en känsla av att komma hem medan andra kan känna sig mer svensk än någonsin då de besöker sitt ursprungsland. Att resa till ursprungslandet kan också innebära en inre resa som kan pågå en lång tid efter hemkomsten.

Att tänka på inför en återresa

Inför en återresa kan den adopterade behöva hjälp med olika typer av förberedelser. Vad som är relevant att tänka på inför en återresa kan skilja sig mycket beroende på den adopterade vill uppnå med återresan, exempelvis om det är en turistresa jämfört med en resa som ska involvera besök med kopplingar till adoptionen. Nedan listas exempel på sådant som kan vara bra att tänka igenom inför en återresa, och som kan användas som utgångspunkt vid stöd till den adopterade.

Andra sökvägar

Utöver de sökvägar och stöd som nämnts kan det finnas andra möjligheter att söka i olika länder. Generellt kan det vara möjligt att söka efter personer genom att annonsera i tidningar, via radio och TV. Om den adopterade har namn eller adress till biologiska familjemedlemmar kan en annan möjlig väg vara att försöka ta kontakt via post, utifrån de uppgifter som finns tillgängliga.

Det kan också vara möjligt att ta kontakt med omsorgspersoner eller andra som omnämns i adoptionsdokument, exempelvis om den adopterade tillfälligt varit bosatt hos någon eller placerad i fosterhem, för att ta reda på om dessa har information som kan besvara frågor eller vara ledtrådar i en fortsatt sökning.

Steg 5 - Kontakta familjen

Om den biologiska familjen hittas och kontakt sker kan det uppstå tankar, förhoppningar och känslor i samband med det första mötet som är svåra att förutse. Den första kontakten kan bli väldigt känslosam och omvälvande och reaktioner som kan uppstå är exempelvis glädje, ilska, sorg och skuldkänslor.

En första kontakt kan ske på olika sätt och behovet av stöd kan variera. Den adopterade kan exempelvis bära på farhågor om hur det kan bli om den biologiska familjen inte vill ha någon kontakt eller om de lever under svåra förhållanden. Det kan finnas funderingar kring hur de ska kunna förstå varandra och utveckla en relation på sikt. Den adopterade kan även ha olika frågor som hen önskar få svar på.

I den här fasen kan stödet från socialtjänsten behöva rikta in sig på att stötta den adopterade och hjälpa hen att stanna upp och fundera på hur en första kontakt kan inledas, samt vilka förhoppningar och farhågor som finns inför mötet. Det kan vara bra att ta reda på vilket behov av stöd den adopterade önskar inför och eventuellt under ett första möte, eller i samband med en fortsatt kontakt med familjen. Den adopterade kan också i denna fas få besked om att den biologiska familjen inte önskar kontakt.

Första mötet

Inför den adopterades första möte med biologiska föräldrar kan det vara bra att fundera kring några förutsättningar för att mötet ska kännas så tryggt och bekvämt som möjligt för alla inblandade.

Fortsatt kontakt

Hur och om kontakten med den biologiska familjen fortsätter beror på alla inblandade. Efter en första kontakt kan såväl den adopterade som den biologiska familjen behöva tid att smälta intryck och känslor. En fortsatt kontakt kanske inte sker naturligt och det är inte heller säkert att det finns ett ömsesidigt önskemål om fortsatt kontakt.

Det kan finnas behov av att tänka igenom vad den nya informationen innebär. Adoptionen kan ha varit en traumatisk händelse för den biologiska mamman som kan behöva tid att bearbeta händelsen och kanske berätta för familj och släkt om vad som hänt tidigare, innan det är möjligt att bygga en relation.

Det kan ta tid att lära känna varandra och att hitta ett förhållningssätt som känns bra. Att leva i olika länder och under olika förutsättningar kan göra det komplicerat att utveckla en relation då det kan finnas skilda språkliga och kulturella utgångspunkter. Det kan också finnas olika förväntningar på kontakten, t.ex. att någon vill ha mer kontakt än en annan. För att relationen ska utvecklas kan det behövas extra mycket tolerans, respekt och hänsyn. I ett senare skede handlar det om att hitta ett förhållningssätt som över tid känns bekvämt för alla parter. I det här skedet kan känslorna hos den adopterade vara omtumlande, varpå det kan finnas behov av att ge stöd i att sätta upp ramar för hur kontakten ska fungera, vad som är acceptabelt för den adopterade.

Även i en fortsatt kontakt med ursprungsfamiljen kan behovet av stöd vara stort hos den adopterade. Stödet från socialtjänsten kan innebära allt från att planera och stötta vid ett möte, till att hänvisa eller erbjuda samtalsstöd för att bättre kunna hantera de känslor och erfarenheter som uppkommer i samband med den nyfunna familjen. Den adopterade kan också behöva hjälp med att skapa ramar för den fortsatta kontakten med den biologiska familjen och att inte ha för bråttom med att fatta stora och livsavgörande beslut.

Att bli avvisad

Ett besked om att den biologiska familjen inte önskar kontakt kan väcka besvikelse och vara smärtsamt för den adopterade. På ett känslomässigt plan kan det innebära att känslor från uppbrottet som liten återkommer. Att få besked om att den biologiska familjen inte önskar kontakt kan väcka känslor av ensamhet och övergivenhet.

Ett nej till att ha kontakt från den biologiska familjen kan bero på olika anledningar, exempelvis känslor av skuld, skam och rädsla för vad ett möte skulle kunna innebära. Det kan också handla om att den biologiska föräldern blir påmind om hur det var då barnets lämnades, vilket kan vara så smärtsamt att kontakt känns omöjlig. Det kan också finnas en rädsla för att den adopterade ska vara arg för att hen blivit lämnad. För en del biologiska föräldrar kan det vara omöjligt att ha kontakt för att deras nuvarande familj inte känner till adoptionen och att ett avslöjande skulle kunna få ödesdigra konsekvenser.

Även om den adopterade inledningsvis möts av ett avvisande kan situationen och möjligheten för den biologiska familjen förändras över tid. Ett första nej kan senare övergå till en önskan om kontakt.

I detta läge kan socialtjänsten stödja den adopterade genom att resonera om olika anledningar bakom den biologiska familjens önskan om att inte vilja ha kontakt.

Steg 6 - Efter sökandet

För den som sökt sin biologiska familj, gjort en återresa till landet eller på andra sätt sökt svar om sitt ursprung kan tiden efteråt upplevas som omtumlande. Att söka sitt ursprung kan väcka starka känslor och det kan ta tid för den adopterade att smälta upplevelser, intryck och information som sökningen medfört.

Att besöka sitt ursprungsland eller söka sitt ursprung kan påverka upplevelsen av var man hör hemma. En del adopterade känner sig mer svenska än någonsin, medan andra får en känsla av att också höra hemma i sitt ursprungsland. Det kan också uppstå känslor av rotlöshet. Att få ta del av information och berättelser om vad man varit med om som liten kan också väcka starka känslor. Under sökandet kan den adopterade också komma i kontakt med känslor och minnen från tiden före adoptionen och då adoptionen skedde.

Det sista steget i sökprocessen behöver inte nödvändigtvis innebära att sökningen är avslutad. Om frågor besvarats kan det även uppstå nya frågor som den adopterade önskar svar på. Det kan också vara en tid att bearbeta det faktum att alla möjligheter till sökning tycks vara uttömda eller att svar under sökningen inte motiverar en fortsatt sökning. Det kan exempelvis handla om att den adopterade får besked om att de biologiska föräldrarna inte är möjliga att eftersöka av myndigheter i landet, att de inte längre lever, eller inte önskar någon kontakt.

Att bli hittad av sin biologiska familj

Det händer att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd(MFoF), svenska adoptionsorganisationer, adoptionsföreningar och kommuner får frågor om personer som adopterats till Sverige från utlandet. Frågorna kan komma från biologiska föräldrar, syskon eller släktingar. I takt med den digitala utvecklingen kommer sannolikt även förfrågningar och sökningar i sociala medier att öka.

Det är alltid den adopterade själv som avgör om kontakt önskas med den biologiska familjen. Om den adopterade är ett barn är det adoptivföräldrarna eller den adopterade själv, när hen är tillräckligt mogen för det, som avgör om de vill ha en sådan kontakt. Den adopterade behöver få tänka igenom hur hen vill förhålla sig till en eventuell kontakt.

Att bli eftersökt av sin biologiska familj eller av andra släktingar kan väcka olika känslor och tankar. Det kan vara en efterlängtad förfrågan som den adopterade vill besvara så snart som möjligt, men det kan också vara ett beslut som den adopterade vill överväga en tid. Att bli kontaktad kan också väcka misstänksamhet över om den som söker är en biologisk släkting eller om det kan finnas andra motiv bakom kontakten. Den adopterade kan då behöva socialtjänstens stöd att agera som en mellanhand som kan verifiera personens identitet och eventuellt medverka vid den inledande kontakten.