Är familjerådgivning en insats utan individuell behovsprövning?

Familjerådgivning som insats

I nya socialtjänstlagen är insatser ett samlingsnamn för rådgivning, omsorg, vård, stöd och annan hjälp till enskilda (10 kap. 1 § nya SoL). Familjerådgivning definieras därigenom som en insats enligt nya socialtjänstlagen.

Insatser för personliga behov kan ges efter behovsprövning (11 kap. 1 § nya SoL) eller utan föregående individuell behovsprövning (11 kap. 5 § nya SoL). Allmän information om insatser utan individuell behovsprövning finns i Socialstyrelsens meddelandeblad Insatser utan individuell behovsprövning – vad gäller? – Meddelandeblad. Länk till annan webbplats.

Insats utan individuell behovsprövning

Av 13 kap. 4 § nya SoL framgår att socialnämnden är skyldig att erbjuda insatsen familjerådgivning till var och en som begär det. Enligt förarbetena innebär formuleringen att familjerådgivning ska erbjudas till ”den som begär det”, dvs. att insatsen ska erbjudas utan individuell behovsprövning (prop. 2024/25:89 s. 679). Familjerådgivningen är således en insats utan individuell behovsprövning.

Beslut om insatser utan individuell behovsprövning

Socialnämnden får tillhandahålla insatser för att tillgodose personliga behov utan individuell behovsprövning enligt 11 kap 5§ nya SoL. Det är därmed upp till varje socialnämnd att fatta beslut om insatser ska erbjudas utan individuell behovsprövning samt vilken eller vilka insatser som i sådant fall ska tillhandahållas på det sättet. Eftersom det redan framgår av förarbeten att familjerådgivningen skall erbjudas utan individuell behovsprövning saknas skäl för socialnämnden att fatta sådant beslut.