Kunskapsstöd till surrogatarrangemang i utlandet
Det här kunskapsstödet riktar sig främst till nedanstående myndigheter och domstolar som kommer i kontakt med frågor som rör surrogatarrangemang i utlandet.
Illustration: MFoF
För att säkerställa en effektiv och korrekt handläggning av rättsliga frågor som rör surrogatarrangemang i utlandet är det enligt regeringen angeläget att de myndigheter och domstolar som kommer i kontakt med frågorna har god kännedom om relevanta regler.
En effektiv och korrekt hantering är också viktig för att minska riskerna för att det uppstår negativa konsekvenser för enskilda, till exempel de barn som tillkommer genom internationella surrogatarrangemang. Brister i handläggningen riskerar att påverka tilltron till myndigheter och domstolar.
Mot bakgrund av detta har MFoF på uppdrag från regeringen tagit fram ett kunskapsstöd som ger vägledning för de myndigheter och domstolar som kan komma att hantera frågor som rör surrogatarrangemang i utlandet. Vägledningen är även anpassad för myndigheter och domstolars kontakt med enskilda då det ger en samlad bild av olika myndigheter och domstolars handlägging av de frågor som rör ett barn som tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet.
Om surrogatmoderskap
Surrogatmoderskap innebär att en kvinna blir gravid med den uttalade avsikten att efter födelsen lämna över barnet till ett par eller en person (nedan omnämnd som tilltänkta föräldrarna och/eller tilltänkta far). Ibland kallas surrogatmoderskap för värdmoderskap eller värdgraviditet.
Surrogatmoderskap aktualiserar flera komplicerade etiska och juridiska frågeställningar samt intresseavvägningar, bland annat i förhållande till den födande kvinnan och det blivande barnet. Internationellt finns inte någon samsyn i frågan om det bör vara tillåtet att bli förälder genom surrogatarrangemang.
Svensk lagstiftning medger inte att surrogatarrangemang genomförs inom svensk hälso- och sjukvård, men det är heller inte uttryckligen förbjudet. Det förekommer därför att ofrivilligt barnlösa åker utomlands för att bli föräldrar genom surrogatmoderskap.
Barnets perspektiv
I detta kunskapsstöd redogörs för handläggnings-, beslutsprocesser och gällande rätt för svenska myndigheter och domstolar när ett barn som fötts av surrogatmor i utlandet ska få sina rättigheter tillgodosedda.
Kunskapsstödets begränsning
I detta kunskapsstöd redogörs för de processer och förutsättningar som krävs för ett barn som fötts i utlandet ska få sina ärenden behandlade av svenska myndigheter och domstolar. Det kan till exempel vara hur föräldraskapet fastställs.
Kunskapsstödet redogör endast för svensk lagstiftning trots att lagstiftningen i barnets hemvistland har betydelse för svenska myndigheter och domstolars hantering av frågor om surrogatarrangemang i utlandet. Den handläggande instansen har därför att ta reda på hur lagstiftningen ser ut i barnets hemvistland i det enskilda fallet.
Kunskapsstödet utgår i huvudsak från födda barn. Kunskapsstödet innehåller rutiner och regler för Rättsmedicinalverkets (RMV) hantering av dna analys i dessa ärenden utifrån att RMV är en myndighet.
Barnets rätt till information
Ett barn har rätt att få veta att det har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade könsceller. Enligt 1 kap. 15 § FB ska föräldrarna så snart det är lämpligt upplysa barnet om det. Skyldigheten att upplysa barnet gäller även i de fall barnet har en genetisk koppling till en av föräldrarna. Föräldrarnas skyldighet gäller oavsett om den assisterade befruktningen utförts i Sverige eller utomlands.
Ett barn som är adopterat har rätt att få veta det av sina föräldrar. Så snart det är lämpligt ska föräldrarna upplysa barnet om det, enligt 4 kap. 23 § FB.
Faderskap
Fastställande av faderskap för ett barn som fötts av en surrogatmor beror på omständigheterna vid barnets födelse och styrande lagstiftning. Här beskrivs regler, praxis och övriga utgångspunkter för bedömning av faderskapsfrågan.
Faderskap vid barnet födelse – när surrogatmodern är gift
Föds ett barn i Sverige av en kvinna som är gift med en man antas hennes make vara barnets far, enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken (FB).Det kallas för faderskapspresumtion. I många andra länder gäller samma ordning.
Vid utomnordiska förhållanden är lag (1985:367) om föräldraskap i internationella situationer tillämplig. I lagen regleras giltigheten av utländska faderskapspresumtioner (2 § IFL), faderskapsdomar (7 § IFL) och faderskapsbekräftelser (8 § IFL).
När surrogatmodern är gift med en man vid barnets födelse så antas mannen i äktenskapet normalt vara barnets far enligt 2 § lag (1985:367) om föräldraskap i internationella situationer. Barnet anses som regel ha fått hemvist i sitt födelseland och då ska presumtionen i det landets lag tillämpas (prop.1984/85:124 s.40–42). Om mannen i äktenskapet inte är presumtiv far enligt tillämplig lag betraktas surrogatmodern som ensam rättslig förälder.
Ide fall surrogatmoderns make är presumtiv far till barnet saknar det betydelse att de tilltänkta föräldrarna finns angivna som far och mor i barnets födelsebevis. Det presumtiva faderskapet måste först hävas innan det kan fastställas att den tilltänkte fadern är rättslig far genom dom eller bekräftelse.
Hävande av faderskap
Faderskapet för maken till den kvinna som fött barnet ska anses vara hävt om det finns ett utländskt domstolsavgörande som vunnit laga kraft och som är giltigt i Sverige enligt 7 § IFL. Faderskapet kan även hävas av svensk domstol. Detta kan, om barnet har hemvist i Sverige, ske i samma mål som fastställande av faderskap för den tilltänkte fadern, enligt 3 kap. 13 § FB.
Om barnet inte har hemvist i Sverige kan det presumerade faderskapet hävas av svensk domstol endast under förutsättning att det i samma dom fastställs att den tilltänkte fadern är rättslig far. I dessa fall krävs dessutom att den tilltänkte fadern har hemvist i Sverige och att barnet har tillkommit med hans spermier samt att barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än den tilltänkte fadern och hans make, registrerade partner eller sambo (5 § andra stycket och 5 a § IFL).
Om barnet har sin hemvist utomlands krävs att socialnämnden i enlighet med 3 a § IFL är behörig att medverka vid fastställandet av faderskapet genom bekräftelse. Svensk lag ska då tillämpas vid handläggningen. Genom ett så kallat trepartsärende hos svensk socialnämnd kan surrogatmoderns make skriftligen godkänna en annan mans bekräftelse av faderskapet. Därmed anses det fastställt att mannen i äktenskapet inte är barnets far (1 kap. 2 § och 4 § FB.
Faderskapet vid barnets födelse – när surrogatmodern är ogift
Om kvinnan som fött barnet är ogift betraktas kvinnan som barnets enda rättsliga förälder vid barnets födelse. Detta gäller även när surrogatmoderns make inte anses vara barnets far genom legal faderskapspresumtion enligt lagen i barnets hemvistland vid födseln.
Om surrogatmodern är ensam rättslig förälder krävs att faderskapet är fastställt för att den tilltänkte fadern anses vara barnets far i Sverige.
Giltigheten av utomnordiska domar om faderskap
Avgörande från utländsk domstol om faderskap gäller i Sverige om det med hänsyn till en parts hemvist, medborgarskap eller annan anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i den främmande staten (se närmare 7 § första stycket IFL och nedan). Domstolen måste ha prövat just frågan om faderskap enligt den utländska lagen i sitt avgörande. Om domstolen endast har gjort vissa överväganden som berör faderskapet, till exempel beslutat om underhållsskyldighet, men inte prövat själva faderskapsfrågan är det inte ett avgörande som i Sverige gäller som fastställande av faderskap.
I 7 § andra stycket IFL anges vissa situationer när ett utländskt domstolsavgörande om faderskap inte gäller i Sverige trots att de grundläggande förutsättningarna i paragrafens första stycke är uppfyllda. Det kan vara fråga om både svenska och utländska konkurrerande faderskapsfastställelser och pågående rättegångar om faderskap i Sverige eller i utlandet (7 § andra stycket 2–6 IFL). Ett avgörande om faderskap i utländsk domstol bör inte heller godtas om det finns grova brister i förfarande, till exempel om svaranden inte personligen eller genom ombud har fått gå i svaromål i den utländska rättegången (7 § andra stycket 1 IFL).
Enligt 12 § IFL ska ett utländskt faderskapsavgörande inte erkännas om det är uppenbart oförenligt med grunderna i den svenska rättsordningen (ordre public). En man kan till exempel ofrivilligt, genom hot eller tvång, ha yttrat sig inför domstol i ett faderskapsmål. I en sådan situation måste personen göra den svenska myndighet som har att bedöma faderskapet uppmärksam på att nämnda omständigheter har förekommit vid domstolsförhandlingen.
Giltighet av utomnordiska faderskapsbekräftelser
En utländsk faderskapsbekräftelse kan erkännas i Sverige om förutsättningarna i 8 § IFL är uppfyllda. En grundläggande förutsättning för att en utländsk bekräftelse ska vara giltig i Sverige är att bekräftelsen är giltig enligt lagen i det land där barnet eller den som har lämnat bekräftelsen hade hemvist eller var medborgare. Det är förhållandena vid tidpunkten för bekräftelsen som ska ligga till grund för bedömningen.
För att en utländsk faderskapsbekräftelse ska vara giltig i Sverige är det tillräckligt att den uppfyller de formkrav som gällde enligt lagen i det land den lämnades. Bekräftelsen behöver alltså inte uppfylla de krav som gäller för svenska faderskapsbekräftelser (8 § andra stycket IFL).
I många länder är det tillräckligt att mannen inställer sig personligen inför en tjänsteman på civilregistermyndigheten eller motsvarande och avger en frivillig förklaring att han är far till barnet. Därefter antecknas mannen som far i födelsebeviset. Det krävs i så fall varken någon mer ingående utredning från den myndighet som godtar bekräftelsen eller något godkännande från modern.
Bekräftelser som bedöms vara ogiltiga
Även om de grundläggande förutsättningarna i 8 § första och andra styckena IFL är uppfyllda så kan en faderskapsbekräftelse bedömas sakna giltighet. Detta kan ske om det finns svenska eller utländska konkurrerande faderskapsfastställelser eller pågående rättegångar om faderskap i Sverige eller i utlandet (8 § tredje stycket 1–4 IFL).
En bekräftelse är inte giltig i Sverige när det står helt klart att den är oriktig (8 § tredje stycket 5 IFL). Normalt krävs att någon part påtalar detta. Om det är uppenbart att en utländsk bekräftelse är oriktig på grund av att det rättsliga faderskapet inte stämmer med det biologiska ska bekräftelsen inte erkännas i Sverige. Om det däremot enbart finns tvivel om dess riktighet så bör bekräftelsen erkännas här tills den eventuellt förklaras ogiltig av domstol (prop. 1984/85:124 s. 35).
En fastställelse av faderskap genom bekräftelse gäller inte i Sverige om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna bekräftelsen, enligt 12 § IFL (ordre public). Exempelvis om en man utsatts för tvång eller hot i samband med faderskapsbekräftelsen så är den inte giltig i Sverige med stöd av 12 § IFL. Ett erkännande av faderskap genom bekräftelse är en rättshandling (förklaring) som ska göras frivilligt av mannen. Någon av parterna måste göra svensk myndighet som bedömer faderskapet uppmärksam på att tvång eller hot förekommit i samband med bekräftelsen.
Aktuell myndighet avgör vilka handlingar som ska presenteras för att faderskapsfrågan ska kunna avgöras.
Faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet
Om barnet tillkommit genom insemination eller befruktning utanför kroppen med spermier från en kvinna ska hon, enligt 1 kap. 14 § föräldrabalken (FB), anses som mor till barnet. Det som sägs om far och faderskap i FB och andra författningar ska gälla för kvinnan. Moderskapet kan enligt ovan nämnda paragraf fastställas genom bekräftelse eller dom.
Vägledande rättsfall
Erkännande av utländsk dom om faderskap
Svea hovrätt, 2014-10-07, mål nr Ö 6952-14
Genom dom av Family Court i State of Rhode Island, USA, har den biologiske fadern förklarats vara legal och biologisk far till ett barn fött av en surrogatmoder. Faderns make förklarades även vara barnets legala far. Den amerikanska födelseattesten ändrades genom domen och båda fäderna antecknades som barnets föräldrar. Hovrätten förklarade att domen gällde i Sverige enligt 7 § 1 stycket lag om internationella faderskapsfrågor. Motsvarande omständigheter och resonemang förelåg i dom nummer Ö 9822-14 Svea Hovrätt.
Formkrav vid fastställande av faderskap
Högsta förvaltningsdomstolen, 2012-05-31, mål nr 2756-11
En man ansökte hos Skatteverket om att registreras som far till ett barn. Som stöd för sin ansökan lämnade mannen in ett födelsebevis och resultatet av en av Rättsmedicinalverket utförd DNA-analys. DNA-analysen visade att sannolikheten för att mannen var far till barnet var 99,999%. Skatteverket beslutade att avslå mannens ansökan med motiveringen att mannen varken med faderskapserkännande eller domstolsbeslut visat att faderskapet var fastställt. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde Skatteverkets beslut och menade att Skatteverket inte ska göra någon egen närmare prövning i sak av de uppgifter som ska registreras inom folkbokföringen, de formella förutsättningarna för registrering måste vara uppfyllda.
Bistånd vid faderskapsutredning
Beskickningar och konsulat (nedan utlandsmyndigheten) ska biträda svenska myndigheter med utredning i ärenden som rör fastställande av faderskap (3 kap. 17 § förordningen (2014:115) med instruktion för utrikesrepresentationen).
Utlandsmyndighetens uppgifter i faderskapsärenden består huvudsakligen i att biträda socialnämnden med utredning och bekräftelse av faderskap samt att bistå vid rättsgenetisk undersökning (munskrap).
Om utlandsmyndigheten blir direkt tillfrågad av en enskild man om biträde vid fastställande av faderskap kan mannen hänvisas till socialnämnden i den kommun mannen har sin hemvist i Sverige, svensk domstol eller lokala myndigheter i barnets hemvistland.
Framställningen från socialnämnden om bistånd i ett faderskapsärende sänds av nämnden direkt till berörd utlandsmyndighet för handläggning. Socialnämnden fyller i U-protokollet (ett gemensamt utredningsprotokoll) så långt det är möjligt innan det sänds till utlandsmyndigheten med begäran om bistånd. Blanketten ”Begäran om bistånd av utlandsmyndighet i faderskapsärende” bör alltid bifogas till de övriga handlingarna av socialnämnden.
Uppgifter från kvinnan som fött barnet
Utlandsmyndigheten bistår med att upprätta uppgifter från kvinnan som fött barnet och om hon är gift med en man även hennes makes uppgifter. Handläggaren på utlandsmyndigheten antecknar kvinnans (om hon är gift med en man även hennes makes) uppgifter för utredningen i protokollet. Det ska framgå vilken utlandsmyndighet som bistått i utredningen, handläggarens namn och datum. Det bör även framgå om kvinnan som fött barnet (om hon är gift även maken) legitimerat sig och vilken typ av legitimationshandling som visats upp.
Uppgifter från fadern
Utredningen kan upprättas före barnets födelse. Det innebär att mannen kan ha initierat faderskapsutredningen på plats i Sverige och befinner sig i barnets hemvistland efter födelsen. Utlandsmyndigheten kan därför ombedjas bistå även vid utredning av mannen vid faderskapsutredningen.
Handläggare och tjänstemän på utlandsmyndighet kan bevittna mannens underskrift av blanketten ”Bekräftelse av faderskap”. Blanketten saknar utrymme för hur mannens identitet styrkts. Handläggande tjänsteman bör därför på lämpligt ställe på blanketten eller på en bifogad separat handling anteckna om och på vilket sätt mannen legitimerat sig.
Bistånd vid framtagande av utländsk lagstiftning
Svenska utlandsmyndigheter bör i de flesta fall kunna bistå med att ta fram den utländska lagstiftning som reglerar föräldraskap i det land barnet har sin hemvist. Lagstiftningen kan utgöra del av underlag för socialnämndens bedömning om barnet i det landet har andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.
Fastställande av faderskap genom bekräftelse
Om barnet har sin hemvist i Sverige och faderskapspresumtion inte gäller är socialnämnden enligt 2 kap. 1 § föräldrabalken (FB) skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs.
Om barnet har sin hemvist utomlands är en svensk socialnämnd behörig att medverka till att ett faderskap fastställs genom bekräftelse om följande förutsättningar som anges i 3 a § lag (1985:367) om föräldraskap i internationella situationer är uppfyllda:
Prövning av behörighet om barnet har hemvist utomlands
Socialnämnden i den kommun där mannen är folkbokförd handlägger ärendet (3 a § IFL). De uppgifter som nämnden behöver för att pröva sin behörighet bör kunna inhämtas genom mannen och hans eventuella partner, den kvinna som fött barnet och hennes eventuella make (prop. 2017/18:155 s. 47).
Socialnämnden kan vid den prövningen behöva tolka surrogatavtal och lagstiftning i det land där barnet har sin hemvist. Detta för att avgöra om barnet i det landet har andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.
Trepartsärende
Är kvinnan som fött barnet gift med en man blir det fråga om ett trepartsärende då hennes make anses vara barnets far. Genom ett så kallat trepartsärende hos svensk socialnämnd kan surrogatmoderns make skriftligen godkänna en annan mans bekräftelse av faderskapet. Därmed anses det fastställt att mannen i äktenskapet inte är barnets far (1 kap. 2 § och 4 § FB). I ett trepartsärende måste faderns bekräftelse samt moderns och socialnämndens godkännanden vara daterade före den äkta mannens godkännande. Detta kan bli ett praktiskt problem med handlingar som måste sändas fram och tillbaka när surrogatmodern och den äkta mannen finns i utlandet. Dessa formkrav är emellertid entydiga och formella brister kan medföra att handlingen förklaras ogiltig.
Om det pågår en rättegång om faderskapet till ett barn utomlands får en svensk socialnämnd inte godkänna en bekräftelse av faderskapet, enligt 10 a § IFL.
Initiering av faderskapsutredning
Ett ärende om fastställande av faderskap kan initieras av den man som vill fastställas som far hos socialnämnden i den kommun mannen är folkbokförd (prop. 2017/18:155 s. 46).
Tillämplig lag
Svensk lag ska tillämpas vid handläggningen av ärendet (3 a § IFL).
Bistånd i utlandet
Svenska utlandsmyndigheter ska bistå med utredning i ärenden som rör fastställande av faderskap, enligt 3 kap. 17 § förordningen (2014:115) med instruktion för utrikesrepresentationen.
Fastställande av faderskap genom dom
Domstolen kan både fastställa ett faderskap och fastställa ett utländskt beslut om faderskap. Vid fastställande av ett faderskap bedömer domstolen de faktiska omständigheterna, främst baserat på resultatet av en rättsgenetisk undersökning.
Vid fastställande av ett utländskt beslut om faderskap fastställer domstolen att en dom om faderskap som meddelats i utlandet eller en bekräftelse som gjorts i utlandet gäller i Sverige. Faderskapet fastställs genom dom om det genom en genetisk undersökning är utrett vilken man som är far till barnet, enligt 1 kap. 3 och 5 §§ föräldrabalken (FB).
Barn och vårdnadshavare kan väcka talan
Talan om fastställelse av faderskapet kan väckas av barnet genom en stämningsansökan, enligt 3 kap. 5 § första stycket FB. Om modern har vårdnad om barnet får hon alltid föra barnets talan oavsett om hon är myndig eller inte. Talan får också föras av en särskild förordnad vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnadshavare (3 kap. 5 § andra stycket, FB).
Barnets talan får också föras av socialnämnden i den kommun där mannen som fastställelsen avser är folkbokförd, 5 b § lag (1985:367) om föräldraskap i internationella situationer.
Talan kan inte väckas av den man som anser sig vara barnets far.
Var talan väcks
Enligt 4 § IFL får mål om faderskap tas upp av svensk domstol:
Om talan om faderskap förs mot en man med hemvist i Sverige ska stämningsansökan lämnas in till den tingsrätt där mannen ska svara i tvistemål i allmänhet (3 kap. 7 § andra stycket FB), det vill säga där mannen har sin hemvist. Är mannen folkbokförd i Sverige är det den ort han är folkbokförd som anses vara hans hemvist (10 kap. 1 § rättegångsbalken, RB).
När dom kan meddelas
Svensk domstol har skyldighet att se till att frågan om faderskapet blir ordentligt utredd. Det innebär att alla som kan föra talan i ett faderskapsmål ska beredas tillfälle att yttra sig i målet. En faderskapstalan får inte prövas slutligt i Sverige förrän barnet är fött (3 kap. 9 § 3 st FB).En dom om faderskap kan således inte meddelas dessförinnan.
Lagval
Om barnet vid födseln fick sin hemvist i Sverige ska frågan om faderskap bedömas enligt svensk lag (2 § IFL).
När det gäller barn med hemvist utomlands ska frågan prövas enligt svensk lag vid specifika fall. Detta gäller om fastställelsen avser en man som har hemvist i Sverige och det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier. Barnet i hemvistlandet ska dessutom inte ha några andra rättsliga föräldrar än mannen, hans make, registrerade partner eller sambo, 5 § 2 st IFL.
Hävande av faderskapspresumtion
Om kvinnan som fött barnet är gift med en man anses hennes make vara barnets far, enligt 1 kap. 1 § FB. Talan om hävande av faderskapet får föras i samma mål som talan om fastställande av faderskap om fastställelsen avser en man med hemvist i Sverige och barnet har hemvist utomlands (5 a § 1 st IFL). Även talan om hävande av faderskap, om kvinnan som fött barnet var gift med en man och hennes make ansetts vara barnets far, ska då prövas enligt svensk lag, enligt 5 a § IFL.
Erkännande av utländsk dom
Frågan om ett faderskap som fastställts av utländsk domstol gäller i Sverige kan prövas av tingsrätt efter ansökan av någon part i den utländska rättegången. Om frågan om fastställelsens giltighet uppkommer inför en annan svensk myndighet får även den myndigheten vid behov begära en sådan prövning av tingsrätten, enligt 9 § IFL.
Erkännande av utländsk faderskapsbekräftelse
Giltigheten av utländska faderskapsbekräftelser kan inte prövas enligt 9 § IFL. Den paragrafen avser endast avgöranden från utländsk domstol. En utländsk faderskapsbekräftelse kan dock bli föremål för fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § RB.
Registrering av barnets far
Om surrogatmodern är ensam rättslig förälder krävs att faderskapet är fastställt på ett sätt som kan erkännas i Sverige för att fadern ska kunna registreras i folkbokföringen. Vid uppvisande av en utländsk faderskapsfastställelse har Skatteverket att ta ställning till om den är giltig i Sverige enligt lag (1985:367) om föräldraskap i internationella situationer.
Om surrogatmoderns make är presumtiv far till barnet saknar det betydelse att de tilltänkta föräldrarna finns angivna som far och mor i barnets födelsebevis. Det presumtiva faderskapet måste först hävas innan det kan fastställas att den tilltänkte fadern är rättslig far.
Skatteverkets utredning vid ansökan om registrering av utländskt faderskap
Den som vill ha ett faderskap med utländsk anknytning registrerat i folkbokföringen måste själv styrka relationen. Detta görs med godtagbar handling utfärdad av behörig myndighet i det aktuella landet. Handlingen ska visas upp i original eller som en bestyrkt kopia.
Faderskap till barn som föds av en ogift kvinna kan under vissa förutsättningar styrkas med födelsebevis eller civilregisterutdrag. Detta förutsätter att handlingen är utfärdad i ett land med en välordnad och säker registrering i civilregister där Skatteverket kan förutsätta att den man som finns angiven i handlingen är rättslig far.
När det råder osäkerhet om den man som anges i ett födelsebevis eller civilregisterutdrag är rättslig far, kan Skatteverket begära in handlingar som styrker faderskapsbekräftelsen eller en lagakraftvunnen dom som anger att faderskapet är fastställt.
Vid bedömning av om utländsk handling styrker faderskap måste hänsyn tas till bevisvärdet som handlingar från ett visst land har. Det handlar om hur tillförlitliga uppgifterna kan anses vara.
Skatteverket iakttar särskild försiktighet bland annat när det gäller handlingar från länder med oklar lagstiftning eller som har svag kontroll över sina offentliga institutioner. Särskild försiktighet iakttas också när det tidigare uppmärksammats fall med manipulerade handlingar.
Handlingar som innehåller brister eller andra avvikelser i förtryckt text eller stämplar kan i regel inte styrka ett faderskap. Detsamma gäller handlingar som innehåller betydande oklarheter eller motstridiga uppgifter (regeringsrättens årsbok (RÅ) 2000 not, 122).
Om Skatteverket inte kan avgöra en utländsk faderskapsdoms giltighet i Sverige så kan tingsrätten pröva om domen gäller här (9 § IFL). Ansökan till tingsrätten görs av någon av parterna eller av Skatteverket (9 § IFL).
Rättsgenetisk undersökning
Rättsmedicinalverket (RMV) analyserar prover och utför utredningar på uppdrag av bland annat rättsmedicin, domstol, polis, sjukvård och socialförvaltningar runt om i landet.
Genomförande
RMV utför faderskapstest och moderskapstest med DNA-tekniker vilket innebär att likheter och olikheter studeras direkt i arvsmassan. DNA finns i hela kroppen och vid testet används munskrapsprov eller blodprov från mannen och barnet. Barnets vårdnadshavare måste ge sitt tillstånd att barnet är med i undersökningen. I de fall det finns biologiskt släktskap mellan kvinnan och barnet kan även kvinnan lämna prov. När proven kommit till den rättsgenetiska enheten analyseras varje prov vid två separata tillfällen. Resultaten från de olika delproverna måste ha fullständig överensstämmelse för att godkännas.
I de fall undersökningen utförs på anmodan av socialnämnden eller domstol står staten för kostnaden.
Utredningen genomförs i ett antal steg som beskrivs kortfattat nedan. Mer information samt blanketter för anmälan, samtycke, beställning av provtagningskit, intyg, etc finns på Rättsmedicinalverkets webbplats.
- Anmälan sker via blankett.
- Samtyckesblankett fylls i av alla medverkande som fyllt 18 år. För barn under 18 år krävs fullmakt från vårdnadshavare.
- RMV skickar en bekräftelse per post.
- Medverkande lämnar munskrapsprov eller blodprov. En opartisk tjänsteman, till exempel vårdpersonal, måste alltid ta provet samt skicka in prov och intyg till RMV.
- RMV analyserar proverna, vilket tar cirka två veckor efter att sista prov inkommit.
- Originalet av resultatrapporten skickas till beställaren.
Läs mer
Moderskap
Att det är klarlagt vem som är ett barns mor är avgörande för svenska myndigheters prövning av ärenden som rör barnet. Är kvinnan som fött barnet ogift är hon enligt svensk lag barnets enda vårdnadshavare och därmed den som kan företräda barnet inför svenska myndigheter. Om hon är gift med en man är även hennes make vårdnadshavare. Barnet företräds då gemensamt, enligt 6 kap. 3, 11 och 13 §§ föräldrabalken (FB).
Kvinnan som föder barnet
I svensk rätt finns inga uttryckliga bestämmelser som anger förutsättningarna för fastställelse av moderskap. Enligt svenska rättsprinciper är det den kvinna som föder ett barn som är barnets mor. Denna princip kallas mater est-principen och framgår av 1 kap. 7 § FB. Där anges att en kvinna som föder ett barn som tillkommit genom äggdonation ska anses vara barnets mor. Paragrafen har tillkommit med anledning av förekomsten av äggdonation och surrogatmoderskap (prop. 2001/02:89 s. 55).
Svenska myndigheters bedömning av moderskap
Myndigheter som prövar exempelvis medborgarskap, frågor om namn och passansökan avgör självständigt om moderskapet är styrkt eller inte när myndigheten bedömer om barnets ansökan inkommit från rätt företrädare för barnet. Om en svensk myndighet bedömer att det finns en möjlighet att barnet fötts av någon annan än den som anger sig vara barnets mor så kan kvinnan ombedjas att styrka att det är hon som fött barnet.
Aktuell myndighet avgör vilka handlingar som ska presenteras för att moderskapsfrågan ska kunna avgöras.
Registrering och fastställande
Vid registrering av mor till barnet i folkbokföringen saknar det betydelse om en annan än den som fött barnet angivits som mor i ett utländskt födelsebevis.
Det finns inga särskilda bestämmelser för fastställande av moderskap i internationella sammanhang som motsvarar bestämmelserna i lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor, IFL. Detta klargörs i SOU 2016:11 s 524 f. och prop. 2017/18:155 s 42.
Huvudregeln inom den internationella privat- och processrätten är att ett erkännande av utländska avgöranden förutsätter stöd i lag. (NJA 1974 s. 324, s. 629 och NJA 2013 N 17 samt SOU 2016:11, s. 467, 521 f. och 524 f). Högsta domstolen har gjort avsteg från huvudregeln vid två tillfällen (HD mål Ö 3622-19 och NJA 2019 s.504, se nedan under vägledande rättsfall). I båda dessa fall ansåg domstolen att det inte fanns något annat sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv och uppfylla principen om barnets bästa än att erkänna den utländska domen i Sverige.
Faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet
Om barnet tillkommit genom insemination eller befruktning utanför kroppen med spermier från en kvinna ska hon, enligt 1 kap. 14 § föräldrabalken (FB), anses som mor till barnet. Det som sägs om far och faderskap i FB och andra författningar ska gälla för kvinnan.
Moderskapet kan enligt ovan nämnda paragraf fastställas genom bekräftelse eller dom.
Vägledande rättsfall
Svea hovrätt
2018-01-23, mål T 5424-17
En kvinna i Georgien födde ett barn efter assisterad befruktning vid vilken ägg och spermier kom från ett gift par som var svenska medborgare och bosatta i Sverige. Den svenska kvinnan som ägget kom ifrån har med hänvisning till 1 kap. 7 § Föräldrabalken av domstolen inte ansetts vara barnets moder. Den kvinna som burit barnet registrerades som barnets moder. Den genetiske fadern hade i tidigare mål förklarats vara barnets fader och ensam vårdnadshavare.
Förvaltningsrätten i Karlstad
2018-11-23, mål nr 4149-18
Den omständigheten att en annan kvinna än den kvinna som fött barnet antecknats som mor i ett utländskt (georgiskt) födelsebevis ansågs av rätten sakna betydelse vid registreringen av mor till barnet i svensk folkbokföring. Den kvinna som fött barnet skulle registreras som mor i folkbokföringen av Skatteverket.
Högsta domstolen
2019-06-13, NJA 2019 s.504
En domstol i Kalifornien hade genom dom förklarat en svensk kvinna vara moder och vårdnadshavare till ett barn som fötts av en amerikansk kvinna. Den amerikanska kvinnan hade blivit gravid genom assisterad befruktning av ett ägg från en anonym donator och med spermier från den svenska kvinnans sambo. En tid efter hemkomsten till Sverige separerade det svenska paret och därefter fastställde svensk tingsrätt att mannen var barnets fader. Eftersom den svenska kvinnan och barnets far separerat var det enligt svensk lag inte möjligt för den svenska kvinnan att adoptera barnet. Barnet var vid tiden för domen fyra år och hade från sin födelse byggt upp ett familjeliv tillsammans med den svenska kvinnan. Högsta domstolen fann att det i detta fall inte fanns något annat sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv och uppfylla principen om barnets bästa än att erkänna den amerikanska domen såvitt avser frågan om moderskap i Sverige.
I ett särskilt yttrande tillades följande: […] ”Domstolen har genom avgörandet inte tagit ställning till om ett reservationslöst erkännande är det på sikt lämpligaste sättet att hantera liknande situationer. Europadomstolen har i sitt rådgivande yttrande angett att medlet för ett erkännande av relationen mellan ett barn och den tilltänkta modern inte nödvändigtvis behöver vara att det utländska avgörandet erkänns. Också andra sätt, inklusive adoption, är tänkbara. Det finns anledning för lagstiftaren att utreda de frågor som nu aktualiseras.”
Högsta domstolen 2019-12-17, Ö 3622-19
En domstol i Arkansas hade genom dom förklarat en svensk kvinna vara rättslig mor till ett barn som skulle komma att födas av en amerikansk kvinna. Den amerikanska kvinnan hade blivit gravid sedan ett ägg från en anonym donator, som befruktats utanför den amerikanska kvinnans kropp med anonymt donerade spermier, förts in i den amerikanska kvinnans kropp. Barnet var vid tiden för domen drygt ett år och hade från sin födelse levt tillsammans med den svenska kvinnan på ett sådant sätt att en faktisk familjerelation hade uppkommit.
Den svenska kvinnan hade ansökt om att få adoptera barnet men fått avslag.Domstolen angav att det kunde inte vara uteslutet att det skulle vara möjligt för henne att få framgång med en ny ansökan om adoption men att det samtidigt kunde betraktas som osäkert hur en prövning skulle utfalla. En sådan prövning skulle komma att ta tid, vilket skulle vara till nackdel för barnet. Domstolen kom till den slutsatsen att det vid tiden för avgörandet inte fanns något lämpligare sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv och uppfylla principen om barnets bästa än att erkänna den amerikanska domen i Sverige.
Vårdnad
När en kvinna föder ett barn i Sverige och är gift med en man får båda föräldrarna vårdnaden om barnet. I annat fall är barnets mor ensam vårdnadshavare, enligt 6 kap. 3 § föräldrabalken (FB). Som mor räknas den som har fött barnet, även om det tillkommit genom att ett ägg från en annan kvinna efter befruktning utanför kroppen har förts in i hennes kropp (1 kap. 7 § FB).
Vid surrogatarrangemang är det alltså kvinnan som fött barnet som är barnets rättsliga mor och vårdnadshavare enligt svensk lag. Är kvinnan gift med en man anses hennes make vara barnets far och då är även han barnets vårdnadshavare.
Att faderskapet fastställts genom dom eller bekräftelse innebär inte att mannen automatiskt tilldelas vårdnaden om barnet.
Utländska surrogatavtal som reglerar vårdnaden för barnet saknar rättsverkningar i Sverige eftersom det saknas lagstöd i Sverige för att erkänna den typen av avtal.
Beslut om vårdnad i domstol
När beslut om vårdnad fattas i domstol gäller följande.
Dessa får väcka talan
När faderskapet fastställts kan fadern tillsammans med den kvinna som fött barnet och är barnets vårdnadshavare gemensamt ansöka om att fadern ska vara ensam vårdnadshavare.
Fadern kan också på egen hand ansöka om att bli ensam vårdnadshavare för barnet genom att ansöka om stämning mot den kvinna som fött barnet och som är vårdnadshavare för barnet, enligt 6 kap. 5 § föräldrabalken (FB). Om surrogatmodern är gift kan även hennes man behöva medverka om denne anses vara barnets vårdnadshavare enligt utländsk lag.
Var talan väcks
Frågor om vårdnad tas upp av rätten i den ort där barnet har sin hemvist. Om det inte finns någon behörig domstol tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt, enligt 6 kap. 17 § FB.
Rättens beslutsunderlag
Domstolen ska se till att vårdnadsfrågan blir ordentligt utredd. Innan rätten avgör vårdnadsmålet ska socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Om det behövs får rätten ge socialnämnden i uppdrag att göra ytterligare utredning, enligt 6 kap. 19 § FB. Bestämmelsen gäller även om föräldrarna är överens.
Domstolen kan enligt 6 kap 20 § FB besluta interimistiskt om vårdnaden, vilket innebär att beslut om vårdnad kan börja gälla vunnit fastän domen inte har vunnit laga kraft.
Erkännande av utländska domar angående vårdnad om barn
En huvudregel inom internationell privat- och processrätt är att erkännande av utländska avgöranden förutsätter stöd i lag. (NJA 1974 s. 324, NJA 1974 s. 629 och NJA 2013 N 17 samt SOU 2016:11, s. 467, 521 f. och 524 f.).
En dom som har meddelats i en EU-medlemsstat ska erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas, enligt Artikel 21.1 Bryssel II-förordningen.
Har ett avgörande om vårdnaden om barn meddelats i en stat som har tillträtt Europarådskonventionen gäller avgörandet här i landet. Detta enligt 5 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.
Dom om vårdnad som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge ska gälla i Sverige utan särskild prövning, 7 och 22 §§ KF (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap.
När det inte föreligger ett utländskt vårdnadsbeslut som ska erkännas i Sverige ska svensk lag om vårdnadshavare tillämpas.
Vägledande rättsfall
Erkännande av utländsk dom angående vårdnad Kammarrätten i Sundsvall, 2010-09-29, mål nr 3153-09
Ett svenskt gift par (make och maka) begärde hos Skatteverket att bli registrerade som ett barns vårdnadshavare. Mannen var barnet genetiska far och makarna åberopade ett vårdnadsbeslut från en myndighet i Ryssland. Kammarrätten fann att det inte förelåg stöd för att erkänna vårdnadsbeslutet, då Ryssland inte skrivit på Europarådskonventionen och inte heller tillträtt Bryssel II-förordningen. Således registrerade Skatteverket den ogifta kvinna som fött barnet som barnets vårdnadshavare.
Registrering av vårdnad vid inflyttning från utlandet
Skatteverket registrerar vårdnaden om ett barn i samband med att barnet flyttar till Sverige. Vårdnaden registreras i folkbokföringen den dag då barnet blir folkbokfört. Detta gäller även om vårdnaden är giltig i Sverige från ett tidigare datum. När en anmälan om vårdnad kommer in till Skatteverket för ett barn som inte ska folkbokföras i Sverige avslår Skatteverket anmälan.
Om anmälan om vårdnad för ett barn som inte är folkbokfört kommer in till Skatteverket tillsammans med en faderskapsbekräftelse kan Skatteverket registrera relationen mellan fadern och barnet utan att registrera vårdnaden.
Om ett barn flyttar till Sverige från utlandet och det inte finns något beslut om vårdnad som gäller i Sverige registrerar Skatteverket normalt vårdnaden om barnet enligt svenska principer. Vid surrogatarrangemang innebär detta att Skatteverket registrerar den kvinna som fött barnet som mor och vårdnadshavare i folkbokföringen. Om kvinnan är gift registreras hennes make som vårdnadshavare om han är presumtiv far till barnet enligt 2 § lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor.
Om faderskapspresumtionen hävts genom utländskt faderskapsavgörande som är giltigt i Sverige enligt 7 § lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor) eller av svensk domstol, ska inte surrogatmoderns make registreras som rättslig far och vårdnadshavare i folkbokföringen.
Utländska domar eller beslut om vårdnad kan gälla i Sverige enligt Bryssel II-förordningen, förordning (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap, lag (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och överflyttning av barn eller lag (2012:318) om 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn. När vårdnadsfrågan avgjorts i ett utländskt vårdnadsavgörande som kan erkännas i Sverige registreras vårdnaden om barnet i enlighet med detta. Ett utländskt surrogatavtal som reglerar vårdnaden för barnet saknar dock rättsverkningar i Sverige eftersom det saknas lagstöd att erkänna denna typ av vårdnadsavtal.
Socialnämndens upplysningar och utredning
Socialnämnden ger domstolen beslutsunderlag för att avgöra vårdnadsfrågan. Underlagets omfång beslutas av domstolen och kan variera beroende på föräldrarnas inställning.
Upplysningar inför domstolens avgörande
När domstolen ger socialnämnden tillfälle att lämna upplysningar enligt 6 kap 19 § andra stycket föräldrabalken (FB) innan ett mål om vårdnad avgörs bör uppgifter om barnet och föräldrarna alltid inhämtas från socialtjänstens register. Detta framgår av MFoF:s allmänna råd om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge (HSLF-FS 2017:51).
Om socialnämnden har upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning är nämnden skyldig att lämna dessa till domstolen enligt 6 kap. 19 § andra stycket föräldrabalken (FB). Det gäller utan hinder av sekretess, 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslag (2009:400) (OSL).
Om det inte framgår av rättens beslut vilka upplysningar rätten önskar från respektive förälders bostadskommun kan frågan behöva klarläggas med rätten.
Upplysningar inför domstolens interimistiska beslut
Domstolen kan, men måste inte, inhämta upplysningar från socialnämnden i vårdnadsfrågan innan ett så kallat interimistiskt beslut. Det är beslut som gäller för tiden till dess att frågan har avgjorts.
Begäran sker vanligtvis för att säkerställa att domstolen har tillgång till tillräckligt beslutsmaterial när föräldrarna inte är överens. Trots att interimistiska beslut kan ändras av rätten när som helst kan det ibland gå lång tid från sådant beslut till att frågan slutligt avgjorts. För att rättens beslutsunderlag ska bli så fullständigt som möjligt är så kallade snabbupplysningar enligt 6 kap. 20 § FB därför något mer omfattande än de upplysningar som rätten begär enligt 6 kap. 19 § FB, se vidare i HSFL-FS 2017:51 MFoF:s allmänna råd om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge.
Utredning
Domstolen avgör om det är tillräckligt att socialnämnden får tillfälle att lämna upplysningar eller om ytterligare utredning är nödvändig. Om så är fallet kan domstolen ge socialnämnden eller något annat organ uppgiften att utse någon att verkställa utredningen. Rätten får ge riktlinjer för utredningen och ska bestämma en viss tid inom vilken utredningen ska vara slutförd. Tiden får inte sättas längre än fyra månader. Om det finns särskilda skäl för det, får rätten förlänga tiden. Rätten ska se till att utredningen bedrivs skyndsamt (6 kap. 19 § tredje stycket).
Den som verkställer en vårdnadsutredning ska lämna förslag till beslut om det inte är olämpligt (6 kap. 19 § fjärde stycket FB).
Överenskommelser om vårdnad
Anmälan
Är den kvinna som föder barnet ogift är hon barnets enda vårdnadshavare vid barnets födelse, 6 kap. 3 § föräldrabalken (FB)
Om barnet är folkbokfört i Sverige och barnets mor och far inte är gifta med varandra kan de, enligt 6 kap. 4 § andra stycket FB, göra en anmälan om gemensam vårdnad.
Anmälan görs till socialnämnden i samband med att den ska godkänna en faderskapsbekräftelse men anmälan prövas, enligt 6 kap. 16 § första stycket FB, av Skatteverket. Anmälan ska vara skriftlig och göras av föräldrarna gemensamt.
Skatteverket fattar beslut om gemensam vårdnad efter anmälan i samband med att Skatteverket registrerar vårdnaden i enlighet med 34 § folkbokföringslagen (1991:481) (FOL).
Avtal
Av 6 kap. 17 a § FB framgår det att enligt 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) kan föräldrar få hjälp att träffa avtal om bland annat vårdnad. Avtalet kan till exempel reglera att en av föräldrarna är barnets enda vårdnadshavare.
Det är socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört som prövar om avtalet mellan föräldrarna ska godkännas. Barnet måste vara folkbokfört i en svensk kommun för att svensk behörighet att pröva föräldrarnas avtal ska föreligga.
Vid sin prövning av föräldrarnas avtal ska socialnämnden se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda (6 kap. 17 a § FB).
Enligt Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds allmänna råd om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge (HSLF-FS 2017:51) bör den som utreder ärendet träffa föräldrarna innan socialnämnden godkänner ett avtal om vårdnad. Utredaren bör bland annat informera föräldrarna om avtalets rättsliga verkan samt om de ekonomiska konsekvenser som avtalet kan få.
Det ingår inte i lagstadgade instruktioner för svenska utlandsmyndigheter att bistå vid föräldrars avtal om vårdnad.
Adoption
Barnets bästa ska vara utgångspunkten för alla frågor som rör en adoption. Det ska genomsyra såväl adoptionsutredning som beslut och ett barn som är adopterat har rätt att av sina föräldrar få veta det så snart det anses lämpligt.
Adoptionsutredning
Domstolen ska ge socialnämnden i uppdrag att utse någon att genomföra en adoptionsutredning. Uppdraget ges till den kommun där barnet har sin hemvist. Om barnet inte har sin hemvist i Sverige ges uppdraget till den kommun där sökanden har sin hemvist, 4 kap. 14 § föräldrabalken (FB). Den person som socialnämnden utser bör ha ingående kunskaper om adoption. Liksom när det gäller vårdnadsutredningar får uppdraget att utse en utredare delegeras till en anställd i kommunen, enligt 10 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453).
Utredningens innehåll
Barnets bästa ska ges största vikt vid alla frågor som rör adoptionen. Ett barn får adopteras endast om det är lämpligt. Barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera ska särskilt beaktas, 4 kap. 1–2 § FB.
Domstolen får enligt 4 kap. 14 § FB ge riktlinjer för adoptionsutredningen. Enligt 4 kap. 15 § FB ska det utredas om förutsättningarna för adoption är uppfyllda. Vidare ska den innehålla alla omständigheter av betydelse för att ge domstolen ett så fullständigt underlag som möjligt för bedömning i ärendet (prop. 2017/18:121 Modernare adoptioner s.73). Utredaren ska enligt 4 kap 15 § andra stycket FB även ge domstolen ett förslag till beslut.
För att utredningen ska bli fullständig kan uppgifter behöva inhämtas från en annan socialnämnd, exempelvis om sökanden bott i en annan kommun tidigare. Trots sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är en socialnämnd skyldig att, på begäran av den som utsetts att genomföra en adoptionsutredning, lämna ut uppgifter som kan vara av betydelse för adoptionsutredningen. Detta framgår i 4 kap. 16 § FB.
Socialstyrelsen ansvarar för frågor avseende socialnämndens utredningar av närståendeadoptioner.
Handläggningstiden
Domstolen bestämmer inom vilken tid utredningen ska vara slutförd (4 kap. 14 § FB).
Handläggningstiden beror på omständigheterna i det enskilda fallet, exempelvis om en eller flera kommuner är berörda och vilket underlag som är tillgängligt när uppdraget påbörjas. I vissa fall är det tillräckligt med en eller två månader, mer än fem månader hör till ovanligheten, enligt prop. 2017/18: s. 71.
Adoptionsprocessen i domstol
Domstolsprocessen fram till beslut om adoption beskrivs nedan.
Vem som får ansöka om adoption
En person får med sin makes eller sambos samtycke ansöka om att adoptera dennes barn, enligt 4 kap. 6 § föräldrabalken (FB). Den som vill adoptera måste ha fyllt 18 år (4 kap. 5 § FB) och det är den som vill adoptera som ansöker om adoption (4 kap. 11 § FB).
Var ansökan lämnas in
Ansökan lämnas till tingsrätten i den ort där barnet har sin hemvist. Om barnet inte har sin hemvist i Sverige görs ansökan till tingsrätten i den ort där sökanden har sin hemvist, enligt 4 kap. 12 § FB.
Krav på samtycke
Den förälder som samtycker till adoptionen måste vara barnets vårdnadshavare, enligt 4 kap. 8 § FB. Om den som fött barnet inte längre är barnets vårdnadshavare behövs inte denna persons samtycke men personen ska ges tillfälle att yttra sig eftersom den som fött barnet enligt svensk lag är barnets förälder (4 kap. 18 § FB). Se även rättsfall nedan.
Beslutsunderlag
Enligt 4 kap. 13–14 §§ FB ska tingsrätten se till att ett ärende om adoption blir tillräckligt utrett och ge socialnämnden i den kommun där barnet har sin hemvist i uppdrag att utse någon att genomföra en adoptionsutredning. Om barnet inte har sin hemvist i Sverige ska uppdraget lämnas till socialnämnden i den kommun där sökanden har sin hemvist. Rätten ska bestämma inom vilken tid utredningen ska genomföras, se till att utredningen bedrivs skyndsamt och får ge riktlinjer för adoptionsutredningen.
Barnets bästa ska ges största vikt vid alla frågor som rör adoptionen av ett barn, enligt 4 kap. 1 § FB. I bedömningen om adoptionen är lämplig ska hänsyn tas till såväl barnets behov av adoption som till sökandens lämplighet att adoptera (4 kap. 2 § FB).
Förbud mot ersättning
En adoption får enligt 4 kap. 10 § FB inte bifallas om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning.
I SOU 2016:11 ”Olika vägar till föräldraskap” s 554 ff görs följande bedömning i fråga om vederlagsförbudet i relation till kommersiella surrogatavtal: Vid ett kommersiellt surrogatarrangemang i utlandet kan det rättsliga föräldraskapet för barnet behöva fastställas eller överföras vid olika tidpunkter och i olika länder. Det vanligaste scenariot är att föräldraskapet i det surrogatvänliga landet överförs från surrogatmodern och hennes eventuella make till de tilltänkta föräldrarna på något annat sätt än genom en adoption. Det kan t.ex. överföras genom parternas undertecknande av surrogatavtalet eller genom surrogatmoderns samtycke till att de tilltänkta föräldrarna i födelsebeviset eller födelseregistret antecknas som barnets rättsliga föräldrar. När föräldraskapet har överförts och surrogatmodern har tagit emot det mellan parterna överenskomna vederlaget, anses parterna ha fullgjort sina förpliktelser enligt avtalet. Därefter kan det krävas ytterliga åtgärder i Sverige för att föräldraskapet ska övergå till de tilltänkta föräldrarna. Det kan vara svårt att hävda att de efterföljande åtgärderna omfattas av surrogatavtalet och att det ska betraktas som vederlag för adoption. Särskilt tydligt blir det när surrogatmodern inte längre är vårdnadshavare och hennes medgivande inte är nödvändig för att adoptionen ska bli av. Det finns därför oftast inte ett tillräckligt samband mellan vederlaget och adoptionen men det kan finnas ett samband mellan vederlaget till en surrogatmoder och adoptionen. En bedömning ska göras av omständigheterna i varje enskilt fall.
Adoptionsbeslutets innebörd
I och med adoptionen anses barnet vara adoptivförälderns barn och kvinnan som fött barnet anses inte längre vara barnets förälder (4 kap. 21 § FB). Om en make eller sambo har adopterat den andra makens eller sambons barn, ska den som har adopterats anses som makarnas eller sambornas gemensamma barn. När adoptionsbeslutet vinner laga kraft står barnet under vårdnad av både den som ansökt om adoption och dennes make eller sambo som var barnets vårdnadshavare sedan tidigare (4 kap. 22 § FB).
Vägledande rättsfall
Krav på samtycke
NJA 2006 s.505
En kvinna ansökte om att få adoptera sin makes barn. Barnet var sökandens och makens genetiska barn men föddes av en annan kvinna genom surrogatarrangemang. Sökandens make samtyckte i tingsrätten till adoptionen men överklagade tingsrättens beslut att meddela tillstånd till adoptionen och återkallade sitt samtycke. Adoptionsansökan avslogs.
Förbud mot ersättning
Svea hovrätt, 2016-03-18, ÖÄ 945-16
Den genetiske fadern som var ensam vårdnadshavare och den kvinna som fött barnen samtyckte till att den genetiske faderns maka adopterade barnen. Kvinnan som fött barnen hade fått viss ersättning för surrogatmödraskapet. Det hade inte framkommit att någon ersättning utgått efter att surrogatavtalet fullgjorts i samband med barnens födsel. Adoptionshandlingarna har undertecknats efter detta datum. Under dessa förhållanden ansåg hovrätten att det inte föreligger sådant samband mellan den ersättning som utgått och adoptionen att bestämmelsen i 4 kap. 6 § andra st FB (nuvarande 4 kap. 10 § FB) skulle vara tillämplig.
Erkännande av utländsk dom om adoption
Kammarrätten i Göteborg 2015-04-13, mål nr 2267-15
En domstol i Kalifornien hade fastställt att en svensk kvinna som inte fött barnen i fråga ensam hade såväl legal som fysisk vårdnad över barnen och att domen om föräldraskap i funktionellt hänseende skulle likställas med adoption. Kvinnan yrkade med hänvisning till domen att hon skulle registreras av Skatteverket som moder och vårdnadshavare.
Förvaltningsrätten ansåg att den utländska domen inte uppfyllde Haagkonventionen artikel 23 och noterade bland annat att domen tillkommit innan barnens födelse, att det inte framkommit att svenska myndigheter uttalat sig om lämpligheten av adoptionen, att intyg enligt art. 17 c saknades och att det inte framkommit i domen att adoptionen ägt rum enligt Haagkonventionen. Rätten fann att det saknades grund för Skatteverket att registrerade kvinnan som moder och vårdnadshavare.
Medborgarskap
Ett barn får numera automatiskt svenskt medborgarskap vid födelsen så länge en av föräldrarna är svensk medborgare eller om en avliden förälder var svensk medborgare vid sin död.
En av förändringarna till följd av detta var att kvinnor och män numera likställs när det gäller möjligheten att föra över svenskt medborgarskap till sina barn.
Det automatiska förvärvet inträder oavsett var i världen barnet föds och oberoende av om föräldrarna är gifta med varandra eller inte. Automatförvärv av svenskt medborgarskap kräver inte något beslut av Migrationsverket eftersom förvärvet sker i och med födelsen. Släktskapet mellan barnet och förälder med svenskt medborgarskap måste först vara styrkt för att barnet ska få svenskt pass och andra rättigheter som svensk.
I surrogatarrangemang i utlandet är den födande kvinnan i de flesta fall inte svensk medborgare. För att barnet ska förvärva svensk medborgarskap krävs då att det kan härledas från den genetiske faderns svenska medborgarskap genom att faderskapet är fastställt.
Ovisshet om medborgarskap
Om det finns ovisshet kring det svenska medborgarskapet kan en ansökan om förklaring inlämnas till Migrationsverket, enligt 21 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap. Det gäller ärenden där medborgarskapet förvärvats eller förlorats automatiskt. I de fall en person blivit svensk medborgare genom ett särskilt beslut uppstår knappast någon osäkerhet om personens medborgarskap. En person som har fått medborgarskap efter en ansökan eller anmälan kan därför inte få ett bindande förklaringsbeslut. Detta innebär att Migrationsverket fattar ett bindande beslut, att någon är svenskt medborgare, som andra myndigheter har att rätta sig efter. Detsamma gäller om en person befriats från sitt svenska medborgarskap.
Möjligheten att söka förklaring om medborgarskap tar främst sikte på situationer där sakförhållandena är komplicerade. Ofta behöver utredningen ha sin utgångspunkt i medborgarskapslagstiftningen när personen föddes och i olika släktled. Frågor i ett förklaringsärende kan även innebära utredning av andra länders medborgarskapslagar och om förvärv eller förlust av medborgarskap i andra länder.
Förklaringsärenden kan också omfatta barn som fötts utomlands i närtid via ett surrogatarrangemang. Det kan finnas oklarheter i exempelvis faderskapsfrågan där andra myndigheter, kanske främst Skatteverket, inte finner att de kan registrera barnet som svensk medborgare i folkbokföringen. Det är däremot inte sagt att Migrationsverket skulle komma till någon annan slutsats än nämnd myndighet.
Registrering av medborgarskap
Skatteverket registrerar normalt medborgarskap enligt uppgifterna i passet när en person flyttar till Sverige och ska folkbokföras här. När ett barn till en svensk förälder flyttar till Sverige måste Skatteverket alltid pröva om barnet har förvärvat svenskt medborgarskap även om barnet enligt uppvisade handlingar har utländskt medborgarskap. Skatteverket registrerar inte ett eventuellt utländskt medborgarskap för den som är svensk medborgare.
Om Skatteverket inte registrerar barnet som svensk medborgare har föräldrarna rätt att överklaga deras beslut. I de fall det råder ovisshet om ett barn är svensk medborgare kan barnets vårdnadshavare ansöka om en medborgarskapsförklaring hos Migrationsverket.
Namn
Ansökan om namn för en svensk medborgare som föds i utlandet görs i regel i samband med att vårdnadshavarna ansöker om svenskt pass för barnet. Om barnet reser till Sverige med ett utländskt pass så kan ansökan även göras i samband med anmälan om inflyttning till Sverige.
Uppgifter om barnets namn kan då framgå av olika utländska handlingar, exempelvis ett utländskt pass och födelseattest. I denna situation får uppgiften om barnets namn i anmälan om flyttning till Sverige uppfattas som vårdnadshavarens ansökan om barnets namn.
Skatteverket prövar om barnet kan förvärva namnet enligt lag (2016:1013) om personnamn, PNL. Om barnet har förvärvat sitt namn i ett annat EES-land eller i Schweiz kan dock namnet, under vissa förutsättningar, förvärvas även i Sverige.
Vårdnadshavaren kan genom ansökan till Skatteverket ändra barnets namn enligt reglerna i PNL.
Pass och samordningsnummer
Ett barn som föds i Sverige av en mamma som är folkbokförd här, eller en pappa som är folkbokförd och vårdnadshavare, folkbokförs och får ett personnummer vid födelsen.
Om barnet föds utomlands folkbokförs barnet normalt inte i Sverige vid födelsen och får då heller inget personnummer. I samband med ansökan om svenskt pass för barnet begär i ett sådant fall svensk ambassad eller generalkonsulat i stället tilldelning av ett samordningsnummer för barnet för att kunna utfärda pass.
Tilldelning av samordningsnummer
Samordningsnummer är en enhetlig identitetsbeteckning för personer som inte är eller har varit folkbokförda i Sverige. Syftet med samordningsnummer är att tillgodose myndigheternas behov av en enhetlig identitetsbeteckning för att undvika personförväxling och för att utbyta information med andra myndigheter och organisationer om personer som vistas tillfälligt här i landet eller som har rätt till olika förmåner utan att vistas här.
Samordningsnummer för passändamål kräver alltid att barnets identitet är fastställd. Identiteten består av bland annat namn, födelsetid, födelseort och medborgarskap. För att barnet ska anses vara svensk medborgare krävs att relationen till en svensk medborgare är juridiskt fastställd genom en dom eller ett beslut som kan erkännas i Sverige.
Skatteverket kan tilldela en person ett samordningsnummer på begäran av statlig myndighet eller utbildningsanordnare som har behov av det i sin verksamhet, se information nedan. Privatpersoner kan inte själva begära att ett samordningsnummer ska tilldelas deras barn, utan tilldelning sker i samband med passansökan hos närmaste svenska ambassad eller generalkonsulat.
Utfärdande av pass
En svensk medborgare har rätt att genom ansökan erhålla pass, enligt 4 § passlagen (1978:302) (PL). Svenska utlandsmyndigheter kan under vissa förutsättningar utfärda pass för barn födda genom surrogatarrangemang i utlandet. Svenska utlandsmyndigheter utfärdar vanligtvis provisoriska pass och endast för resa till Sverige, enligt 11 § PL för barn födda genom surrogatarrangemang.
Ansökan om pass kan endast beviljas, med vissa undantag, för barn under 18 år om barnets vårdnadshavare har lämnat sitt medgivande, enligt 7 § PL (1978:302). Vid passansökan för barn födda genom surrogatarrangemang är det därför i många fall den kvinna som fött barnet som i egenskap av vårdnadshavare ska underteckna ansökan.
Om barnet inte är registrerat i svensk folkbokföring måste första rekvirering av samordningsnummer samt ansökan om namn göras hos Skatteverket, enligt 9 § Regeringskansliets föreskrifter om handläggning av ärenden om pass, Europeiska unionens provisoriska resehandling och nationellt identitetskort (2009:9).
Läs mer
Uppehållstillstånd
Den som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats det före inresa i landet. Ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan, utom i vissa undantagsfall, enligt 5 kap. 18 § utlänningslagen (2005:716), UtlL.
Ansökan om uppehållstillstånd
Ansökan om uppehållstillstånd för barn lämnas in på närmsta svensk utlandsmyndighet som handlägger migrationsärenden. Det finns ett 20-tal utlandsmyndigheter som handlägger migrationsärenden. Till ansökan ska alla handlingar som rör barnet bifogas och barnet måste även ha en passhandling.
Normalt antas föräldrar ha rätt att företräda sina barn. Om föräldraförhållandet är oklart eller kan ifrågasättas behöver paret i Sverige visa att de är barnets föräldrar/förälder och därmed har rätt att företräda barnet. I annat fall kan ansökan komma att avvisas.
Är surrogatmodern barnets enda vårdnadshavare är det hon som måste lämna in ansökan till Migrationsverket. De prövar sedan om och i så fall på vilken grund barnet kan få uppehållstillstånd. Om barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till förälder i Sverige måste surrogatmodern lämna sitt medgivande till att barnet bosätter sig i Sverige.
Beroende på förälderns eller föräldrarnas status i Sverige kan barnet beviljas ett tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd. Normalt beviljas tillfälliga uppehållstillstånd för två år, men om passet har kortare giltighetstid beviljas uppehållstillståndet för denna tid.
Uppehållstillstånd på grund av anknytning
Barn som saknar svenskt medborgarskap kan ansöka om uppehållstillstånd på grund av anknytning till förälder. Antingen till en förälder som är bosatt i eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, eller till en förälder som är gift/sambo med någon som är bosatt i eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige.
Saknar barnet förälder i Sverige prövar Migrationsverket om det finns någon annan grund för uppehållstillstånd. Exempelvis om barnet anses vara annan anhörig till paret i Sverige och att de ingått i samma hushåll. Det måste i så fall även finnas ett särskilt beroendeförhållande mellan dem som också fanns i hemlandet.
Genetisk samhörighet
När en man i Sverige uppger genetisk samhörighet mellan honom och det i utlandet födda barnet måste faderskapet fastställas. Om det inte finns någon rättslig förälder i barnets hemland och om mannen inte kan få faderskapet fastställt utomlands eller i Sverige är det, enligt utlänningslagen, tillräckligt att släktskapet görs sannolikt genom skriftlig bevisning om familjebanden. Om det inte skulle vara tillräckligt kan Migrationsverket erbjuda DNA-analys.
Även om mannen i utlänningsrättsligt hänseende kommer att anses vara barnets förälder innebär det inte att han är barnets rättsliga förälder. Den frågan kan behöva lösas när barnet kommer till Sverige, genom en fastställelse av socialnämnden eller beslut av domstolen.
Ingen genetisk samhörighet
Är mannen i Sverige inte genetisk far till barnet måste han få faderskapet eller föräldraskapet rättsligt reglerat. I en sådan situation måste faderskapet eller föräldraskapet vara fastställt för att barnet ska kunna få uppehållstillstånd i Sverige. Så länge de rättsliga förhållandena inte är klarlagda kan barnet inte få uppehållstillstånd se ovan under rubriken Ansökan om uppehållstillstånd, andra stycket.
Ensamstående kvinna eller två kvinnor i ett samkönat förhållande
Det framgår oftast vem som fött ett barn och vem som därmed ska anses vara barnets biologiska, men också rättsliga mor. Har föräldraskapet fastställts utomlands måste det gälla i Sverige för att kvinnan ska anses vara barnets rättsliga förälder. Precis som vid faderskap måste de rättsliga förhållandena vara klarlagda innan barnet kan få uppehållstillstånd i Sverige.
Går det inte att fastställa att kvinnan i Sverige är barnets mor kommer Migrationsverket utreda om det kan finnas någon annan rättslig förälder i barnets hemland.
Är kvinnan i Sverige inte mor till barnet eller om hennes föräldraskap inte är fastställt kan barnet inte få uppehållstillstånd i Sverige. Det är därför viktigt att kvinnan innan barnet ansöker om uppehållstillstånd får frågan om moderskapet eller föräldraskapet löst. Visar det sig att kvinnan inte är rättslig förälder har hon ingen rätt att företräda barnet varför barnets ansökan om uppehållstillstånd kan komma att avisas.
Kan kvinnan inte få moderskapet eller föräldraskapet fastställt i Sverige eller utomlands återstår det endast för kvinnan att adoptera barnet. Gäller adoptionen i Sverige kan uppehållstillstånd beviljas barnet. I annat fall kommer barnets ansökan att avslås.
Hälso- och sjukvård samt insatser
Hälso- och sjukvård
Regionen har ansvar att ge hälso- och sjukvård till alla barn som kan anses vara bosatta i landstinget, 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen 2017:30 (HSL). Den som utan att vara bosatt i ett landsting ändå vistas där har rätt till akut hälso- och sjukvård hos landstinget 8 kap. 4 § HSL.
Barn som omfattas av lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd, ska erbjudas vård i samma omfattning som den som är bosatt i landstinget.
Socialnämndens ansvar
Enligt 2 kap 1 § socialtjänstlagen (2001:453), (SoL) ansvarar varje kommun för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän.
Kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer, 2 kap. 3 § SoL. I de flesta kommuner vilar ansvaret för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden på socialnämnden.
Om familjen behöver råd, stöd eller skydd är det socialnämndens ansvar att erbjuda lämpliga insatser.
Socialförsäkringsförmån
Socialförsäkringen handlar om att ge ekonomisk trygghet vid livets olika skeenden som vid exempelvis när barnen är små. Socialförsäkringsförmåner när barnen är små söker man hos Försäkringskassan.
Personer som vid behov exempelvis inte har rätt till föräldraförsäkring eller har en låg ersättning vänder sig vanligen till socialtjänsten för att ansöka om försörjningsstöd.
Föräldrapenning och barnbidrag
Försäkringskassan (FK) utbetalar föräldrapenning tillfällig föräldrapenning och barnbidrag. Vårdnadshavare behöver inte ansöka om barnbidrag men det krävs för föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.
Föräldrapenning
Enligt 11 och 12 kap. socialförsäkringsbalken (SFB) är föräldrapenning pengar som en får för att vara hemma med ett barn istället för att arbeta. För att föräldrapenning ska kunna betalas ut måste föräldern vara försäkrad i Sverige och barnet ska vara bosatt i Sverige eller inom EU, EES eller Schweiz.
Föräldrapenning lämnas till den som är förälder eller har vårdnaden om barnet. Men endast den som har rättslig vårdnad om ett barn kan få en självständig rätt till föräldrapenning.
En vårdnadshavare kan avstå dagar med föräldrapenning till en likställd förälder. Som likställd föräldern räknas följande personer:
På Försäkringskassans hemsida finns blanketter för anmälan om att avstå/ta tillbaka föräldrapenning. Det är också via hemsidan som en ansöker om föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Möjlighet att ansöka på pappersblankett finns men först efter kontakt med FK.
Anmälan om uttag av föräldrapenning måste göras senast samma dag som en önskar ta ut ersättningen, vid ansökan om tio dagar krävs inte någon anmälan men för bägge förmånerna måste ansökan vara FK tillhanda senast 90 dagar efter det att den första ersättningsdagen tagits ut
Föräldrapenning betalas ut i högst 480 dagar för ett barn varav varje förälder har rätt till hälften av dagarna. 390 dagar baseras utifrån ens inkomst (sjukpenningnivådagar), varav 90 dagar är reserverade för varje vårdnadshavare. De övriga 90 dagarna är lägstanivådagar vilka betalas ut med 180 kronor per dag.
Tillfällig föräldrapenning
Enligt 11 och 13 kap. socialförsäkringsbalken (SFB) är tillfällig föräldrapenning pengar som en får för att vara hemma med ett barn i samband med barns födelse. För att föräldrapenning i samband med barns födelse ska kunna betalas ut måste föräldern vara försäkrad i Sverige och barnet ska bosatt i Sverige eller inom EU, EES eller Schweiz. Tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse betalas ut enligt följande
Det krävs ingen anmälan utan det är fullt tillräckligt att föräldern fyller i de arbetsdagar hen varit ledig och som hen önskar ersättning för.
Barnbidrag
Barnbidrag är ett ekonomiskt stöd som betalas till vårdnadshavare för barn under 16 år. Både vårdnadshavare och barn måste vara bosatta och försäkrade i Sverige. Barn som fyllt 16 år och går kvar i grundskolan eller i särskola kan få förlängt barnbidrag.
Flerbarnstillägg betalas om vårdnadshavaren får barnbidrag för minst två barn. Flerbarnstillägg kan även betalas ut för barn som har fyllt 16 år och får förlängt barnbidrag eller studiebidrag.
Vägledande rättsfall
HFD 2014 ref. 45 p. 2
Fråga om rätt till barnbidrag för ett barn som fötts utomlands av en surrogatmamma.
Behörig betalningsmottagare för barnbidrag är den som är vårdnadshavare för ett barn och bosatt i Sverige. Att någon är bosatt i Sverige och har den faktiska vårdnaden för barnet ger inte rätt att erhålla barnbidrag.
Underhållsstöd
Om separerade föräldrar inte kan komma överens om ett underhåll civilrättsligt, eller om underhållet som den andra föräldern betalar är lågt, kan den som bor med barnet söka om underhållsstöd via Försäkringskassan.
För att ha rätt till underhållsstöd behöver det klargöras vem som är förälder till barnet och fastställas eftersom en förälder enligt föräldrabalken har underhållsskyldighet för sitt barn. Om exempelvis barnets föräldrar skiljer sig eller flyttar isär och någon blir ensamstående med barnet, ska den andra föräldern fortsätt stötta den ensamstående föräldern ekonomiskt.
I det fall faderskapet är fastställt för en svensk man men denne inte har någon partner som adopterat barnet anses surrogatmamman vara barnets mor enligt svensk lag, även om hon inte är vårdnadshavare för barnet. Det innebär att om barnets far ansöker om underhållsstöd kommer Försäkringskassan att söka surrogatmamman för att betala underhåll för barnet i Sverige, även om hon bor utomlands.
I de fall en förälder är avliden får barnet efterlevnadsstöd.
Uppdaterad: 3 september 2026