Steg mot att etablera ett hållbart föräldraskapsstöd

Sannolikt pågår verksamhet och aktiviteter som syftar till att stötta föräldrar och barn på olika sätt ute i verksamheterna, men kanske är evidensen bristfällig. Utveckling, förändring eller förstärkning av befintlig föräldraskapsstödsverksamhet bör utgå från aktuell och tillgänglig relevant kunskap och vetenskaplig evidens.

Den första frågan en bör ställa sig är:

Vad säger den rådande och mest aktuella kunskapen och vetenskapliga evidensen om vad som är den mest gynnsamma praxis för att på bästa sätt främja och stödja föräldraskapet?

Det vill säga vilka metoder, insatser, aktiviteter och/eller arbetssätt har visat sig vara verksamma i syfte att främja barns hälsa och utveckling samt relationen med barnet?

En viktig fas är kartläggnings- och analysfasen. Först bör den befintliga verksamheten gällande föräldra­skapsstöd undersökas hur den ser ut – i förhållande till den kunskap om metoder, insatser och arbetssätt och som identifierats (enligt steg 1). Att genomföra en så kallad gap-analys är verkningsfullt och syftar till att identifiera det reella förändrings- och utvecklingsbehov som finns.

Den andra frågan en bör ställa sig är därför:

Vad gör vi bra redan idag – och vad behöver vi göra bättre eller annorlunda?

I samband med en sådan gap-analys bör också en kartläggning göras över vilka förbättrings- och/eller förändringsbehov som upplevs och uttrycks av de som faktiskt ska arbeta med föräldraskapsstödet och implementera detta. Att dessa genomförare upplever att förbättringen och/eller förändringen motsvarar upplevda behov brukar vara en nyckelförutsättning för att åstad­komma varaktig förändring av praxis.

För att förstå vilka typer av aktiviteter som kan komma att krävas för att få en metod, insats eller arbetssätt implementerad, behöver interna organisatoriska resurser och förutsättningar kartläggas. En analys av dessa faktorer som kan tänkas försvåra, för­hindra eller underlätta för implementeringen kan med fördel ligga till grund för den implementeringsstrategi som utformas (enligt steg 4). För att optimera implementerings­processen behöver det alltså planeras för att komma åt hinder och dra nytta av faktorer som underlättar.

I det här skedet är det viktigt att fastställa syfte och mål och ta beslut kring vilka mål och resultat som ska följas upp, liksom vilka mätmetoder och indikatorer som ska användas för uppföljning och utvärdering.

På basis av steg 1 och 2 väljs en metod, insats, aktivitet och/eller arbetssätt för föräldraskaps­stöd. Den tredje frågan en bör ställa sig är:

Vilken metod, insats, aktivitet eller arbetssätt motsvarar identifierade behov?

Metoden ska vila på relevant kunskap och om möjligt vetenskaplig evidens (enligt steg 1). Metoden bör vara enkel att förstå, införa och använda och det är fördelaktigt om den kan testas i liten skala. Det underlättar om det råder samsyn kring val av den nya metoden, att den är i linje med organisationens visioner och värderingar och kan integreras i den befintliga verksamheten. Det ges gynnsammare förutsättningar om fördelarna med metoden är tydliga och att förväntade resultat kan uppnås. Det är positivt om möjlighet finns att anpassa metoden så att den passar gällande verksamhets behov. När det gäller metoder och program inom föräldraskapsstöd, är det samtidigt viktigt att säkerställa att dess kärnkomponenter som antas vara verksamma bibehålls när metoden (eller programmet) utövas i praktiken.

När kunskapsfältet är genomlyst och kartlagt, behoven analyserade och det finns en enighet om vald metod (insats, aktivitet eller arbetssätt) att implementera, nås det kanske viktigaste steget – att planerera resurserna med stöd av ledningen.

Den fjärde frågan en bör ställa sig är:

Hur ska implementeringen planeras, förberedas och förankras på bästa sätt?

För att metoden, insatsen, aktivitet och/eller arbetssätt ska kunna implementeras bör implementerings­strategin diskuteras och designas på basis av den kartläggning som gjorts (i steg 2) och de resurser som finns med löpande ledningsstöd. Det kan handla om att anställa eller utbilda personal, att fördela roller, ansvar och samarbetsformer, samt ordna lokaler, material och utrustning. En plan bör utformas för hur eventuella hindrande eller underlättande faktorer som identifierats under kartläggningen ska hanteras och successivt (under hela implementerings­processen) verkställas.

Hur stora de förväntade resultaten är på kort och lång sikt behöver bedömas och beskrivas. I projektplanen ska metoden motiveras och syfte och mål vara fastställda (i steg 2). Det är viktigt att kommunicera och förankra planen i organisationen - på alla relevanta nivåer. Ledningen ansvarar sedan för att följa upp planen och att ge kontinuerligt stöd till projektledare och projektgrupp tillsammans med andra aktörer.

I detta steg omsätts de tidigare utvecklade planerna i praktiken och den femte frågan en bör ställa sig är:

Hur ska projekt­planen följas samtidigt som förändrade förutsättningar behöver hanteras och förbättringar göras längs vägen?

I många fall är det en fördel att pilottesta metoden genom att genomföra den i en mindre skala. En sådan pilot­testning hjälper till att identifiera tänkbara praktiska svårigheter och andra svagheter som inte förutsågs under planeringsfasen innan den genomförs i större skala.

En metod som bygger på lärande genom upprepade småskaliga tester för att genomföra förändringar och förbättringar kallas ”test i liten skala”. Tester i liten skala gör det möjligt att tidigt fånga upp och justera problem vilket underlättar genom­förandet. Istället för att detalj­planera förändringen till slutfasen så byggs förändringen upp stegvis genom upprepade mindre tester mot det slutgiltiga målet. Genom att medarbetarna engageras i förbättringsarbetet förankras förändringarna, samtidigt som de anpassas till de lokala förutsättningarna, vilket bäddar för ett brett införande.

Under implementeringsprocessen kan ytterligare hand­ledning och praktiskt stöd behövas till genomförarna. Det kan också behövas ytterligare utbildning och träning i metoden. Medan metoden genomförs ska den följas upp löpande för att upptäcka behov av eventuella anpassningar.

I ett tidigt skede bör beslut ha tagits kring den sjätte frågan:

Vilka mål och resultat ska följas upp, liksom vilka mätmetoder och indikatorer ska användas för uppföljning och utvärdering?

Under implementeringsprocessens gång behöver både processrelaterade resultat och resultat avseende effekter hos målgrupp följas upp.

Processrelaterade resultat

• Genomförs implementeringen enligt planen?
• Är det något som behöver korrigeras i implementerings­planen?
• Finns det något hinder som identifierats i kartläggnings­fasen som det behöver ageras på?
• Finns eller har adekvata organisatoriska förutsättningar förändrats?
• Förändras arbetssätten på det sätt som är tänkt?
• Etableras arbetssätt successivt så att det skiljer sig från det som gjordes tidigare?
• Finns det någon kärnkomponent i metoden, insatsen, aktiviteten och/eller arbetssättet som inte tycks etableras i själva utförandet?

Effektresultat hos målgrupp

• Får metoden, insatsen, aktiviteten och/eller arbets­sättet som implementerats de tänkta effekterna bland föräldrar och barn?

Utvärderingen kan användas till ledningens besluts­underlag om metoden ska implementeras i den ordinarie verksamheten och om den ska spridas. Därför är det bra om utvärderingen även inkluderar en tydlig implementerings­­plan som kan visa vad en fullskalig spridning och implementering skulle innebära.

I detta sista steg är frågan en bör ställa sig:

Ska metoden bevaras och i så fall i vilken form?

Information om metoden och implementeringen och dess resultat bör spridas och ger samtidigt möjligheter till lärande av erfarenheterna. Resultaten sammanställs och återkopplas till alla genomförare, till ledning och besluts­­fattare. Detta arbete kan leda till ytterligare förbättringar och utveckling av den befintliga metoden, insatsen, aktiviteten eller arbetssättet. Det kan vara värdefullt att bibehålla rutinerna för uppföljning och utvärdering även efter implementeringen.