Är det möjligt att samtala med ett barn utan vårdnadshavares samtycke i en snabbupplysning eller utredning om vårdnad, boende eller umgänge?

Frågan om socialnämnden ska kunna tala med barn faller inom vårdnadshavarens bestämmanderätt (6 kap. 11 § FB). Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare ska båda vårdnadshavarna godkänna att socialnämnden talar med barnet (6 kap. 13 § FB). Även om det är viktigt att socialtjänsten har möjlighet att genomföra samtal med barn får detta av rättssäkerhetsskäl inte innebära att socialtjänsten kan sätta sig över vårdnadshavarnas bestämmanderätt i barnets personliga angelägenheter.

Vårdnadshavarnas bestämmanderätt över barnet upphör i takt med barnets ålder och mognad (6 kap. 11 § FB). Har barnet uppnått den ålder och mognad som krävs för att själv bestämma om sin medverkan är det barnet som råder över om samtal ska hållas. I de fallen behöver vårdnadshavarnas samtycke till samtal inte inhämtas, samtalet kan till och med äga rum mot vårdnadshavarnas vilja (se prop. 2009/10:192 s. 18 ff) . Barnets eget medgivande är en förutsättning för att samtal ska äga rum. JO har i ett beslut som gällde en pojke som var 13 år och nio månader vid tillfället för samtalet inte ansett sig ha skäl att ifrågasätta familjerättssekreterarens bedömning av pojkens ålder och mognad. Mot den bakgrunden konstaterade JO att pojken själv kunnat bestämma om han velat medverka i utredningen och samtala med socialtjänsten. Dock framhöll JO att vårdnadshavaren borde ha informerats om samtalet i efterhand, före domstolsförhandlingen (JO:s beslut 2016-12-12, dnr 5044-2015).

Den bestämmanderätt som vårdnadshavarna har över barnet är begränsad genom vissa bestämmelser, t.ex. vid barnavårdsutredningar (11 kap. 10 § 3 st. SoL). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i förhållande till de yttranden och utredningar som socialnämnden gör i mål om vårdnad, boende och umgänge.

Uppdaterad: 2019-02-07

Uppdaterad: 2019-02-07