Föräldraskapsstöd för nyanlända föräldrar – vad fungerar?

Vid den första programpunkten presenterades ett kunskapsunderlag kring föräldraskapsstöd och framgångsfaktorer i gruppbaserade program. Underlaget är tänkt att vara en inspiration och grund för aktörer som vill starta upp eller utveckla föräldraskapsstöd till nyanlända föräldrar med behov av att orientera sig i den svenska kontexten.

Kartläggningen är en del av projektet Föräldrastöd för nyanlända i Göteborgsregionen som har tre delområden: kompetensutveckling inom socialtjänsten, regionalt föräldrastöd och den gruppbaserade modellen Förälder i ett nytt land. Programmet är ett av flera som utarbetats för en skandinavisk kontext. Jeanette Olsson, FoU i Väst, som ledde arbetet med kunskapsunderlaget talade om vikten av att identifiera syftet med varje program.

Handlar det om att stärka föräldrarna, förändra beteende hos barn eller hjälpa till att utveckla uppfostringsmetoder?
Jeanette Olsson FoU i Väst

– Handlar det om att stärka föräldrarna, förändra beteende hos barn eller hjälpa till att utveckla uppfostringsmetoder? Det är väldigt många initiativ och ett särskilt fokus kring uppfostringsmetoder. Det finns en tendens att uppfinna hjulet gång på gång istället för att arbeta med  kunskapsöverföring mellan verksamheter. Till och med i samma kommun kan det finnas stora glapp. I kommunerna är det också stor personalomsättning vilket gör att kunskap riskerar att försvinna när nyckelpersoner slutar.

Det finns många lokala initiativ kring föräldraskapsstöd och program som riktar sig till föräldrar som behöver stöd i att orientera sig i den svenska kontexten. En avgränsning i kartläggningen har varit program, rapporter, utvärderingar och forskning om föräldraskapsstöd som uttryckligen vänder sig till nyanlända eller utrikesfödda föräldrar i Skandinavien. Föräldraskapsstöd i bredare mening har funnits med som ett sätt att ge en bakgrundsbild. Klicka här för att läsa kartläggningen i sin helhet.

Framgångsfaktorer

De framgångsfaktorer som identifierats i projektet har varit:

  • Hitta effektiva sätt att nå valda målgrupper. För att nå ut till människor i tidiga skeden, gärna redan under asylsökningsprocessen, behöver målgruppen uppfatta stödet som relevant och givande för dem, och den som erbjuder stöd behöver ha en genuin kännedom om och intresse för målgruppen. Det är en fördel om kursledaren har personliga kontaktnät och ett förtroende hos målgruppen. Stödet måste också vara tillgängligt och kunna ges på olika tider.
  • Etablera former för goda samtal. Blandade grupper med kvinnor och män har varit framgångsrika och även grupper där föräldrar har barn i olika åldrar. Att inte ha för stora grupper, helst mellan 8-15 deltagare, möjliggör djupare och mer nyanserade samtal. Det ska vara en kontinuitet i samtalen.
  • Hitta metoder som tillgängliggör föräldraskapsstödet. Det får gärna ges på modersmål eftersom det skapar mer öppna samtal och nyansrikare språk. Kursledaren ska helst ha dubbel kulturell kompetens och fungera som en brobyggare som kulturanpassar föräldraskapsstödets teman. Det behövs även en balans mellan verktyg och dialog.
    – Gärna dialog men föräldrarna vill också få det berättat hur vissa saker förhåller sig.
  • Behovsanpassat innehåll. Teman för gruppträffarna bör matcha målgruppens behov. Fasta teman ger en struktur för kursledarna, men dessa behöver ha ett flexibelt förhållningssätt. Socialtjänsten och andra samhällsfunktioner behöver beskrivas, likväl som lagar och regler med föräldra-/barnperspektiv. Deltagarna efterfrågar tydligare förväntningar på föräldrar i Sverige och mer dialog om barns utveckling samt relationen mellan föräldrar och barn.
  • Bemöta rädslor och bristande kunskap. Hos många finns en rädsla för att bli anmälda till socialtjänsten om de sätter gränser för sina barn. Det är viktigt att ge konkreta beskrivningar om hur det fungerar när exempelvis orosanmälningar görs och vad det i praktiken innebär, samt vad som är grund för omhändertagande av barn. Besök av socialtjänsten på träffarna är uppskattat och välbehövligt.

Rädsla att förlora barnen

Grunden är ofta att föräldrar inte känner till lagar och regler i det svenska samhället och tror därför att barnen kan bli omhändertagna.

– En svårighet är att föräldrarna saknar naturliga stödfunktioner när de lämnat sitt sociala nätverk i hemlandet. För ensamkommande barn finns det ofta i form av gode män, fritidsaktiviteter med mera, säger Jeanette och fortsätter:

– Det sprids också filmer på sociala medier som visar barn som omhändertas med polishandräckning. En video har till exempel visats på Al Jazeera, så redan innan en del familjer kommer hit har de föreställningen om att socialtjänsten tar deras barn. Det finns dessutom krafter som vill underblåsa den rädslan. Därför är det viktigt att skapa motbilder.

Här kan mötet med socialtjänsten spela en viktig roll.

– De som träffat socialtjänsten när de kommit och informerat på föräldrastödskurserna har varit mycket nöjda. Innan var det en oro för många, men efter att ha mött dem har många förstått att de kan få hjälp och stöd. Den utbredda rädslan för socialtjänsten bör också leda till att informationsinsatser riktas till alla nyanlända föräldrar, säger Jeanette.

Föräldrar efterlyste också mer stöd från skolan. Det behöver etableras en förståelse för att alla jobbar för barnets bästa. Dessutom bör alla bli erbjudna att få gå föräldraskapsstödskurser utifrån att man nu är förälder i en ny kontext. Dessutom behövs trygga boenden, särskilt för barnens skull. Utan fast boende är det svårt att hitta kraft att gå på föräldraskapskurser eller att aktivera barnen.

Oavsett hur kommunerna jobbar centralt, finns det ett stort engagemang bland de som möter nyanlända barn och vuxna.
Jeanette Olsson FoU i Väst

Olika förutsättningar hos kommunerna

Jeanette betonar att hon är imponerad av mycket av det arbete som utförs i kommunerna, men ser också att just sättet att hantera bostadsfrågan är en vattendelare.

– Oavsett hur kommunerna jobbar centralt, finns det ett stort engagemang bland de som möter nyanlända barn och vuxna. Men förutsättningarna skiljer sig mycket mellan olika kommuner. I bostadsfrågan väljer man olika strategier. I kommuner där permanenta lösningar erbjuds blir det ett helt annat lugn i familjerna vilket ger en direkt återverkan på barnens situation.

I kommuner där familjer inte får permanenta lösningar hänvisas de till vandrarhem eller bor i hem med rivnings- eller korttidskontrakt. Där blir det ofta svårt för barnen att kunna läsa läxor hemma eller att ta hem kamrater på grund av trångboddheten. Det skapar också en oro hos föräldrarna att inte veta hur de ska lösa boendefrågan framöver.

– Även civilsamhället har en viktig roll. Det kan delvis kompensera för att man inte lyckats lösa bostadsfrågan på bästa möjliga sätt, exempelvis genom att erbjuda plats för läxläsning.

Valda citat från efterföljande gruppdiskussion.

”Det är duktiga föräldrar som gärna vill förstå skolan. Men förstår skolan dom? Skolan är en slags bunker och det vågar jag säga med 40 års erfarenhet.”

”Familjeåterföreningar är en stor grupp som kommer. Jag har en känsla av att dom inte får någonting. 200 000 barn har kommit till Norden, varav 150 000 barn till Sverige. En stor grupp barn som man bör göra nationella satsningar på.”

”Att det är svårt att nå den somaliska gruppen är en sanning enligt många, men det stämmer inte. Tillsammans-projektet har lyckats, de har levererat både samhällsinformation och knutit människor bättre till samhället och då handlade det om fyra olika språk. De har tagit del av befintlig forskning och anpassat det för rätt kontext.”

Uppdaterad: 2019-08-16

Uppdaterad: 2019-08-16