Hur ska socialnämnden bedöma om ett barn har hemvist i Sverige?

En förutsättning för att socialnämnden ska vara skyldig att utreda faderskapet för ett barn är att barnet har hemvist i Sverige (2 kap. 1 § FB). Om barnet bor med vårdnadshavaren så brukar barnets hemvist vara samma som vårdnadshavarens, men det måste inte vara så. Det avgörande är barnets aktuella och förväntade uppväxtförhållanden (prop. 1984/85:124 s. 19 och 42).

Det finns inte en definition av hemvist i föräldrabalken. I förarbetena till lagen står det att det hemvistbegrepp som finns i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL) bör vara utgångspunkt för hur man tillämpar bestämmelsen i föräldrabalken.

Enligt 7 kap. 2 § IÄL ska den som är bosatt i en viss stat anses ha hemvist där om bosättningen - med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt - måste anses stadigvarande. Denna definition ger utrymme för tolkningar utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Att fastställa en persons hemvist kan därför ibland vara en svår uppgift.

Det är ofta i samband med att en person flyttar från ett land till ett annat som det kan bli svårt att bedöma hemvist. För att en person ska ha hemvist i ett nytt land krävs i princip att två förutsättningar är uppfyllda. Personen ska ha ändrat sin vanliga vistelseort så att hen normalt vistas i det nya landet (kallas det objektiva rekvisitet). Personen ska också ha för avsikt att stanna i det nya landet och ha rättsliga förutsättningar att vistas i landet (det subjektiva rekvisitet).

Relaterade frågor

Är socialnämnden skyldig att utreda och fastställa faderskap eller föräldraskap för ett barn som inte har uppehållstillstånd i Sverige?

Uppdaterad: 2017-03-14

Uppdaterad: 2017-03-14